Lastbilschaufför

På mitt jobb hade det i alla fall inte fungerat då vi har krav på en viss procent varsel. Nu blev jag sjukskriven i v.24 men det var på gränsen att det var helt omöjligt för det funkade inte med hårsnodd längre utan jag fick ha byxorna typ öppna och ha en stor tröja över :p vet inte vad jag hade gjort om jag hade jobbat längre!

Ja, eftersom han inte ville köpa nya så hade han inget val. Ser inte riktigt skillnaden heller på mina egna byxor och arbetsbyxorna.
Vi har helt kolsvarta kläder utan reflexer någonstans! Fattar inte alls hur dom tänkt egentligen. Så de gjorde varken till eller från.

Hoppar gärna in här . Jag gick hem nu i fredags i v32 körde distributions lastbil ibland släp med åt dhl. Kände att det var dags att gå hem då eftersom jag var helt slut i kroppen

Då jobbade du ju ganska länge ändå! Blev de inte mycket tungt på slutet?:)

Jo två sista veckorna var riktigt jobbigt . Men sista veckan lärde jag upp en ny chaufför . Men det jobbigaste var nog när snön kom då man skulle dra palldragare i snön.

Jag bara måste flika in en grej här tjejer. Helt ärligt. Hur tänker ni? Om ni hade varit företagare och en kvinnlig anställd berättar att hon är gravid först när det nästan var dags att gå hem, hur fasen hade ni reagerat? Det är skandal. Det är bättre att berätta så snart som möjligt och visa sin arbetsgivare den respekten, så dom kan planera in i framtiden. Jag kör själv grävmaskin och kan bara tänka mig hur min chef hade känt sig om jag väntat in i det sista med att berätta. Det är inte så jäkla lätt att hitta pålitliga bra anställda på några dagar. Våra chefer planerar våra jobb i förväg, ibland flera månader. Tänk efter lite. Sen har man vissa rättigheter som anställd. Det finns hängslebyxor! Det är du som åker på böter om det skulle vara så att du åker dit för att inte ha på dig dina varselkläder. Sen kan jag förstå andra saker, man känner sig fan inte stor som tjej på ett företag när man ska berätta att man är gravid. Men det är ens skyldighet.

Jag har ingen som helst skyldighet att tala om att jag är gravid förrän senast två månader innan jag tänkt gå hem! Nu sa jag till långt innan det ändå men direkt efter ultraljudet eftersom vi ville se att allt var som det skulle eftersom det inte vart det vid tidigare graviditet. Att sen min arbetsgivare inte planerar bättre när jag redan från början talar om att läkaren tror inte att min kropp inte klarar av så mycket längre än en månad till kan inte jag hjälpa. Nu jobbade jag två månader till från det att jag talade om att jag var gravid så han hade gått om tid på sig att fixa en ersättare. Då hade jag egentligen tänkt jobba fem veckor till. Att jag sen väljer att använda mina egna byxor och inte de svarta byxorna som ser precis likadana ut men som jag fått av arbetsgivaren spelar ingen roll. Vi har inga varselkläder och det finns heller inget krav på det av min åkare. Skulle jag bett om ett par nya byxor hade jag fått dom lagom tills jag kom tillbaka från föräldraledigheten (väntar nämligen fortfarande på förra årets sommarskor) så fick det bli se och han sa inte emot. En arbetsgivare har inget att göra med hur jag eller någon annan väljer att leva mitt liv, han ska heller inte säga eller bete sig negativt när jag eller någon annan berättar att en graviditet äger rum. Sådant ingår i livet för dom allra flesta och anställer man någon med ett litet barn och i barnafödande ålder får man nästan räkna med det.

Jag skriver bara vad jag tycker är moraliskt riktig. Jag förstår givetvis att man inte vill berätta de första 3-4 månaderna, när ingenting är säkert. Förstår också att det kan finnas omständigheter som gör att man känner sig osäker att berätta och det är för jäkligt. Men att medvetet dölja det och vänta till sista stund tycker jag är ganska dåligt. Nu kanske inte du behöver varselkläder, men många i våra yrken skall ha det (arbete på väg) och i ett par hängslebyxor kan man växa. Perfekt. Jag tycker man ska känna efter, ingen är den andra lik. Vissa kan ju jobba ända in på slutet.

Och det var ju precis det jag inte gjorde, berättade inte de första fyra månaderna. Du får inte vänta med att berätta till sista stund, du måste säga till minst två månader i förväg. Där det finns krav på varselkläder köper jag att man ska ha det precis som du måste ha annan uniform på ett annat arbete. Jag hade aldrig haft mina egna byxor om det inte var tillåtet. Och att ingen graviditet är den andra lik är jag mycket medveten om, min förra pluggade till bf+1 då jag vart inlagd och fortsatte sen även senare med uppkörningen, hade inga problem alls under graviditeten. Denna har jag mått illa i nio veckor (jobbat ändå) men i v 17 kom foglossningen och den har blivit värre mycket fort, idag kan jag inte fungera ordentligt hemma längre och det är enda anledningen till att jag inte jobbar nu annars hade jag gjort det.

