• Anonym (förtvivlad)

    Förlorat min bästa vän

    Min bästa vän, min tvillingsjäl, mitt allt har gått bort.
    Det är inte första gången jag förlorat någon nära, men det har aldrig känts så här.

    Det är som om jag trillat rakt ner i en avgrund och blivit helt apatisk. Livet har förlorat all glädje, all färg, allt.
    Mitt hjärta går sönder på insidan och dagarna rullar på enbart rutin.
    Jag vill bara lägga mig ner och självdö.
    Det känns som om jag förlorat mig själv, en så stor del av mig. Detta var en människa jag delade allt med under nio års tid. Vi var som en och samma person. Vi klickade ifrån första stund, och älskade varandra bortom alla gränser, i vissas ögon mer än vad vi borde.
    Han var min själsfrände, mitt allt och han finns inte mer. Det var med honom jag delade de lyckligaste såväl som de svåraste stunder. Han visste allt om mig, vi kunde avsluta varandras meningar, visste vad den andre tänkte innan någon hann säga det högt.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur jag ska orka leva ett liv utan honom.
    Min värld har rasat och det känns inte som om någon förstår.

    Det går över säger dom, jag har förlorat den som fick mig att andas, hur ska det kunna gå över?

    Min partner försöker finnas där, men vad hjälper det när jag vet att han avskydde honom? När jag vet att han inte alls gillade det vi delade? Det känns som om han bara är glad att han är borta.

    Vad fan tar man sig till?

    Jag pratade med honom natten innan han gick bort. Så mycket man hade velat säga om man visste att man aldrig skulle få prata med honom igen.
    Jag går fortfarande och väntar på att han ska höra av sig, att jag ska vakna och det hela visa sig vara en bisarr dröm. Min själ dog tillsammans med honom.
    Jag orkar inte.

  • Svar på tråden Förlorat min bästa vän
  • Anonym

    Jag vill bara säga att jag beklagar och att jag hoppas att när din tid är inne att ni får återförenas.

  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym skrev 2012-09-27 18:23:27 följande:
    Jag vill bara säga att jag beklagar och att jag hoppas att när din tid är inne att ni får återförenas.
    Tack. Det är det jag försöker hålla fast vid, att det inte är farväl för evigt....
  • Anonym

    Beklagar sorgen, han har det säkert bra där han är nu. Det är säkert svårt nu men det kommer kännas bättre med tiden, låt det bara ta tid. Lycka till!

  • Anonym (förstår inte)

    tänk som så, han hade inte velat att du gick under av sorg.
    försök hitta det roliga ni gjort, allt knas och alla tankar ni delat, prata med honom även om han inte finns kvar, det ger lite tröst har jag märkt, förlorade min sol och älskarinna (sen 14 år tillbaka), för en och en halv månad sen, och har kommit på mig själv med att  prata med henne fast hon inte finns där.
     

  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-09-28 07:56:56 följande:
    tänk som så, han hade inte velat att du gick under av sorg.
    försök hitta det roliga ni gjort, allt knas och alla tankar ni delat, prata med honom även om han inte finns kvar, det ger lite tröst har jag märkt, förlorade min sol och älskarinna (sen 14 år tillbaka), för en och en halv månad sen, och har kommit på mig själv med att  prata med henne fast hon inte finns där.
     
    Ne jag vet att han inte hade velat det, men dock gör jag det. Det gör så jävla ont....
    Jag har också kommit på mig själv med att prata med honom, men det får mig mer att känna som om jag håller på att bli galen på riktigt......
  • Anonym (förtvivlad)

    Vet någon vart man kan vända sig, för att ja jag vet inte prata?
    Jag håller på att gå under, det blir bara värre och värre. Stänger ute allt och alla i min omgivning. Jag har psykolog sen innan, men det hjälper inte att prata där. Ska man vända sig till kyrkan? Eller ja vart tar man vägen med allt detta?

  • Anonym (medmänniska)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-10-09 18:48:08 följande:
    Vet någon vart man kan vända sig, för att ja jag vet inte prata?
    Jag håller på att gå under, det blir bara värre och värre. Stänger ute allt och alla i min omgivning. Jag har psykolog sen innan, men det hjälper inte att prata där. Ska man vända sig till kyrkan? Eller ja vart tar man vägen med allt detta?
    Pröva att få prata med prästen i din församling eller jourhavande präst, ibland hjälper själavård mer än psykologer. Beklagar sorgen.
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (medmänniska) skrev 2012-10-09 19:14:18 följande:
    Pröva att få prata med prästen i din församling eller jourhavande präst, ibland hjälper själavård mer än psykologer. Beklagar sorgen.
    Kan man vända sig till dom även om man inte är troende?
  • Jessc

    Om den psykologen du har nu inte hjälper tycker jag att du ska byta. När min mamma gick bort, då var jag 24, så hade jag en grym psykolog som jag klickade grymt bra med och tror aldrig jag skulle stå här utan hennes hjälp.

  • bradfield

    Jag fick mycket hjälp av en präst när min vän dog. Jag är inte troende. Hon pratade med mig om sorg och om honom, vad mig berätta om honom och hur han blir ihågkommen och sådär. Hjälpte mig mycket.

Svar på tråden Förlorat min bästa vän