är inte treåringe mogen för att sova i eget rum snart?

Det hör inte till. det jag undrar är när man låter barnen sova i eget rum.

Jag förstår hur ni menar. vi går själv i barntankar och tänker börja försöka efter nyår, men hur gör ni med två barn? Har ni båda barnen i sovrummet då? Spädbarn vaknar ju ett par gånger varje natt och inte nog med att det i så fall skulle bli gaaaanska trångt led tre sängar i sovrummet. vi nattar treåringen i sin säng men vill hon komma upp på natten så får hon gärna göra det för min del, jag har absolit inget emot barn. och nej jag tänker inte sova på soffan för att hans dotter är här, jag har själv valt att bo tillsammans med en man som har en liten dotter så tro absolut inte att jag tycker det är pest och pina. hon får gärna sova hos oss i sänge men det blir som sagt väldigt tröngt och varmt så därför har vi introduserat hennes säng.

Jag förstår hur ni menar. vi går själv i barntankar och tänker börja försöka efter nyår, men hur gör ni med två barn? Har ni båda barnen i sovrummet då? Spädbarn vaknar ju ett par gånger varje natt och inte nog med att det i så fall skulle bli gaaaanska trångt led tre sängar i sovrummet. vi nattar treåringen i sin säng men vill hon komma upp på natten så får hon gärna göra det för min del, jag har absolit inget emot barn. och nej jag tänker inte sova på soffan för att hans dotter är här, jag har själv valt att bo tillsammans med en man som har en liten dotter så tro absolut inte att jag tycker det är pest och pina. hon får gärna sova hos oss i sänge men det blir som sagt väldigt tröngt och varmt så därför har vi introduserat hennes säng.

Sovrummet är inte så brett så det får inte plats en större säng där. trodde folk skulle vara trevliga här och ge goda råd, inte dryga sig och säga att jag ska flytta mig från min säng och ta en annan. det är ju inte där problemet ligger. hon får sova i vår säng, hln har inga problem med att somna i sin säng och vill hon komma upp till vår säng på natten så är det jag som ger henne närhet om hon haft en mardröm. härre gud, tror ni jag hatar barn eller?

Sovrummet är inte så brett så det får inte plats en större säng där. trodde folk skulle vara trevliga här och ge goda råd, inte dryga sig och säga att jag ska flytta mig från min säng och ta en annan. det är ju inte där problemet ligger. hon får sova i vår säng, hln har inga problem med att somna i sin säng och vill hon komma upp till vår säng på natten så är det jag som ger henne närhet om hon haft en mardröm. härre gud, tror ni jag hatar barn eller?

hehe jag blev medlem idag så nej det är jag inte. kan tänka mig att det är lätt att slänga ur sig opassande kommentarer här, det är lättare att missförstå via text. Ja tyvärr så är sovrummet så dåligt planerat, men vi letar ju efter större så fort jag får min fasta tjänst. Men innan vi får våran bebis så behövs det kanske planeras om lite. tre åringen sover hela nätterna, kan såklart vakna upp ibland på natten då hon haft en mardröm så därför kan jag inte se några problem med att hon sover fem meternifrån vårat slvrum i ett annat sovrum. sover man så sover man och skulle hon vakna så hör vi ju henne. jag är väl ingen elak " styvmor" för det?

Jag ställer inga krav på min pojkvän, jag ställer bara frågor. det är lättare att formulera sig kortare på ett forum än det är att ta upp sovvanor med min sambo. vi har ju ingen aning om hur man ska göra och hur andra gör, därför är det skönt att fråga. jag har aldrig krävt någonting av min sambo, bara frågat om det inte kan vara nyttigt för hans dotter att sova i en egen säng hos oss i sovrummet och när man brukar flytta över barnen till ett eget rum. vi planerar ju en liten tillsammans nu, ska börja försöka om ca. tre månader och det kan ju ta lite tid så därför är det bra med kött på benen och ha lite saker förberett innan jag blir gravis, hur vi ska lösa sovplatser och rutiner osv. jag är ingen dålig styvmor! Dottern älskar mig och jag tycker om henne också, hämtar på dagis osv. hon frågar alltid efter lig, så där har ni npg tolkat mig fel. men tack för alla råd, vi har inte brottom att planera om än så länge.

Tack, äntligen någon som förstår och uppfattar mig rätt. eftersom att treåringen sover så bra på nätterna så skulle inte jag se något problem med att hon sov i egen säng, att flytta hennes säng till hennes rum är ingen brådis, men jag tror hon skulle vara mogen för det bara man förklarar för henne att om hon skulle vakna så får hon komma in till oss och gosa. sovrummen är så nära varandra. Sambon har kvar sin hyresrätt som han hyr ut, den är större men mycket sliten och ligger på fel sida av stan, där skulle iallafall jag behöva gå upp mitt i natten för att komma till mitt jobb, skulle det bli aktuellt med större lägenhet så har vi iallafall den som back up. jag tycker mycket om min sambos dotter, det är ju jag som fixar och grejar åt henne, tröstar osv. men eftersom att jag själv inte har barn så är jag lite smått omedveten om NÄR man börjar introducera saker, när är hon mogen för det och hur man ska göra på bästa sättet från där vi är idag.

