tänk som så, han hade inte velat att du gick under av sorg.
försök hitta det roliga ni gjort, allt knas och alla tankar ni delat, prata med honom även om han inte finns kvar, det ger lite tröst har jag märkt, förlorade min sol och älskarinna (sen 14 år tillbaka), för en och en halv månad sen, och har kommit på mig själv med att prata med henne fast hon inte finns där.
även om du inte är troende så kan man prata med präster och diakoner. kyrkan har dessutom stödgrupper och samtalshjälp....... du behöver inte vara religiös för att gå i kyrkan
sörj precis som du vill och skit i ALLA andra som säger annat
Efter tre månader pratar jag fortfarande med min älskling
det är så tomt utan henne, och saknaden är enorm men det blir lite lättare för varje dag att uthärda saknaden
du är inte galen som pratar med din vän
jag pratar ju med min flickvän trots att hon "bara är lite aska i jorden". och det är inget fel med det. din vän var väl mer än bara en kropp? själ och tanke kan inte förbrännas eller dö. fortsätt prata med din vän så länge du får något ut av det. det är dina känslor och dina tankar som räknas. känns det fel att prata med honom sk du ju inte göra det, men har du behov av att prata med honom så gör du det.
inget är fel eller konstigt.
och glöm alla så kallade experter på sorgearbete eller dom som tror sig vara det, dom vet inte hur just du känner dig, det vet bara du.
du kan ta hjälp av dom för att bearbeta sorgen men det är bara du som känner det just du känner.
förlåt om jag bytte signatur "mikael 205" så där mitt i vårat samtal om sorgehantering.