Lastbilschaufför

Jag kör också lastbil, kör livsmedel till butiker och det är den del tunga moment som tex kylväggar att flytta runt på. Även mjölkvagnarna är tunga :/ min läkare jag pratat med tror inte att jag kommer orka så mycket längre än till runt v24 då vi har långa dagar också. Går in i v19 imorgon och har rul idag, efter det ska jag berätta för min chef. Foglossningen har dessutom börjat kännas. Mina byxor får jag knäppa upp när jag kör men än går det att ha under magen, visserligen var dom stora innan jag vart gravid eftersom jag gått ner innan.

Jag berättade i onsdags, gjorde rul i måndags och jag ville se att allt var som det skulle. Nu sitter min chef på en annan ort och jag träffar honom typ tre gånger om året så magen kunde jag lätt "dölja". Och eftersom graviditeten inte stört mitt arbete har jag inte tyckt han behövt veta tidigare heller. Men nu börjar foglossning smyga sig på.

Jag har en hårsnodd i knapphålet som jag sätter fast i knappen. Ett skärp spänner för mycket för mig när jag sätter mig ner men en hårsnodd är mer elastisk och funkar bättre :)

Om du menar mig så nej eftersom magen inte var så stor då. Nu har jag dock skippat arbetsbyxorna helt.

Jag har haft mjukisbyxor istället. Vi har helsvarta byxor normalt så ett par svarta mjukisbyxor funkade jätte bra istället. Nu är jag däremot sjukskriven.

Ja, eftersom han inte ville köpa nya så hade han inget val. Ser inte riktigt skillnaden heller på mina egna byxor och arbetsbyxorna.
Vi har helt kolsvarta kläder utan reflexer någonstans! Fattar inte alls hur dom tänkt egentligen. Så de gjorde varken till eller från.

Jag har ingen som helst skyldighet att tala om att jag är gravid förrän senast två månader innan jag tänkt gå hem! Nu sa jag till långt innan det ändå men direkt efter ultraljudet eftersom vi ville se att allt var som det skulle eftersom det inte vart det vid tidigare graviditet. Att sen min arbetsgivare inte planerar bättre när jag redan från början talar om att läkaren tror inte att min kropp inte klarar av så mycket längre än en månad till kan inte jag hjälpa. Nu jobbade jag två månader till från det att jag talade om att jag var gravid så han hade gått om tid på sig att fixa en ersättare. Då hade jag egentligen tänkt jobba fem veckor till. Att jag sen väljer att använda mina egna byxor och inte de svarta byxorna som ser precis likadana ut men som jag fått av arbetsgivaren spelar ingen roll. Vi har inga varselkläder och det finns heller inget krav på det av min åkare. Skulle jag bett om ett par nya byxor hade jag fått dom lagom tills jag kom tillbaka från föräldraledigheten (väntar nämligen fortfarande på förra årets sommarskor) så fick det bli se och han sa inte emot. En arbetsgivare har inget att göra med hur jag eller någon annan väljer att leva mitt liv, han ska heller inte säga eller bete sig negativt när jag eller någon annan berättar att en graviditet äger rum. Sådant ingår i livet för dom allra flesta och anställer man någon med ett litet barn och i barnafödande ålder får man nästan räkna med det.

Och det var ju precis det jag inte gjorde, berättade inte de första fyra månaderna. Du får inte vänta med att berätta till sista stund, du måste säga till minst två månader i förväg. Där det finns krav på varselkläder köper jag att man ska ha det precis som du måste ha annan uniform på ett annat arbete. Jag hade aldrig haft mina egna byxor om det inte var tillåtet. Och att ingen graviditet är den andra lik är jag mycket medveten om, min förra pluggade till bf+1 då jag vart inlagd och fortsatte sen även senare med uppkörningen, hade inga problem alls under graviditeten. Denna har jag mått illa i nio veckor (jobbat ändå) men i v 17 kom foglossningen och den har blivit värre mycket fort, idag kan jag inte fungera ordentligt hemma längre och det är enda anledningen till att jag inte jobbar nu annars hade jag gjort det.

Nej jag pluggade under graviditeten med första barnet och hade uppkörningarna efter hon var född. Inget jobblöfte utan jobb fick jag senare. Nog för att plugga kanske kan va lite lättare än att jobba hela tiden men jag ville inte åka räkmacka så jag körde fram till två dagar innan bf och satte snökedjor två veckor innan hon föddes.

Nej det kan jag inte direkt säga eftersom detta var det första jobb jag sökte seriöst. Dock fick jag ligga i lite mer men det var mest för att jag gått hemma drygt ett år efter jag fått kortet så han trodde väl inte riktigt att jag kunde. Men jag tvingade till mig en prov tur och backade ner 25,25 ekipage på ett ställe typ ingen backar ner på för att det är så förbaskat trångt och högerbackning på de. Arbetsgivaren ska skita i vad man har för

Nej det kan jag inte direkt säga eftersom detta var det första jobb jag sökte seriöst. Dock fick jag ligga i lite mer men det var mest för att jag gått hemma drygt ett år efter jag fått kortet så han trodde väl inte riktigt att jag kunde. Men jag tvingade till mig en prov tur och backade ner 25,25 ekipage på ett ställe typ ingen backar ner på för att det är så förbaskat trångt och högerbackning på de. Arbetsgivaren ska skita i vad man har för planer i livet egentligen, det angår inte dom men jag vet många som inte vill anställa tjejer just av den anledningen. Däremot så har alla kollegor tyckt det vart riktigt kul att ha en tjej som kollega och jag har fått mycket beröm från både dom och gubbarna från andra åkerier att jag klarar av jobbet riktigt bra. Däremot tror jag att jag kommer få svårare att få jobb efter denna graviditet då det är två små hemma istället och hitta ett nytt måste jag göra då mitt nuvarande har väldigt konstiga tider och det kommer inte funka. Nu hoppas jag hela texten kom med ;)

Fast jag tycker det är lite fel när dom gör så för hemma hos oss är det nästan alltid sambon som vabbar tex, enda gången jag är ledig egentligen är nu under föräldraledigheten som ändå är en lång sammanhängande ledighet så han slipper sätta in en extra som knappt hinner lära sig innan jag kommer tillbaka. Och sen semester men jag har aldrig haft semester mer än två veckor i taget. Då måste det ju va mer jobbigt för min sambos jobb eftersom det är han som vabbar. Min pappa var arbetsledare i över tio år och har berättat att deras chef frågade alltid när set kom en kvinnlig chaufför och sökte jobb om hon hade barn och om hon skulle skaffa fler. Det var det första han frågade och var det ett ja eller kanske på någon av de frågorna kunde hon vända och gå på en gång. En kvinna var iallafall så smart och sa att barnet har ju faktiskt en pappa också när hon fick frågan hur hon hade tänkt göra om barnet blir sjukt. Pappa sa att det har inte arbetsgivaren med att göra och även idag som egen företagare tycker han precis likadant.