är inte treåringe mogen för att sova i eget rum snart?

Har inte läst tråden så kanske jag säger sådant som redan är sagt, men mitt tips är att utgå från dina behov! Det låter faktiskt som stygga styvmor när man börjar säga att nu är det minsann dags, hon är stor nu o.s.v. Berätta istället vad DU skulle önska, att få ha din säng ifred. Om flickan normalt inte vaknar på natten så har jag svårt att se att det skulle vara något problem. Kanske kan man fixa ett rum med möjlighet att sova vuxen också? Alltså en riktig säng istället för växasäng? Då kan pappa ligga där om hon skulle vilja det, det blir säkert i så fall övergående. Jag skulle annars säga att 4-5-årsåldern är en bättre tid att få eget rum om man redan väntat så länge. 3 årsåldern är en riktigt klängig tid. Nu ska hon dessutom få syskon och det kommer att bli en STOR utmaning för er att se till att hon inte känner sig utsläng p.g.a. kommande bebis. Tänk dig själv att få veta att du ska flytta ut från din mans säng för han ska skaffa ny fru.

Jag ställer inga krav på min pojkvän, jag ställer bara frågor. det är lättare att formulera sig kortare på ett forum än det är att ta upp sovvanor med min sambo. vi har ju ingen aning om hur man ska göra och hur andra gör, därför är det skönt att fråga. jag har aldrig krävt någonting av min sambo, bara frågat om det inte kan vara nyttigt för hans dotter att sova i en egen säng hos oss i sovrummet och när man brukar flytta över barnen till ett eget rum. vi planerar ju en liten tillsammans nu, ska börja försöka om ca. tre månader och det kan ju ta lite tid så därför är det bra med kött på benen och ha lite saker förberett innan jag blir gravis, hur vi ska lösa sovplatser och rutiner osv. jag är ingen dålig styvmor! Dottern älskar mig och jag tycker om henne också, hämtar på dagis osv. hon frågar alltid efter lig, så där har ni npg tolkat mig fel. men tack för alla råd, vi har inte brottom att planera om än så länge.

Men gud så ni krånglar till det! Man måste inte alls samsova om man inte vill. Jag tycker att du verkar vara en toppenbra och engagerad bonusmamma som älskar och bryr dig om ditt bonusbarn. Köp en säng (fullstor så att någon av er föräldrar kan gå dit och sova om ni vill/behöver) och se vad som händer! Kan ju faktiskt hända att ert barn tycker att det är roligt att ha egen säng och väljer att sova där.

Tack, äntligen någon som förstår och uppfattar mig rätt. eftersom att treåringen sover så bra på nätterna så skulle inte jag se något problem med att hon sov i egen säng, att flytta hennes säng till hennes rum är ingen brådis, men jag tror hon skulle vara mogen för det bara man förklarar för henne att om hon skulle vakna så får hon komma in till oss och gosa. sovrummen är så nära varandra. Sambon har kvar sin hyresrätt som han hyr ut, den är större men mycket sliten och ligger på fel sida av stan, där skulle iallafall jag behöva gå upp mitt i natten för att komma till mitt jobb, skulle det bli aktuellt med större lägenhet så har vi iallafall den som back up. jag tycker mycket om min sambos dotter, det är ju jag som fixar och grejar åt henne, tröstar osv. men eftersom att jag själv inte har barn så är jag lite smått omedveten om NÄR man börjar introducera saker, när är hon mogen för det och hur man ska göra på bästa sättet från där vi är idag.

Kanske dags att se sig om efter större boende, speciellt om ni börjar planera egna barn.
Vi har lärt barnen från början att alla sover i sina egna sängar. När de börjat sova hel natt har de flyttat ut ur vårt sovrum.

Efter en separation har barn större behov att vara nära sina föräldrar och få känna den tryggheten att de fortfarande är älskade, även om inte mamma och pappa bor tillsammans. När dottern bara träffar pappan varannan helg är det extra viktigt för henne.
Låt henne vara med och välja säng, lakan, gosedjur så hon blir delaktig i processen. Ställ sedan in den nya sängen i "hennes" rum och låt henne vänja sig vid den. Sover hon middag? Låt henne isf sova i nya sängen på dagen för att vänja sig vid den. Fixa en mysig nattlampa till hennes rum.
Det viktigaste är att hon inte känner det som att ni/du slänger ut henne ur sovrummet. Detta är extra viktigt att få ordning på innan det kommer en ny bebis som ska ha den platsen i ert rum.
Kanske även börja med att hon sover i sin säng hela natten, att ni tar henne tillbaka dit när hon vaknar. Om pappan sover närmast flickan kanske han kan hålla henne i handen när hon ligger i sin säng.
Räkna med att det kommer ta tid och ni måste vara uthålliga och helt överens om hur ni ska göra.
Lycka till!  

En fördel är såklart att vara överens, så prata med din sambo, så ni kommer överens.

Sedan skulle jag liksom flera före mig rekommendera att det finns en säng i vuxenstorlek som man kan använda om barnet behöver samsova.