okej tack för svar. just nu fungerar et ju att hon sover i sin spjälsäng brevid vår säng i sovrummet, då ligger vi breve henne i fotändan på vår säng tills hon somnar. men det blir ju snart lite trångt. Oftast vaknar hon någon gång på natten och kryper upp till oss, oftast så märker vi inte ens det då vi sover, skulle vi föra över henne till sin säng då? tänkte att hon kanske vaknade upp och behövde närhet om hon drömt något jobbigt eller så, så därför så har vi låtit henne sova kvar i vår säng. 
Jo det är ju litet att bo två vuxna och ett barn här, men vi har bara bonusdottern varannan helg  och vid lov och så så därför är det igen platsbrist än. Vi sparar till hus, men kommer säkert inte kunna köpa det förrns om tre år. Vår bebisverkstad ser heller inte ut som de flestas, så vi kommer få börja med ett möte på fertilitetsenheten där vi ska tina upp fryst vävnad från äggstocken. så det kommer ju bli en process, vi väntar på en kallelse. 
men ett barn behöver ju tid, nu har hon sovit i sin spjälsäng sen kanske två månader tillbaka, innan sov hon i vår säng.  Det är svårt att vara bonusmamma också, jag bryr mig ju verkligen om flickan och vill inte vara den som kastar in henne i egen säng och sedan ett tag senare så kastar jag in henne i ett annat rum... Pappan vill ju ha så mycket närhet han bara kan av flickan, hade bara han fått välja så hade hon sovit hos oss i vår säng varje natt.  Jag kan tänka mig att det är en utveckligsperiod som tjejen går igenom nu, är det lägligt att flytta till eget rum när man ändå har väntat så länge? men ändå behövs det ju sen när bebis kommer...hmmm det är en gåta hur an ska göra, så alla blir nöjda.

Jag skulle aldrig kunna neka ett barn trygghet. om hon vaknar på natten så finns jag självklart där och då får hon slva hos oss, precis som hon gör nu även fast hon sover i vårat sovrum. Jag ska ta upp det med min sambo, att vi kanske redan nu kan köpa en säng till henne och stölla in den i hennes sovrum med fina lakan, favorit mjukdjuren i så hon blir van att sängen står där iallafall och sen när det blir aktuellt så ska vi börja låta henne sova där, kanske när jag blivit gravid så det inte blir för mucket med syskon och sen börja sova i egen säng, så hon inte könner sig utslängd. men sängval? Ska det vara en barnsäng eller en vanlig säng som man kan ligga breve henne tills hon somnat? Tänkte på kantakudd och så. går det att montera på vanlog säng? Det måste vara en sängram då väl för att drt ska gå?

Jo hon har stort behov av trygghet och närhet. och det är precis som du säger, det är redan problem med hundarna här hemma, det blir ibland för mycket så hon själv inte kan kontrolera sig själv, särskilt när hon blir trött. jag ber om råd inte vad som är rätt eller fel. jag vet ju inte när det är läge att flytta till ett eget rum. det måste vara jätte svårt att avgöra. jag vill heller inte att hon ska behöva väckas varje natt när bebis kommer men inte heller slänga ut henne från sovrummet när bebis precis kommit. tänkte att om man iallafall ställer en fin söng i hennes rum så kanske man kan testa? För när vet man om barnet är mogen för det eller ej? Alla barn behöver väl trygghet och närhet, även tonåringar ocj dom har man väl häller inte i sovrummet? Har inga problem med att lilltjejen sover i vårat sovrum, alla gör så olika så därför vill jag ha lite råd. hoppas ni förstår mog rätt.

oj så dryg kommentar. och helt onödig. Kände inte riktigt att jag fick något råd genom ditt svar. det handlar inte om att sova i egen säng. det handlar om att ge flickan trygghet. och kan hon få den tryggheten ändå fadt hon sover i egen säng så är det uu en bra utveckling för barnet.

Frågan är om det inte också är völdigt viktigt att barnet känner trygghet i sig själv? Att mycket trygghet från föräldrarna ( al bonusföräldrar) är såklart otroligt viktigt för alla barn, men i en utvecklande ålder där allt kan vara upp och ner, kanske man kan ge barnet chansen att finna trygghet i sig själv? Nu för tiden finns det så många föräldrar som curlar sina barn. varför väljer man tex. att samsova alla i en säng? Är det för barnets skull eller för att föräldrarna tycker det är mysigt? Vi hadebju som sagt flickan i vår säng förut men det går lika bra för henne att sova i sänge nere i fotändan, så länge hon känner kontakten från oss. jag kan aldrig minnas att jag var speciellt orolig när jag sov på mellanvåningen och mina föräldrar på övervåningen, vaknade jag gick jag upp till mina föräldrars sovrum och fick krypa ner där. det viktigaste är ju att barnen VET att de får trygghet hos föräldrarna. särskilt på kvällen eller natten då det är mycket som spökar i ett barns huvud. man daltar mer idag än vad man gjorde då. men frågan är om det hjälper barnet?

Det hade varit en lösning, dock går varken sambon eller flickan med på det. Sambon kanbinte sova utan mig och heller inte flickan.

När du skriver sådär så undrar mab ju hur du tänker. det finns fler än mamma och pappa i barnens liv. hon tyr sig mycket till lig och har alltid gjort. när jag inte kan vara med vid nattning iblsnd så gråter hon och skriker. för henne är jag en i familjen. men visst kan jag sova själv, det har jag inga problem med, det är bara skönt. men det gör inte flickan glad eller trygg så då undrar jag hur du tänker. styvmammor kan också ha stor betydelse för barnen. är det så att du själv är skiljd och din ex man har ny som du inte kan havi tankevens att hans nya betyder mycket gör ditt barn? Eller får bara tanken dig att bli irriterad?

Men om dottern vill sova med sin pappa och sin bonus mamma så ska man ju inte ta det ifrån henne, det är ju hennes trygghet. man ska inte dra alla barn över en och samma kam. dottern lever med mig och min sambo varannan helg, förhoppningsvis lite oftare snart. ska då jag och sambon dela på oss den helgen när hon vill ha oss båda. tänk på vad ni skriver, var inte så destruktiva mot bonusmammor.