är inte treåringe mogen för att sova i eget rum snart?

Med tanke på tidigare tråd av dig låter det lite som att flickan behöver all trygghet hon kan få, ni har precis flyttat ihop. ni har konflikter kring hundarna såpass att ni kör in henne på rummet och hon är bara 3 år och ni har varannan helg.

Låter väldigt jobbigt och mycket för ett så litet barn. Vad gör det om hon sover mer er när ni ändå har henne så sällan? Hade det varit varannan vecka hade det kanske varit idé att börja med rutiner men VH blir det inte så mycket rutiner med.

Tre år är litet.

Är inte du stor nog att sova egen säng?

Jo hon har stort behov av trygghet och närhet. och det är precis som du säger, det är redan problem med hundarna här hemma, det blir ibland för mycket så hon själv inte kan kontrolera sig själv, särskilt när hon blir trött. jag ber om råd inte vad som är rätt eller fel. jag vet ju inte när det är läge att flytta till ett eget rum. det måste vara jätte svårt att avgöra. jag vill heller inte att hon ska behöva väckas varje natt när bebis kommer men inte heller slänga ut henne från sovrummet när bebis precis kommit. tänkte att om man iallafall ställer en fin söng i hennes rum så kanske man kan testa? För när vet man om barnet är mogen för det eller ej? Alla barn behöver väl trygghet och närhet, även tonåringar ocj dom har man väl häller inte i sovrummet? Har inga problem med att lilltjejen sover i vårat sovrum, alla gör så olika så därför vill jag ha lite råd. hoppas ni förstår mog rätt.

Frågan är om det inte också är völdigt viktigt att barnet känner trygghet i sig själv? Att mycket trygghet från föräldrarna ( al bonusföräldrar) är såklart otroligt viktigt för alla barn, men i en utvecklande ålder där allt kan vara upp och ner, kanske man kan ge barnet chansen att finna trygghet i sig själv? Nu för tiden finns det så många föräldrar som curlar sina barn. varför väljer man tex. att samsova alla i en säng? Är det för barnets skull eller för att föräldrarna tycker det är mysigt? Vi hadebju som sagt flickan i vår säng förut men det går lika bra för henne att sova i sänge nere i fotändan, så länge hon känner kontakten från oss. jag kan aldrig minnas att jag var speciellt orolig när jag sov på mellanvåningen och mina föräldrar på övervåningen, vaknade jag gick jag upp till mina föräldrars sovrum och fick krypa ner där. det viktigaste är ju att barnen VET att de får trygghet hos föräldrarna. särskilt på kvällen eller natten då det är mycket som spökar i ett barns huvud. man daltar mer idag än vad man gjorde då. men frågan är om det hjälper barnet?

Köp en 120 säng till hennes rum. Så kan hon och pappan sova tillsammans och du får plats i din säng. Hon har trots allt inte ett behov av att sova med dig utan endast sin pappa. 

Oj. Mina barn har sovit i eget rum sedan under året. Mycket spring för oss föräldrar blir det på nätterna men för oss som sover dåligt med barn i sängen är det värt det. Och att sova i spjälsäng när man är 3 år... varför?

min sjuåring kommer in till oss på natten.. Somnar i sin egen säng visserligen, men kommer alltid tassande på natten. Kanske är det vad man gör det till. Men vi har inte haft några problem med det. Jag själv tycker det är obehagligt att sova ensam när mannen är borta, så jag tänker att de måste känna samma sak..

Är kanske en mesmamma när man hör hur andra i min närhet resonerar. Men att barnen känner sig trygga är ju a och o. Oavsett de är det i sin egen säng eller i någon annans.

Anser inte att barnets mamma bör ha med detta att göra kanske. Det är något du och din sambo måste diskutera. 
Hoppas det löser sig så ni alla tre får sova gott om natten. :)     

När du skriver sådär så undrar mab ju hur du tänker. det finns fler än mamma och pappa i barnens liv. hon tyr sig mycket till lig och har alltid gjort. när jag inte kan vara med vid nattning iblsnd så gråter hon och skriker. för henne är jag en i familjen. men visst kan jag sova själv, det har jag inga problem med, det är bara skönt. men det gör inte flickan glad eller trygg så då undrar jag hur du tänker. styvmammor kan också ha stor betydelse för barnen. är det så att du själv är skiljd och din ex man har ny som du inte kan havi tankevens att hans nya betyder mycket gör ditt barn? Eller får bara tanken dig att bli irriterad?

Men om dottern vill sova med sin pappa och sin bonus mamma så ska man ju inte ta det ifrån henne, det är ju hennes trygghet. man ska inte dra alla barn över en och samma kam. dottern lever med mig och min sambo varannan helg, förhoppningsvis lite oftare snart. ska då jag och sambon dela på oss den helgen när hon vill ha oss båda. tänk på vad ni skriver, var inte så destruktiva mot bonusmammor.

hmm mycket att ta in för en treåring, seperation med mamma o pappa sen flytta ihop med dig.
som sagt låter som att hon behöver all trygghet som hon kan få som någon skrev...
Min minsta flicka brukar komma vid 5 tiden på morgonen in till oss och vill gosa ner sig.
men hon har sovit i eget rum sen hon föddes typ... förutom de första året i spjälsäng..
sen fick hon ferarri säng! men men... varannan helg, ja vad säger man.... hade min minsta flicka som är pappa pappa pappa pappa, kommit varannan helg, så kan jag lova dig att hon hade fan då inte släppt mig ur sikte.. kallas för kärlek... närhet.. lite gos o mys! trygghet..... hon kanske e van vid att få sova hela natten sen bebisben i mammas o pappas säng... visst kan det vara lite smådrygt men det går över.... tro mig! ta den helgen o gosa o mys så mycke ni kan för det får ni dubbelt av sen tillbaka!