Är det viktigt att få bebisen att sluta gråta?

"Helt ok" är det väl knappast eftersom det alltid under alla omständigheter är dåligt för barnet att gråta i sin ensamhet. Däremot kan det ju i extremfall vara det minst dåliga alternativet om man annars riskerar att typ skaka eller skada barnet av frustration.

Så om man får ett barn med kolik som gråter det första halvåret får man utgå ifrån att barnet blir skadat för livet?

Det är helt ok. Barnet kommer inte dö av att gråta ensam i 20 sekunder medan du andas ut och börjar om. Det kan däremot dö om du tappar fattningen. Alltså är det mest ok alternativet att lägga ifrån sig barnet och låta det gråta.

leversnitten: Ja. Om man lämnar barnet att ligga och gråta själv.

"om barnet lämnats att gråta skrika ensamt. Gråt i famnen är inte alls lika farligt", skrev hon.

Jag kan inte läsa något om kolik i det. Hon pratar om skillnaden att lämnas gråta ensam mot att gråta i famnen.

Känner inte specifikt till Aware parenting som begrepp, men jag tänker att det kanske kan vara så att de menar att det ska få vara ok för barn att vara ledsna? Vi är ju väldigt snabba med att försöka få bort gråten genom att avleda och tjoheja och säga att det inte var så farligt det som hände. Men detta kanske i huvudsak gäller lite äldre barn? Jag kan iofs tänka att det i viss mån gäller även spädbarn. Om man försöker känna in varför ens bebis är ledsen och vet att nu har du ätit och varit vaken länge nu är du nog trött. Ja då kan det vara bra att ta det med lugn och låta bebisen gråta en stund medans man vaggar, buffar eller bara ligger bredvid. Om man istället provar allt för att få stopp på gråten, aktiverar, provar mat igen, testar triljoner olika koster för det kanske är magen, börjar fundera över neuropsykiatriska funktionshinder redan i späd ålder o.s.v. Då kan man bygga upp en onödig stress i mina ögon. Bara för att vi är SÅ rädda för gråt! Sen stämmer det som någon skriver att kortisolnivåerna blir höga på ett spädbarn som får skrika ensamt, vi vet alla hur en bebis låter som blir så uppvarvad av gråt, kippar efter andan o.s.v. Bebisar som gråter med närvarande förälder gråter inte på det sättet. Sen vet man inte vad de förhöjda kortisolnivåerna har för effekt på sikt. De studier som gjorts är på barnhemsbarn som inte fått någon respons alls.

Leversnitten: Ja, ett spädbarns gråt är ju alltid ett tecken på att något är fel. Det är enda sättet för spädisar att meddela sig. Som förälder bör man försöka att lugna barnet. Det är kanske inte alltid att det går, men man får göra så gott man kan.