Hur var det när era barn började förskoleklass?

De börjar bli så stora nu, våra små! Går jättebra för min stora på fritids också, hon har längtat mest hela sommaren iofs En fördel som jag ser det är att jag ändå kommer lämna båda på samma ställe på mornarna då de är i samma lokaler fram till 8 då det blir gemensam frukost, efter det börjar förskoleklass för stora och lilla går tillbaka till förskolans lokaler.

Vad skönt för er MalinEddie att hon har fått med sig sina kompisar, det gör ju övergången mycket lättsammare. De har ju en trygghet i varandra

Ja, hon kommer nog tycka att det är udda och kanske befriande? Hård disciplin och betyg är något jag gladligen slipper. Mitt barn får gärna vara barn och bli sedd för den hon är ett tag till.

glassen, jag tror du och dina bekanta i Finland på något sätt missförstått varandra, för i hela Finland börjar man det år man fyller 7 år. Om man inte begär uppskov för att barnet inte ännu är skolmoget. Förskoleklass kan i Finland vara lite olika organiserat och i en del förskoleklasser är det mer som 6-års på dagis här förr, i andra är det som en förskoleklass inhyst i en skola. Vad man lär sig är ungefär samma som i Sverige. (Jag har bott i Finland nästan hela mitt liv och är lärare.) 

TS, det är mycket bra att du försöker vara positiv om förskoleklassen inför din son. Märker han att du är orolig, blir han också det. Det är bra att du framhåller allt det positiva. Om du inte redan gjort det, kan du berätta att det är många andra än han som också är lite nervösa eller tycker att det inte känns roligt. Förklara att det är naturligt när man börjar med något nytt, att det är pirrigt också för dig när du börjar på nytt jobb. Fundera på vad man kan göra när det känns jobbigt, tex ta med ett gosedjur till förskolan. Det blir lättare för barnet när det märker att det är okej att vara lite ledsen/nervös inför starten, det vet hur man kan göra för att det ska bli lättare och att mamma/pappa ändå är säkra på att det kommer att bli roligt och bra, även om det emellanåt kan kännas lite jobbigt i början.

Vad härligt för er! Det låter skönt och på flera sätt positivt att lämna på samma plats. Vår pojk kommer gå kvar på förskolan som också tjejen gick på tidigare så nu måste vi lämna på olika ställen.
Det har varit samma sak här, hon har pratat om det och längtat efter det på semestern.
Jag ser det som mkt positivt att hon har kompisarna med sig även om hon också hittat nya vänner där redan. Det är tryggt som sagt. Idag var hon ledig och en av hennes bästa kompisar ringde på efter fritids och började direkt berätta vad som hade hänt idag på fritids och dottern lyssnade intressant. Sedan stängde de dörren om sig och fortsatte sin konversation utan mamma hängandes över axeln. Ja, de börjar bli stora

Ska ni vara med på måndag? Min sambo har tagit ledigt för att vara med men dottern bryr sig inte nämnvärt säger hon men hon kommer nog gilla att ha med pappa och det känns bra för oss.

Skolskjuts, är det något i kommer utnyttja?

Härligt att bolla och byta erfarenheter med andra!

Ok. du missförstod mig. De jag känner har sagt att man börjar skolan vid 7 års ålder, men på ditt inlägg fick jag uppfattningen att man har förskoleklasser även för 6 åringar i Finland, och det var det jag menade med att det nog skiljer sig åt då. Men nu förklarar du ju själv att förskolan fungerar lite olika i Finland,
Och läser man mer i den här tråden så är det ju uppenbart att även förskoleklasserna runt om i Sverige skiljer sig åt. 
Nu har jag nästan glömt bort hur vi kom in på den här diskussionen, men min poäng från början var att jag tycker det är mer lagom att börja skolan när man är 6-7 år, än 5-6 år . Jo, jag vet att det heter att förskoleklassen är frivillig, men så är det inte i praktiken.  

Vad bra att ni fick vara med, grattis!

