Är det viktigt att få bebisen att sluta gråta?

Jag kan inte tro att det är skadligt. Men så hade jag ett kolikbarn som skrek flera timmar per dag de första månaderna, oberoende av vad vi gjorde. Och länge efter det att koliken gått över grät han sig till sömns (igen: helt oberoende av vad vi gjorde), vid det laget verkade det ha blivit en vana, eller ett sätt att "stänga ute" allt annat och kunna somna.

Däremot tror jag att det är viktigt att man inte lämnar barnet att skrika ensamt, när vår lilla grät sig till sömns låg vi bredvid och höll om honom.

Jag tycker det är helt okej att göra det om man känner att man håller på att tappa fattningen..

Visst, man kan ju vara tvungen att göra det. Bättre det än att skaka det el.dyl. Men då är det ju oftast inte fråga om så långa stunder, tills man samlat sig igen.

Det finns undersökningar som visar att nivåerna av skadligt stresshormon är höga om barnet lämnats att gråta skrika ensamt. Gråt i famnen är inte alls lika farligt. Men man bör alltid försöka få barnet att sluta vara ledset.

Så om man får ett barn med kolik som gråter det första halvåret får man utgå ifrån att barnet blir skadat för livet?

leversnitten: Ja. Om man lämnar barnet att ligga och gråta själv.

Känner inte specifikt till Aware parenting som begrepp, men jag tänker att det kanske kan vara så att de menar att det ska få vara ok för barn att vara ledsna? Vi är ju väldigt snabba med att försöka få bort gråten genom att avleda och tjoheja och säga att det inte var så farligt det som hände. Men detta kanske i huvudsak gäller lite äldre barn? Jag kan iofs tänka att det i viss mån gäller även spädbarn. Om man försöker känna in varför ens bebis är ledsen och vet att nu har du ätit och varit vaken länge nu är du nog trött. Ja då kan det vara bra att ta det med lugn och låta bebisen gråta en stund medans man vaggar, buffar eller bara ligger bredvid. Om man istället provar allt för att få stopp på gråten, aktiverar, provar mat igen, testar triljoner olika koster för det kanske är magen, börjar fundera över neuropsykiatriska funktionshinder redan i späd ålder o.s.v. Då kan man bygga upp en onödig stress i mina ögon. Bara för att vi är SÅ rädda för gråt! Sen stämmer det som någon skriver att kortisolnivåerna blir höga på ett spädbarn som får skrika ensamt, vi vet alla hur en bebis låter som blir så uppvarvad av gråt, kippar efter andan o.s.v. Bebisar som gråter med närvarande förälder gråter inte på det sättet. Sen vet man inte vad de förhöjda kortisolnivåerna har för effekt på sikt. De studier som gjorts är på barnhemsbarn som inte fått någon respons alls.

"Helt ok" är det väl knappast eftersom det alltid under alla omständigheter är dåligt för barnet att gråta i sin ensamhet. Däremot kan det ju i extremfall vara det minst dåliga alternativet om man annars riskerar att typ skaka eller skada barnet av frustration.