Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
Hej!
Hoppas de e ok att jag hoppar in i er tråd! Jag har läst lite då å då å känner igen mig så väl i både sorgen å kampen att ge vår 3-åriga dotter ett syskon. Tankarna kring att mitt liv kanske inte kommer att bli som jag önskat. Hur ska man kunna acceptera? Hur hantera frågorna från folk runt omkring? Hur förklara för dottern när hon vill ha syskon? Hur kunna hålla hoppet uppe när man försökt i över 2 år att bli gravid å inte lyckats? (Blev gravid för ca 1 år sedan-lyckan var total men 2 v senare fick jag missfall. ) Hur komma över känslan å längtan över att vara gravid, uppleva allt fantastiskt igen? Vi har två behandlingar kvar, sen är de slut, hur ska jag hantera det? Frågorna är många å svaren få.
Ville ge mig till känna då jag fått tröst i att läsa i er tråd. Så ledsen att ni alla ska behöva gå igenom detta å känna som ni gör, jag vet så väl hur smärtan känns! Samtidigt har ni gett mig styrka å tröst då jag inte känner mig så ensam när jag tänker på att ni finns!
Jag brukar tillåta mig att bryta ihop, vara ledsen, sjuka mig. Visst håller ihop mig när dottern är hemma, så mkt jag kan. Men hon har sett mina tårar, när jag inte kunnat hålla tillbaka dem. Men jag har vid perioder lämnat henne på förskolan, varit hemma å bara varit, gråtit å varit deppig å arg. Känner att jag behövt ge mig tid att känna å inte alls stänga in/stänga av. Men jag tror alla hanterar sitt mående å sin kris på olika sätt.
Va rädda om er å tillåt er att vara ledsna, arga, besvikna å deppiga. Å hoppas ni alla hittar ork å energi att fortsätta kämpa!
Kram fr mig (å ursäkta ett långt inlägg)
) så automatiskt väljer jag ju oftast bättre mat som man blir mer mätt av än skräp som förr. Sen försöker jag gå ut och gå lite mer, gjorde jämt det förr men har liksom fastnat inne nu. Men jag känner mig gladare också när jag gått så det är också positivt! 
hoppas du hittar ditt sätt!