Den här tråden var precis en sån jag hade tänkt skriva. Min grabb ska också börja förskoleklass. Han har inte behövt gå på dagis eftersom jag har jobbat hemifrån. (Jag har tidigare själv jobbat på dagis, så jag vet bara alltför väl att det finns några få bra och måååånga rent ut sagt dåliga.) Han har kompisar, men inte i vårt närområde. Och han leker helst med barn som är lite äldre än han själv. Jag är redan superirriterad på skolan vi valt. Makens barn sedan tidigare har gått där, så för honom är det självklart att vår son också ska det, men personalen är i princip helt utbytt. Så vad är det att jämföra med liksom. Min pojke fick helt fel känslor efter hälsa-på-dagen i våras och har våndats under hela sommaren inför detta. Han vill verkligen inte! Så jag har lovat att självklart kan jag vara med ett tag tills han har lärt känna lärarna, lärt sig hitta och känner sig trygg. Döm om min förvåning när jag nu får överraskningen att det är TVÄRFÖRBJUDET för föräldrarna att vara med i början. Och jag fick dessutom veta det på ett ganska otrevligt sätt. Jag är liksom för gammal för att vara snäll och stryka medhårs, så jag sa vad jag tyckte. Vilket förstås knappast gagnar junioren. Men jag kan liksom inte hålla mig på mattan när de säger att om han gråter så att han är otröstlig, DÅ ringer de så klart till mig! Oh, vad bra!!! MEN JAG HAR INTE FÖR AVSIKT ATT DET SKA VARA SÅ JÄVLIGT I SKOLAN SÅ ATT HAN BLIR OTRÖSTLIG!!! Nu ska jag minsann få vara med trots allt. En halvtimme! Ja. Vad bra. Vilket förtroende jag fick.

Nä, fy för den lede vad jag ångrar det här! Önskar att jag hade låtit honom vara barn så länge det går. Den här socialiseringshysterin börjar jag tröttna på. Jag har ju tänkt som så många andra att det är klart att han ska hänga på redan från start och få kompisar och så, för att sen vara en i gruppen när de börjar ettan. Meeen alla de andra barnen kommer ju ändå redan i kompisgrupperingar från respektive dagis. Så han är ju utanför nu i alla fall! Och vaddå... om man flyttar då? Det är ju en motsvarande situation, då måste man ju jobba sig in i gruppen ändå. 

Jag kan sätta min sista potatis på att det här är en sån där skola som absolut inte accepterar att man är frånvarande utan sjukdom heller. För se läääroplanen för en 6-åring är ju såååå viktig och de gör sååååå mycket oersättliga projekt i skolan som man inte får missa. Mmm. Just det.

Usch, jag är inte så här otrevlig egentligen. Men de har verkligen lyckats plocka fram det allra sämsta hos mig. Sa jag att jag är pedagog själv? Det märks nog inte va? 

Var bor ni? Jag flyttar dit!  

Det låter jättemysigt, så skulle jag vilja ha det. Finns det någon sån skola i Stockholmstrakten tro? Känner redan att jag måste börja fila på argumenten för skolbyte. Maken kommer nog inte att vara lika pigg som jag på att flytta ut på landet i jakten på den perfekta skolan. 

Nu blir det väl ett ramaskri, men min son börjar förskoleklass nästa vecka och han är 5, alltså fyller 6 nästa år. Att han gör det är för att vi bor på en liten ort och årets förskoleklass var för få och skulle få gå på en ort 1 mil bort, vilket innebar att våra 5-åringar skulle få göra det när dom börjar. Då kom vi överens vi föräldrar till 5-åringarna att flytta upp våra barn också.

Men innan nån kritiserar så kommer dom anpassa efter dom mindre och dagis ligger i anslutning så vill dom vara där får dom det. dom har inte nån egentlig plan så.  

Jag själv tycker det känns lite nervöst men det är en liten skola och han känner förskoleklass fröknarna eftersom dom brukar vara på dagis (förskolan) och han har storebror där också så går det säkert jättebra.

Tycker det låter kanon! Anpassat efter barnen, välkända ansikten, ni får behålla verksamheten i närområdet. Så bra det kan bli låter det som. Grattis! Inget ramaskri härifrån i alla fall. Snarare lite avundsjuka. 

Ska de anpassa det hela efter de mindre? Hur tror du att det kommer att funka för de som är 6,5 när de börjar i förskoleklass? Om jag vore förälder till en 6,5-åring skulle jag hålla stenkoll på verksamheten och om det bara skulle bli larv och fri lek så skulle jag bli fly förbannad!