Min dotter flyttade till eget rum drygt en månad innan lillasyster kom då var hon knappt 2,5 år, dessförinnan sov hon i spjälsängen från jag blev gravid för att jag var totalt slut av att vi samsov. Dessförinnan behövde hon nog närheten då vi separerade när hon var 1 år och 3 månader och sedan har hon bott i princip heltid hos mig. Vi samtajmade flytten till eget rum med att bonussyster på 8 år sov där, så det blev inga jätteproblem mer än att barnet inte vill sova utan hellre vara uppe eller förhala sömnen i perioder. Dessförinnan hade vi förberett henne ett bra tag om att hon skulle få eget rum.

I början sov hon i den 120-säng vi hade över, men då hon flängde runt mycket i den blev det efter ett tag att vi fick ta över min mammas gamla utdragssäng med samma grundmått som en spjälsäng. Vid sjukdom har hon bott i vardagsrummet med sambon som är mer nattuggla än jag, då jag hade amningen på nätterna med lillasyster.   

Numera kommer hon vandrandes ibland, men jag försöker få henne att återvända till sin säng fram till sju helst, sedan är det okej för min del att mysa, medan sambon mer tycker att hon kan leka på sitt rum. Hon fyller 3 i december. Tidsomställningen gör ju inte allt helt enkelt ...

okej tack för svar. just nu fungerar et ju att hon sover i sin spjälsäng brevid vår säng i sovrummet, då ligger vi breve henne i fotändan på vår säng tills hon somnar. men det blir ju snart lite trångt. Oftast vaknar hon någon gång på natten och kryper upp till oss, oftast så märker vi inte ens det då vi sover, skulle vi föra över henne till sin säng då? tänkte att hon kanske vaknade upp och behövde närhet om hon drömt något jobbigt eller så, så därför så har vi låtit henne sova kvar i vår säng. 
Jo det är ju litet att bo två vuxna och ett barn här, men vi har bara bonusdottern varannan helg  och vid lov och så så därför är det igen platsbrist än. Vi sparar till hus, men kommer säkert inte kunna köpa det förrns om tre år. Vår bebisverkstad ser heller inte ut som de flestas, så vi kommer få börja med ett möte på fertilitetsenheten där vi ska tina upp fryst vävnad från äggstocken. så det kommer ju bli en process, vi väntar på en kallelse. 
men ett barn behöver ju tid, nu har hon sovit i sin spjälsäng sen kanske två månader tillbaka, innan sov hon i vår säng.  Det är svårt att vara bonusmamma också, jag bryr mig ju verkligen om flickan och vill inte vara den som kastar in henne i egen säng och sedan ett tag senare så kastar jag in henne i ett annat rum... Pappan vill ju ha så mycket närhet han bara kan av flickan, hade bara han fått välja så hade hon sovit hos oss i vår säng varje natt.  Jag kan tänka mig att det är en utveckligsperiod som tjejen går igenom nu, är det lägligt att flytta till eget rum när man ändå har väntat så länge? men ändå behövs det ju sen när bebis kommer...hmmm det är en gåta hur an ska göra, så alla blir nöjda.

Jag tycker det verkar som du har koll på vad flickan behöver och respekterar det. När det sedan blir dags för henne att sova i eget rum är det viktigt att hon vet att hon får komma till er på natten om hon vaknar och känner sig ensam. Den tryggheten är viktig för henne oavsett om hon får sova resten av natten hos er eller om ni går tillbaka med henne. Det är också viktigt att ni är helt överens om hur ni ska göra då hon kommer till er så det inte blir så att du blir "den elaka styvmodern" som säger att hon ska sova i sin säng medan pappan ger med sig och säger att hon får sova hos er.

Egen säng bör de ha ifrån början och sova i eget rum före de fyller ett. Men liten som hon är hoppas jag att hon är välkommen in till er o mysa om hon får en mardröm eller kanske bara behöver närhet då och då. Det är löjligt att de har haft henne i sina sängar tills denna åldern. Knappt hört talas om någon som gör så iom att både barn o föräldrar får störd nattsömn.

Jag skulle aldrig kunna neka ett barn trygghet. om hon vaknar på natten så finns jag självklart där och då får hon slva hos oss, precis som hon gör nu även fast hon sover i vårat sovrum. Jag ska ta upp det med min sambo, att vi kanske redan nu kan köpa en säng till henne och stölla in den i hennes sovrum med fina lakan, favorit mjukdjuren i så hon blir van att sängen står där iallafall och sen när det blir aktuellt så ska vi börja låta henne sova där, kanske när jag blivit gravid så det inte blir för mucket med syskon och sen börja sova i egen säng, så hon inte könner sig utslängd. men sängval? Ska det vara en barnsäng eller en vanlig säng som man kan ligga breve henne tills hon somnat? Tänkte på kantakudd och så. går det att montera på vanlog säng? Det måste vara en sängram då väl för att drt ska gå?