Kattaocj Anja : jag har en stark barnlängtan har alltid velat ha många barn. Blev 2. Sedan har livet gjort npgra turer där graviditet ej varit aktuellt. Nu lever livet lugnt och min nya man och jag känner samma - skapa en gemensam familj med fler barn. Jag är inte färdig med det! Men mitt amh är det. Det är inte den genetiska frågan som är viktig för mig. En cell har jag fått från en annan kvinna så jag kan få möjlighet att bära och påverka barnet från start och anknyta. Det hade inte spelat roll om mina två äldre idag, hade kommit till på samma sätt. Att bära barnet- föda- svetsas samman ändå. Likaså att adoptera - dina moderskänslor är de som styr. Men jag tror det blir ett strå starkare med graviditet. I mitt fall är det min mans spermier, vet ärligt inte om det gjort skillnad att ta emot embryo. När din modersinstinkt vaknat så spelar det inte större roll. Kolla ex i varg ich hund flock. När en löper, börjar en annan tik oxå, det menar man är för att det ska finnas en mamma om mamma ett dör. Valpar ska överleva. Modersinstinkten att ta hand, skydda och omvårda är så stark- inte genetisk fråga då.
Och den största påverkan är inte äggets dna, utan miljö och det sociala arvet. Vi kan bära med oss anlag som i olika miljö utvecklas olika. Titta på tvillingstudier. Jag är oerhört tacksam att jag har möjlighet att få pröva förverkliga min dröm om fler barn. Hoppas innerligt att det vill ta sig nu, efter en hysto.
Det viktiga tror jag är att känna sig trygg med beslutet att kunna vara ärlig och stå för det så barnet oxå känner hur efterlängtat och älskat det är. Att inte smussla som det är något fult vi gjort att barnet därav skäms för sin bakgrund. Utan att ge stolthet åt den kvinna där ute som donerat ägg för att jag ska kunna få detta barn. Det är en gåva - att vara ödmjuk gentemit.
Sedan finns fördomar om min ålder men det tror jag är andra människors rädslor det har inte med mig att göra eller ÄD.
Vill du veta mer jag svarar gärna.
