Ensamstående föräldrar: hur orkar ni?

Precis!  Jag hade längtat så länge efter barn,  tyckte det var underbart att jag kunde få barn,  tycker fortfarande synd om väninnor som valt bort  barn/   aldrig haft något så bra  förhållande att de vågat satsa på barn med den mannen.
När jag hade en tonåring kanske det underlättat med en till vuxen person  hemma -  OM   vi haft liknande åsikter om hur vi skulle förhålla oss....

Vilka negativa svar flera lämnat till det  mest fantastiska  livet har att ge;  "stå ut,  bita ihop  etc   "   -  tragiskt.

(nu har jag ett ljuvligt barnbarn att njuta av)

Jag har lättare att förstå dem som säger "stå ut" och "bita ihop" än de som tycker allt är underbart. Inte för att jag själv skulle ha lätt att bita ihop, men...

Känner man inte för att skaffa barn finns alla möjligheter numera att undvika det.  Du behöver inte!

Jag vet faktiskt inte vad det är man ska orka? Mina barn är en så naturlig del av min tillvaro. De är goa, glada och härliga ungar. Visst, ibland är det drygt med allt som ska fixas men det är tusen gånger bättre än om jag hade stannat kvar hos deras pappa! Nu slipper jag allt tjafs, bråk och irritation. Så skönt att veta att allt ansvar ligger på mig och att jag inte behöver lägga energi på en annan vuxen människa.

Sen hoppas jag att de fortsätter vara lika goa och glada när de kommer upp i tonåren... men det återstå att se. 

Jag måste ju orka.. Jag älskar mina barn o de är ju den största delen av mig o mitt liv. Visst är det jobbigt ibland men jag sänker kraven på mig själv o gör det viktigaste när jag är slut o tar tag i annat när jag är piggare igen. Äldsta är 6 år o den minsta 6 månader.. Har ingen avlastning med den lille men den stora är hos sin pappa varannan helg.

Jag har redan barn, men jag förstår inte hur man orkar med det själv.

PolyPond:

Vad gör pappan till barnen som du känner att du inte orkar med utöver de sysslor med barnen du redan gör i dagsläget?

Visst är det jättehärligt med avlastning ibland och att kunna ta den där promenaden ensam, handla mat utan ungar eller ta en fika i stan med en kompis.
Men när man inte har den möjligheten så finns det inga alternativ att välja på och man bara...orkar och gör istället.
Man har ju inga andra val.

Jag är helt övertygad om att du skulle orka om du hamnade i den situationen.

Barnets fäder tar sitt ansvar gällande allt merjobb som kommer med att ha barn. Det är allt från att roa, mata, byta, söva, gå till öppna förskolan och tvätta.
Vi är tre stycken och jag tycker det är lagom , varför jag har jättesvårt att förstå hur man orkar på egen hand. Jag är full av beundran för er som gör det. 

Man har inget annat val. Jag har fyra barn, tre av dem varannan vecka. Minsta är för liten för det ännu så hon är hos pappan varannan helg. 

Det är rent ut sagt ett helvete ibland när man har alla barnen och man är helt slut när dom somnat och ibland längtar jag tills dom åker till pappan igen. (fy så får man väl inte säga?)
Men för att sekunden efter dom åkt dit sakna dom så enormt....  

PolyPond: Har man ett ordnat liv med bra förutsättningar och nätverk så underlättar det väldigt mkt om man blir/är ensamstående.
Är det tungt att jobba heltid kanske man kan gå ner i tid. Man kan laga storkok och värma mat när man kommer hem. Köpa hem mat så det finns under veckorna och prioritera vad som är viktigast. Har man jobb och barnomsorg nära hemmet så e det ju helt ok. Visst jag säger inte att det alltid är en dans på rosor men jag tycker att det är kul att ta hand om min dotter. Jag har med henne överallt och älskar att hitta på roliga saker tillsammans.