MadHatter skrev 2013-04-22 16:34:03 följande:
Jag har varit själv med min dotter sen hon föddes för 12 år sedan. Att bli förälder är det bästa jag har varit med om så att jag skulle välja bort det liv och den familj jag har finns inte på kartan. Vår lilla familj är fantastisk! Och jag går verkligen inte omkring och tänker att jag inte orkar utan tvärtom njuter jag av mitt fantastiska liv med min fantastiska familj.
Jag kan bli lite provocerad av folk som utgår från att mitt liv är så jobbigt. Jag har en kompis som varje gång hennes man är bortrest måste påpeka hur duktig jag är och att hon aldrig skulle klara det. Det irriterar mig lite grann, som att mitt liv bara är något man måste "klara av" när jag tvärtom tycker att jag har ett kanonbra liv.
Med det sagt kan jag samtidigt se att det finns en del saker som är jobbigare för mig för att jag är ensam förälder.
1. Svårare/större beslut. När det händer något eller när man i olika sammanhang behöver ta större beslut skulle det vara skönt ibland att ha någon att dela ansvaret med.
2. att dela glädjen över min fantastiska dotter med någon kan jag sakna.
3. Jag kommer ihåg när dottern var fem år och min cykel gått sönder så jag gick 20 minuters promenad till jobbet och jag insåg att det var första gången jag var ensam så länge på fem år. Det är ju inget man tänker på under tiden men att vara 100% ensam ansvarig hela tiden sliter nog mer än man tror.
4. Jag tycker att det varit lite svårt att komma in i gemenskapen bland andra barnfamiljer. På "parmiddagarna" blir jag inte bjuden och vv- föräldrarna har en helt annan flexibilitet än jag.
5. Ekonomin - det hade ju inte gjort något att vara en vuxen till med en till inkomst :) man är ju också mer sårbar ekonomiskt med bara en inkomst och det är tuffare att tvingas långpendla/flytta pga jobb osv.
6. Vissa praktiska grejer - det hade ju varit skönt att någon gång kunna säga "det är din tur att diska idag".
Men på det stora hela planerar man ju sitt liv efter de förutsättningar man har - mitt liv är ju inte planerat efter att det finns två vuxna. Vi har det bra och gör en himla massa kul.
Jag kan ibland för övrigt fundera på hur ni andra klarar att vara två hela tiden - det är trots allt inte bara nackdelar med att ensam planera och bestämma :)
