Hur var det när era barn började förskoleklass?

Vad bra att ni fick vara med, grattis!

Den här tråden var precis en sån jag hade tänkt skriva. Min grabb ska också börja förskoleklass. Han har inte behövt gå på dagis eftersom jag har jobbat hemifrån. (Jag har tidigare själv jobbat på dagis, så jag vet bara alltför väl att det finns några få bra och måååånga rent ut sagt dåliga.) Han har kompisar, men inte i vårt närområde. Och han leker helst med barn som är lite äldre än han själv. Jag är redan superirriterad på skolan vi valt. Makens barn sedan tidigare har gått där, så för honom är det självklart att vår son också ska det, men personalen är i princip helt utbytt. Så vad är det att jämföra med liksom. Min pojke fick helt fel känslor efter hälsa-på-dagen i våras och har våndats under hela sommaren inför detta. Han vill verkligen inte! Så jag har lovat att självklart kan jag vara med ett tag tills han har lärt känna lärarna, lärt sig hitta och känner sig trygg. Döm om min förvåning när jag nu får överraskningen att det är TVÄRFÖRBJUDET för föräldrarna att vara med i början. Och jag fick dessutom veta det på ett ganska otrevligt sätt. Jag är liksom för gammal för att vara snäll och stryka medhårs, så jag sa vad jag tyckte. Vilket förstås knappast gagnar junioren. Men jag kan liksom inte hålla mig på mattan när de säger att om han gråter så att han är otröstlig, DÅ ringer de så klart till mig! Oh, vad bra!!! MEN JAG HAR INTE FÖR AVSIKT ATT DET SKA VARA SÅ JÄVLIGT I SKOLAN SÅ ATT HAN BLIR OTRÖSTLIG!!! Nu ska jag minsann få vara med trots allt. En halvtimme! Ja. Vad bra. Vilket förtroende jag fick.

Nä, fy för den lede vad jag ångrar det här! Önskar att jag hade låtit honom vara barn så länge det går. Den här socialiseringshysterin börjar jag tröttna på. Jag har ju tänkt som så många andra att det är klart att han ska hänga på redan från start och få kompisar och så, för att sen vara en i gruppen när de börjar ettan. Meeen alla de andra barnen kommer ju ändå redan i kompisgrupperingar från respektive dagis. Så han är ju utanför nu i alla fall! Och vaddå... om man flyttar då? Det är ju en motsvarande situation, då måste man ju jobba sig in i gruppen ändå. 

Jag kan sätta min sista potatis på att det här är en sån där skola som absolut inte accepterar att man är frånvarande utan sjukdom heller. För se läääroplanen för en 6-åring är ju såååå viktig och de gör sååååå mycket oersättliga projekt i skolan som man inte får missa. Mmm. Just det.

Usch, jag är inte så här otrevlig egentligen. Men de har verkligen lyckats plocka fram det allra sämsta hos mig. Sa jag att jag är pedagog själv? Det märks nog inte va? 

Var bor ni? Jag flyttar dit!  

Det låter jättemysigt, så skulle jag vilja ha det. Finns det någon sån skola i Stockholmstrakten tro? Känner redan att jag måste börja fila på argumenten för skolbyte. Maken kommer nog inte att vara lika pigg som jag på att flytta ut på landet i jakten på den perfekta skolan. 

Tycker det låter kanon! Anpassat efter barnen, välkända ansikten, ni får behålla verksamheten i närområdet. Så bra det kan bli låter det som. Grattis! Inget ramaskri härifrån i alla fall. Snarare lite avundsjuka. 

Jag inbillar mig att jag fattar. Och jag tycker fortfarande att det låter bra. Det står faktiskt också i läroplanen att man är skyldig att se till individens behov. Så det går ändå inte att stöpa alla i en form, man måste kunna anpassa verksamheten så att superstjärnorna får sina behov tillgodosedda precis som de som är yngre (både åldersmässigt och kognitivt) får det. Som någon var inne på tidigare: det är ofta en himla skillnad på en 6-åring som är född i januari och en som är född i december. Typ ett års skillnad. Minst...

En duktig pedagog klarar det! Och utan att förminska deras kompetens så känner jag ändå att jag måste påpeka att det är ju liksom inte "rocket science" vi pratar om...