Anonym (försiktigt) skrev 2023-03-30 09:18:01 följande:
Min uppfattning är att man ska vara lite försiktig och tänka till ett par varv innan man agerar. Det finns mycket som kan gå fel om man oombedd blandar sig i andra människors relationer.
Jag känner till ett par fall där budbäraren blivit totalt hatad, misstrodd och utfryst. Paret (där den ena var otrogen) ville absolut inte kännas vid nåt sånt, misstrodde, lögner och en sur konflikt följde. Det slutade med att bekantskapen sades upp och paret fortsatte leva ihop.
Du blandar ihop att agera budbärare och att agera terapeut. När du avslöjar en otrohet för någon så är det ENDA du gör är att ge personen information om vad som skett. Sen vad personen gör av informationen är helt och hållet upp till henne/honom. I det här fallet valde paret att gå vidare tillsammans och det är såklart helt och hållet upp till dem., Mao är vad paret gör av informationen ingen som helst anledning att låta bli att berätta sanningen.
Om du är läkare och berättar för en person att han har cancer så kommer det givetvis inte mottas med stående ovationer, men det ger ju ändå personen chansen att förhålla sig till det och avgöra vad hen vill göra. Vad personen sen väljer att göra av det är upp till personen själv. Ska läkaren då avstå från att berätta sanningen för personen bara gör att han vet att personen kommer bli ledsen och/arg?
Synd att personen i ditt exempel inte hade vett nog att fatta att den som avslöjade sanningen ville hjälpa henne/honom.
Anonym (försiktigt) skrev 2023-03-30 09:18:01 följande:
Ett annat par hade en outtalad överenskommelse. Den ena anade men ville inte veta, det fanns särskilda omständigheter. När bomben briserade förstördes tillvaron helt.
Man behöver vara nära i relationen om man ska blanda sig i den, typ bästa vänner eller familj. Det är där jag drar min gräns.
Om deras överenskommelse inte överlevde verkligheten så var det en väldigt kass överenskommelse som saknade verklighetsförankring som inte kan skyllas på den som avslöjade sanningen. Och att "tillvaron förstördes" berodde ju då till 100% av att den ene var otrogen INTE för att någon berättade det. För hade personen inte varit otrogen så hade det ju inte funnits något att avslöja.
Det är bättre om man lägger ansvaret där den hör hemma. Om man beter sig som ett svin mot andra så kommer det givetvis få konsekvenser. Och det kan man absolut inte skylla på den som avslöjade sanningen.
Anonym (försiktigt) skrev 2023-03-30 09:18:01 följande:
Vem är då jag att avgöra att det borde blivit en jättekris med skilsmässa, husförsäljningar och livslång bitterhet. Är det verkligen så enkelt?
Ja det är inte upp till dig att avgöra vad paret gör att informationen du avslöja, det är upp till dem själva. Blanda inte ihop att vara budbärare och att vara terapeut.
Två intressanta saker med ditt inlägg är:
1) Varför tar du BARA upp exempel på folk som ogillar att en otrohet avslöjats när det oftast är tvärtom? De allra flesta som blir bedragna blir ju inte alls arga på den som avslöjar sanningen utan väldigt tacksamma. Men du tar bara upp undantagen, hur kommer det sig?
2) Varför ignorerar du att strunta i att berätta har konsekvenser det med?. För att inte berätta innebär ju att du ger personen som bedrar den andra fritt spelrum att fortsätta med det hur länge som helst och fråntar den som blir bedragen möjligheten att göra ett val.
