Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Har inte läst här på några dagar så har missat massor. Har precis avslutat första mensen efter senaste mf och har funderat väldigt mycket över hela bebisverkstan.

Jag har kommit fram till att jag verkligen behöver en paus! Jag orkar inte tänka på allt med väntan på ÄL och BIM, eventuella symtom och oro för mf. Det tar alldeles för mycket energi från allt annat. Jag vill bara glädja mig åt det jag har och ta hand om, och prioritera, mig själv. Dessutom är sonen just nu inne i någon fas där han sover otroligt dåligt och är extremt mammig och klängig vilket gör att jag är så trött så att tanken på ett till barn tyvärr känns ganska långt borta.

Jag känner att vi ska avvakta med syskon ett tag...kanske försöker vi igen efter sommaren...kanske inte. Jag har börjat med mini-piller igen och får se när jag slutar. Just nu ska jag ta och fokusera på mig själv vilket jag inte gjort sen innan sonen kom. Vill komma i form igen och njuta av sommar och semester med min man och min son. Ska unna mig nya kläder och lägga mer energi på skola och jobb.

Lycka till ni andra! Kanske ses vi i någon annan tråd framöver .

Kram på er och tack för det fina stöd man fått här inne!

Fast jag hade två mens efter mf innan jag fick äl... Och den första mensen fick jag på dag 20 och hade inte testat negativt förrän på dag 17.

Han är 19 månader, har läst att de har någon fas just under den här perioden (tror den kallades närmandefasen) och att de då ofta sover dåligt. Tror det är en kombination av att de utvecklas så mycket med tal och motorik, och separationsångest med rädsla för att mamma och pappa ska försvinna. Han vaknar flera gånger per natt och har svårt att komma till ro igen. Han kan inte sova i vår säng då han bara börjar busa runt så fort vi lägger honom där men han har alltid sovit i egen säng så jag tror inte att han förknippar vår säng med att sova. Sen har han dessutom varit förkyld från och till och hans förkylningsastma gör att han hostar väldigt mycket och därmed vaknar ännu oftare.

Det jobbiga för mig är mycket att han är så mammig, så länge jag är i närheten duger inte pappa. Det är jag som ska trösta, det är min famn han ska sitta i osv. Han är som ett litet plåster på mig och följer efter mig vart jag än går även om pappa är hemma. Han har varit så här sen nyår men vad jag förstått kan det tyvärr hålla på ett tag. Jag är iaf glad att han började på dagis i höstas för det hade inte känts kul att skola in nu när han är så här.

Det känns faktiskt bra att jag tog det här beslutet, känns lite som en lättnad. Vi har ju gott om tid på oss att föröka igen och just nu känns det som att det skulle passa bra med ett syskon när sonen är närmare tre. Då har han hunnit växa till sig lite och förstår mer, sen får han vara liten och ha mamma och pappa för sig själv ett tag till och det känns bra det också. Man får ju se det positiva med att vänta .

Den översta bilden bilden är testet från imorse och den nedersta från nu på kvällen. Vågar inte riktigt hoppas..... Så tidigt än, BIM -6. Om det stannar så känns nästa mål långt borta. Hade ju Ma i v 13.

mimmih, F89, Cayenna, E2012smamma, Viljan finns och Patricia4 - tror nästan ni lyckats trolla fram lite fjärilar i magen  

Varför kunde jag inte sluta testa när jag väl hade fått min stegring?!

Vaknade och var lite smånojig, tänkte att jag tar ett test för att lugna mig.

Senaste testet som var för en veckan sedan så var teststrecket mycket starkare än kontrollstrecket. Idag var det starkt men svagare än kontrollstrecket : (

Nu känns det som att ett missfall är på G och jag vet inte hur jag ska kunna stå ut i en vecka tills VUL...

Hade bestämt mig för att inte ta ett digitalt för någon dag sen, jag fick ett starkt plus 1 dag innan BIM och jag behöver inget mer bekräftat.

MEN ändå så är jag så jäkla dum och åkte iväg idag och köpte digitalt vilket visade 2-3. Går in i vecka 6 imorgon och det känns läskigt att det bara står 2-3 när plusset var så starkt för en vecka sen.

Så nu har jag startat den här förbannande oros karusellen. Funderar på att göra ett vanligt imorgon bitti och se om det är starkare än det förra veckan.

Är i 4+6 idag. Går alltså in i vecka 6 imorgon (5+0).

Stämmer 2-3 med tiden då alltså?

Är ni redo för en natthistoria?

Ok, då kör vi!

Så. Jag kände ju i förrgår och igår att jag inte längre mådde illa, hade ingen molvärk och brösten ömmade inte lika mycket länge. Fick panik, tog ett test, testet var svagare. Mer panik.

Ringde BM, ringde privat - ingen ville ta emot. Blev mer och mer olustigt och fick sånna flashbacks från i höstas med det här känslan med att tro att något är fel men sedan brottas med sig själv osv.

Kunde inte sova och nu var oron mer ångest. Jag har tidigare under flera år haft panikångest och är enormt rädd om min psykiska hälsa. Tog därför ett lite annorlunda beslut. Åkte till gynakuten för att se hur mycket folk som var där. Tomt. Gick in och ljög. Sa att det kommit blod i helgen, att jag har ont i magen. Detta kan man ju tycka vad man vill om, men eftersom jag var enda patient så har jag bestämt mig för att inte ha dåligt samvete.

Så. Bra och dåliga nyheter. Det finns ett hjärta som slår på en 8 mm liten!! Dock tyckte barnmorskan att det verkade "skört". Jag försökte fråga vad den här skörheten innebar, om det var för litet etc men nej, det var mer en känsla hon hade. Hon tyckte att det var bra att jag hade ett VUL bokat nästa vecka hemma så man kunde se att det fortsätter utvecklas åt rätt håll.

Jag har bestämt mig för att låta konstaterat hjärta som slår trumfa hennes skörhets-känsla och tänker vara nöjd med det fram tills nästa VUL. Allt som allt tog besöket 30 minuter och jag är nöjd med natten.

Tack för allt stöd under gårdagen! <3

Är det bara jag eller visst finns det ett streck till ? ...