Ensamstående föräldrar: hur orkar ni?

Jag har varit själv med min dotter sen hon föddes för 12 år sedan. Att bli förälder är det bästa jag har varit med om så att jag skulle välja bort det liv och den familj jag har finns inte på kartan. Vår lilla familj är fantastisk! Och jag går verkligen inte omkring och tänker att jag inte orkar utan tvärtom njuter jag av mitt fantastiska liv med min fantastiska familj.

Jag kan bli lite provocerad av folk som utgår från att mitt liv är så jobbigt. Jag har en kompis som varje gång hennes man är bortrest måste påpeka hur duktig jag är och att hon aldrig skulle klara det. Det irriterar mig lite grann, som att mitt liv bara är något man måste "klara av" när jag tvärtom tycker att jag har ett kanonbra liv.

Med det sagt kan jag samtidigt se att det finns en del saker som är jobbigare för mig för att jag är ensam förälder.

1. Svårare/större beslut. När det händer något eller när man i olika sammanhang behöver ta större beslut skulle det vara skönt ibland att ha någon att dela ansvaret med.

2. att dela glädjen över min fantastiska dotter med någon kan jag sakna.

3. Jag kommer ihåg när dottern var fem år och min cykel gått sönder så jag gick 20 minuters promenad till jobbet och jag insåg att det var första gången jag var ensam så länge på fem år. Det är ju inget man tänker på under tiden men att vara 100% ensam ansvarig hela tiden sliter nog mer än man tror.

4. Jag tycker att det varit lite svårt att komma in i gemenskapen bland andra barnfamiljer. På "parmiddagarna" blir jag inte bjuden och vv- föräldrarna har en helt annan flexibilitet än jag.

5. Ekonomin - det hade ju inte gjort något att vara en vuxen till med en till inkomst :) man är ju också mer sårbar ekonomiskt med bara en inkomst och det är tuffare att tvingas långpendla/flytta pga jobb osv.

6. Vissa praktiska grejer - det hade ju varit skönt att någon gång kunna säga "det är din tur att diska idag".

Men på det stora hela planerar man ju sitt liv efter de förutsättningar man har - mitt liv är ju inte planerat efter att det finns två vuxna. Vi har det bra och gör en himla massa kul.

Jag kan ibland för övrigt fundera på hur ni andra klarar att vara två hela tiden - det är trots allt inte bara nackdelar med att ensam planera och bestämma :)

Jag förstår inte riktigt vad man ska orka. Att ha barn ger struktur i tillvaron. Man kommer upp på mornarna, i säng på kvällarna och man håller sig aktiverad. Detta gör iaf mig piggare.    

Bor tillsammans med en del i släkten vilket löser en hel del med tanke på att jag pluggar vid sidan av också..
utan kära familjen hade det absolut inte funkat! otroligt tacksam, familjen betyder allt här i livet

Klart det kan köra ihop sig och var lite jobbigt ibland, men aldrig tänkt tanken att jag inte skulle orka. Undrar istället hur två föräldrar kan tycka att det är jobbigt med en bebis. De kan ju göra allt i skift - äta, storhandla, sova, duscha.

jag biter ihop varje dag och försöker få ekonmin går ihop. Letar efter jobb och ringer till en del arbetsgivare men alla säger nej och mer och mer orolig blir man inför sommaren. Sonen försöker göra så gott han med men kan inte begära för mycket av en 10 åring han kan ju inte jobba och tjäna

inte så jobbit, låter en thaikvinna ta hand om minna unngar mest när ja är ute o reser o jobbar... aldri varit något problem o så mkt lön behöver hon inte ha heller. funkar perfekt kan ja rekommendera. lite tid för sig själv är bra!!!

Ok, idag cyklade jag och sonen, snart 3, till kyrkis för lite roligt. Sen tog jag med honom till arbetsförmedlingen, sen optikern och han var med när jag fick min undersökning + att jag lyckades välja bågar. På eftermiddagen cyklade (har ej bil) vi till mataffären och veckohandlade, släpade upp honom och kassar tre trappor. 

Hej hopp det går om man måste. Vad är alternativet?  

 

Vad är det man ska orka?

Vem fsn säger att man orkar!. Ibland är jag så trött att jag funderat över att köra bilen in i en bergvägg påvög till jobbet. Det finns bra dagar men det finns också stunder som är rent förjövliga att vara ensam förälder

Nu är denna tråd från 2013 men ändå. Jag är nyseparerad, sedan 4 månader tillbaka. Häromdagen sa ena barnet "mamma, du är helt annorlunda mot när vi bodde med pappa, mycket gladare, dansar och sjunger och sen har du mycket mer tålamod också" Det var allt jag behövde höra för att åter inse att det var rätt beslut att lämna. 

Pappan kommer att ha dem ungefär varannan helg plus på lov. I övrigt kommer jag att ha dem. Nu är de lite större, mellanstadieålder, så det går att lämna dem ensamma en stund för att uträtta ärenden, handla etc. Imorgon börjar skolan och jag börjar nytt jobb. Till sin aktivitet kommer de att få ta sig på egen hand (vilket ogillas av deras pappa som anser att jag ska anpassa jobbet efter barnens aktiviteter). 

Men bara det att jag slipper akta mig för vad jag säger, hur jag säger något, att hela tiden tänka på att inte göra fel, att uppfostra barnen enligt hans tankesätt, att inte få tycka att hans idéer om saker och ting är skadliga... att se hur barnen slappnar av, vågar göra misstag, vågar vara fåniga och tramsiga. Allt det gör livet som ensamstående till en lättnad. 

Betyder det att allt är en dans på rosor? Nej, vissa dagar är det nära att de hamnar på Blocket under "Bortskänkes" men det är tur att de är söta när de sover så jag lägger aldrig upp annonsen. 

Var nära att starta en liknande tråd idag, så kändes skönt att läsa ditt inlägg. Jag hade samma känsla som du, dansade och sjöng efter min separation. Just nu har jag en tuff period med två barn under 5 år, utbrotten är hemska just nu, och tålamodet sinar, har också funderat på blocketannons nu i helgen. 

Men åh vad jag behöver egentid nu, egentid utan städning, disk och andra måsten. Mer egentid än ett stressat toabesök medan de sover. Egentid utanför huset.

Jag lämnade sonens pappa då jag var ensam i relation med allt ansvar för barn mat hem ekonomi (psykisk ohälsa hos pappa). 
Nu lever jag ensam på riktigt och även om det är tufft så är det bättre än innan. Storkok på söndagar underlättar vardagen, en kopp te när sonen somnat ger ny energi att orka mer och få bättre sömn. Den lärde jag mig fort, attjag behövde ta mig en liten stund för mig själv på kvällen oavsett hur tuff och sen kvällen blivit.
Jobbet är en stor känna till energi, umgås med vuxna och få vara med rän bara förälder.