Att komma över omöjlig kärlek

Hitta motivationen till att prioritera dina barns uppväxt, att de får det bästa. Att du aldrig vill gå igenom samma sak, att familjen alltid är prio ett och något du värderar och vill investera i. Hitta värdet i din familj så att viljan att vara med någon annan fysiskt eller psykiskt aldrig tar över. Annars tycker jag man ska fundera på om man är rätt för varandra och hur familjen fungerar också.

Jag är i en liknande situation som dig, eller i varje fall snart. Ska prata med älskaren eller vad man ska kalla honom, pojkvännen kanske... imorgon och det kommer nog bli så att vi bryter. Kommer bli urjobbigt verkligen, men jag tror att det är bäst. Vill satsa på min sambo och hoppas att känslorna för honom kommer tillbaka då jag lyckats komma över älskaren...

Vill också tillägga att min sambo vet om min otrohet men det gör det nästan jobbigare på ett sätt. Jag kan som inte gå hemma och vara ledsen över älskaren för då vet han vad det beror på och blir också ledsen.

När bestämde ni er för att bryta? Hur länge sedan?

Vi bestämde oss egentligen för flera veckor sedan men insåg att vi inte skulle lyckas så länge vi träffades regelbundet. Därför har vi valt att skjuta upp det tills vi båda går på semester - dvs om fyra veckor. Så för tillfället lever vi i någon typ av limbo - vi försöker att inte "vattna" våra känslor eftersom vi vet att det snart tar slut men samtidigt kan vi inte låta bli att njuta av den tid vi har kvar där varje kyss och smekning kanske är den sista.

Jag var i din situation för ett år sedan. Hade då haft en längre relation vid sidan av (fyra år). Jag var verkligen djupt kär och ville satsa, men älskaren ville inte lämna familjen. Vi bröt för jag orkade inte leva dubbelliv. Det gick inte att hitta tillbaka till maken. Äktenskapet var dött sedan länge och vi gick ganska snart efter uppbrottet skilda vägar. Exmaken vet inte om min otrohet och vår skilsmässa har gått lugn och sansat till.

Idag har jag ingen kontakt alls med min fd älskare och det är helt på mitt initiativ. Han hade nog velat ha viss kontakt, men det gjorde för ont så jag sa ifrån. Mår bra idag, men känner ibland en viss sorg över att vi inte fick en chans. Men, så är livet. Jag vill hellre ha en man som väljer mig fullt ut än att vara nr 2. 

Gick inte: Har ni träffats alls sedan ni bröt? En av mina stora farhågor är att mina känslor inte kommer att svalna så länge vi ses - vilket vi oundvikligen gör då vi båda jobbar på samma lilla kontor.

Jag har också varit inne på att lämna min man men vill ändå göra ett sista försök efter att jag brutit med min älskare och känslorna för honom förhoppningsvis lagt sig. Dock har jag väldigt svårt att se hur vi någonsin ska hitta tillbaka till varandra (det var ju knappast särskilt bra för ett år sedan heller då jag inledde min otrohet). Fattar samtidigt inte hur min älskare kan välja bort det vi har (själv hade jag utan tvekan valt honom om jag haft en valmöjlighet - vilket i sig knappast är en bra utgångspunkt för att hitta tillbaka). 

tycker det låter som om din älskare vill äta kakan och behålla den. Han vill satsa på sin familj - snicksnack, ni har ju inte brutit förhållandet. Snälla - ta tag i er situation innan någon annan gör det åt er. Ni jobbar på ett litet kontor  - naturligtvis förstår alla kollegor hur läget är och det är kanske bara en tidsfråga innan någon av dem bestämmer sig för att berätta för din eller hans partner. OCH säger man sig ha bestämt sig så måste man satsa helhjärtat och inte fortsätta hångla med den man är otrogen med.

OCH varför tillåter man sig att inleda en relation innan man avslutar den man lever i? Vill du inte ha din man så skilj dig från honom då! 

Det är säkert så att det är svårare att bryta för TS då relationen fått "bli något". Själv har jag en misslyckad otrohet bakom mig. Jag blev fullständigt knockad av kärleken och det kunde inte fortgå som otrohet. Vilket självbedrägeri!

Så själva otroheten tog ett snabbt slut och nu resonerar vi om hur vi skall bryta upp från våra respektive och så får vi helt enkelt vänta på varandra.

Åh, så där har vi också haft det! Vi pratade om vår relation efter nyår och bestämde då att det inte skulle fungera och att vi var tvungna att bryta... men sade att vi skulle inte ha någon brådska för att det var så jobbigt och vi älskade varandra så mycket... men så blev det istället att vi kom ännu närmare varandra. Så därför tänker jag samma som du. Han åker iväg på semester i 3 månader till sin hemstad om en vecka och då får jag en chans att komma över honom... nog för att han var borta lika länge förra sommaren och jag kom inte över honom då... Men den här gången känns det lite bättre med min sambo så jag hoppas på att det går nu!

Ska ni inte höra av er alls efter att ni har brutit eller vad har ni bestämt?

Nej, vi har inte setts sedan vi bröt. Uppbrottet blev oehört dramatiskt. Vi var iväg i jobb och hade planerat det som vår sista "resa", men vi blev påkomna av hans fru och då kastar han i ansiktet på mig att han älskar henne. Ja, plötsligt var jag noll och intet värd och hon allt han ville ha. Så, när det väl gäller så står älskarinnan vanligen inte alls särskilt högt i kurs. Man är en side kick som ger spänning och guldkant på tillvaron.

Jag mådde väldigt dåligt av hela "slutscenen", trots att jag ville bryta (det var jag som var den drivande i det). Det som tidigare varit en fin, lite sorglig men omöjlig kärlek blev så brutalt avslöjad i ljuset som någont smutsigt och fult. 

Vi har som sagt inte setts, men han har hört av sig ett antal gånger. Skrev ett brev och skickade en liten "kärlekspresent" en dryg månad efter uppbrottet. Jag har slängt den. Senast han hörde av sig var för några månader sen, men då sa jag ifrån på skarpen. Det är jobbigt varje gång han hör av sig, river upp såren helt i onödan. Om man ska läka och glömma måste man få vara ifred. Annars drar processen ut väldigt långt på tiden.

När man är involverad med någon annan än sin partner så blir ju hjärtat "upptaget" och det är först som känslorna svalnar och man tänker på annat som man faktiskt märker om det finns något kvar att jobba på hemma. Det fanns det inte i mitt fall. Tyvärr.