Du pluggade till kortet medans du skulle ha bebbe 1 och sen körde du under graviditeten? Det var ju riktigt snyggt i såfall.

Hade du lov om jobb då eller sökte du jobb efter?

Nej jag pluggade under graviditeten med första barnet och hade uppkörningarna efter hon var född. Inget jobblöfte utan jobb fick jag senare. Nog för att plugga kanske kan va lite lättare än att jobba hela tiden men jag ville inte åka räkmacka så jag körde fram till två dagar innan bf och satte snökedjor två veckor innan hon föddes.

Jag har pärmen och boken och allt hemma. Funderar på att göra samma sak. Är sjukskriven nu för tennisarmbåge och gubben går hemma nu efter att ha legat på sjukhus i tre veckor med en sprucken blindtarm.

Vi hoppas ju på att bli gravida, samtidigt som jag nojjar för mitt jobb (för att man är kvinna och vill bli gravid) Sen för att jag varit sjukskriven för utomkveds och nu detta.
Skulle kännas bra att ha kortet också, känns som man har dubbel chans till jobb även om man skulle ha en liten hemma.

Har det varit till din nackdel nån gång? Får för mig att gubbar i vår bransch inte vill anställa tjejer som ska ha eller har åldern inne för att skaffa barn.

Jag fick jobb ändå.
27år och barnlös var jag då.
Det är en känsla man har. Tycker det är för jävligt.

Nej det kan jag inte direkt säga eftersom detta var det första jobb jag sökte seriöst. Dock fick jag ligga i lite mer men det var mest för att jag gått hemma drygt ett år efter jag fått kortet så han trodde väl inte riktigt att jag kunde. Men jag tvingade till mig en prov tur och backade ner 25,25 ekipage på ett ställe typ ingen backar ner på för att det är så förbaskat trångt och högerbackning på de. Arbetsgivaren ska skita i vad man har för

Nej det kan jag inte direkt säga eftersom detta var det första jobb jag sökte seriöst. Dock fick jag ligga i lite mer men det var mest för att jag gått hemma drygt ett år efter jag fått kortet så han trodde väl inte riktigt att jag kunde. Men jag tvingade till mig en prov tur och backade ner 25,25 ekipage på ett ställe typ ingen backar ner på för att det är så förbaskat trångt och högerbackning på de. Arbetsgivaren ska skita i vad man har för planer i livet egentligen, det angår inte dom men jag vet många som inte vill anställa tjejer just av den anledningen. Däremot så har alla kollegor tyckt det vart riktigt kul att ha en tjej som kollega och jag har fått mycket beröm från både dom och gubbarna från andra åkerier att jag klarar av jobbet riktigt bra. Däremot tror jag att jag kommer få svårare att få jobb efter denna graviditet då det är två små hemma istället och hitta ett nytt måste jag göra då mitt nuvarande har väldigt konstiga tider och det kommer inte funka. Nu hoppas jag hela texten kom med ;)

Aouch. Ok, jag förstår. Och det är som du skriver, det ska dom skita i. Men jag förstår att dom vill veta när man väl är anställd. Sen förstår jag också att som egen företagare så vill man ha sin personal på plats. Men det kan hända grejer med gubbar också. Det kallas livet! Det kommer en arbetsgivare aldrig ifrån, vi är inga maskiner. Jag vill bara ha ett barn, jag kommer ärligt talat inte orka mer, känner att det räcker. Ibland känns det som att det hade varit gött att få dela det här med mannen, dom kunde också få vara gravida, så hade det inte varit nått snack sen. Tyvärr lever vi inte i en film... haha!

Fast jag tycker det är lite fel när dom gör så för hemma hos oss är det nästan alltid sambon som vabbar tex, enda gången jag är ledig egentligen är nu under föräldraledigheten som ändå är en lång sammanhängande ledighet så han slipper sätta in en extra som knappt hinner lära sig innan jag kommer tillbaka. Och sen semester men jag har aldrig haft semester mer än två veckor i taget. Då måste det ju va mer jobbigt för min sambos jobb eftersom det är han som vabbar. Min pappa var arbetsledare i över tio år och har berättat att deras chef frågade alltid när set kom en kvinnlig chaufför och sökte jobb om hon hade barn och om hon skulle skaffa fler. Det var det första han frågade och var det ett ja eller kanske på någon av de frågorna kunde hon vända och gå på en gång. En kvinna var iallafall så smart och sa att barnet har ju faktiskt en pappa också när hon fick frågan hur hon hade tänkt göra om barnet blir sjukt. Pappa sa att det har inte arbetsgivaren med att göra och även idag som egen företagare tycker han precis likadant.

Jag berättade för min arbetsgivare efter första ultraljudet v12 jag gjorde det tidiga. Efter som att jag fick börja använda andra byxor så tidigt . Men det va skönt att ha det överstökat. Men dom tog det väldigt bra , Dom har varit väldigt hjälpsamma. Förstår även dom som berättar det senare . För jag var jätte orolig hur min arbetsgivare skulle ta det.

Min arbetsgivare frågade inte mig. Nu har jag varit anställd 1 1/2 år. Och som arbetsgivare vid en intervju får man inte fråga om man tänkt skaffa barn.