Rengbågsförsök?

Skevis - jag har inga som helst känningar alls faktiskt, men det är skönt för förra månaden gick jag och analyserade exakt allt som hände mig och dagarna släpade sig fram då men denna gång har jag lyckats hålla mig till inställningen att "lyckas det så gör det" och faktiskt inte tänkt så mycket på det och då går ju tiden snabbare :)
Hoppas du oxå kan börja den jobbiga BIM väntan snart då :)

Skönt om man kunde glömma att man blivit inseminerad...minns ju fortfarande hur det kändes i kroppen förra månaden när jag var gravid men fick missfall... :/

Hej allihopa!

Tänkte hoppa in här med er om det är okej?
Jag och min tjej väntar på att starta upp med IVF för syskonförsök och håller tummarna för att mensen kommer som den ska så vi hinner med innan julstängningen.
Vi har en liten -12a här hemma redan så det är full fart, så det går ingen nöd på oss mer än att det är så jäkla dyrt att göra IVF nu, så rent ekonomiskt är det en stress. Vår bebis här hemma kom till på första IVFen.

Hoppas att ni som ruvar, och ni som insimineras får de plus ni längtar efter!
Jag kan säga att vi förstår, både sorgen av att det inte tar och sen även glädjen när det gör de!

Vilka här inne väntar på att få starta IVF? Eller är redan igång?
Vi tycker bättre om IVFen än Inseminationerna så vi är glada att nu vid syskonförsök så var det inget snack om annat än IVF.

Kram!

Regnbågsbaby - jag har ju då inte glömt bort att jag inseminerats... Tänker bara inte på det! Ingen idé att gå och stressa över om jag blivit gravid eller inte för det är endå inget jag kan påverka, svaret kommer senare och så länge fokuserar jag på annat! Men jag har knappast glömt!

Syskonförsök - Välkommen :)

Påstår inte att du skulle ha glömt, jag önskar att jag kunde glömma det för ett tag.

Okay, men läs en intressant bok då? tiden flyger då och så kanske man går med tankarna mot boken istället, ett bra knep som funkar för mig

Försöker tänka på annat men tänker bara på hur det kändes förra månaden då jag blev gravid.

Tack!

Det här med oro känner vi igen. Vill absolut inte råka trampa någon på tårna eller förminska någons oro nu, för som sagt, vi vet hur det är. Men det absolut bästa man kan försöka göra är att komma till en acceptans att under vissa veckor kommer man inte veta. Att försöka fylla dagarna med annat och hitta hållpunkter i tillvaron som är bra.

Vi oroade oss så mycket varje insemination, blev besvikna, oroade oss inte lika mycket vid IVFen men tänkte så klart på det hela tiden. Fick ett + och då började verkligen oron. Fram till vecka 13 då vi gjorde ett UL som var bra, då slappnade vi av mer. Sedan dök oron upp igen strax innan RUL, tänk om bebisen inte lever nu? Tänk om det är något fel på bebisen? Allt var bra, det lugnade ner sig. Sen började oron smyga sig på lite igen, vi måste klara oss till v 24, då kan de rädda bebisar. Efter v 28 sen så pustade vi ut ytterligare, mådde bättre. Sen kom oron för tjejen över förlossningen och så vidare. Det la sig. Sen började vi verkligen känna att nu, nu kommer det gå vägen. Då dog en bebis i samband med förlossningen i samma grupp som oss. Oron började igen, bara vi får hem en bebis, bara vi får hem en bebis. Bebisen föddes, allt var perfekt! Nu är hen en stor bebis, men oron finns där hela tiden. Det är en del av processen, en del av att önska något så hårt och älska något mer än vad man kunde tro var möjligt.

Vi försökte tänka såhär, att när det inte gick eller vi inte visste, så njöt vi av varandras sällskap. Att vara VI, för det ändras ju direkt bebisen är ute.

Självfallet oroar man sig, det kommer vi göra nästa gång med. Men jag ska verkligen försöka, verkligen verkligen försöka, att inse att det har sin gång ändå, oavsett vad jag tänker eller gör. Men det är så svårt.

Ja man analyserar verkligen allt tiden innan BIM, det är svårt att inte tänka för man vill ju ändå minnas OM man faktiskt är gravid. Har läst att stickningar är ett av de säkra tidiga symptomen följt av kissnödig, trötthet och hunger.
Vi verkar följas åt denna cykel  jag/vi ska oxå på vul på tisdag..haha! Problemet är ju att vi får hoppas på helt olika saker; MÅNGA MÅNGA blåsor för er och max 2 för oss annars blir det ingen inseminering. Tänk om jag telepaterar (eller vad det heter) massa ägg tankar åt er oxå får jag en fram själv
Var så orolig igår för jag hade rejäla känningar över vänster äggstock (den med största blåsan vid tidigare vul) tänk om det är 5-6 blåsor som är stor pga Pergon!?! Har tagit semester hela veckan så nu ska jag banne mig slappna av och vara ute på promenixer med vovvarna
Håller med om att det är en jobbig väntan, enda positiva är att OM det inte lyckas är man nära nästa försök.
Visst har ni kortare cykel än vi? Eftersom ni "ligger lite före"?
Tog ÄL test idag än fast jag skulle börja tisdag enligt kliniken, det var såklart  negativt men det är bra att ha negativt innan positivt så man vet att man inte missat. Vi får se till veckan vad testen säger....


Syskonförsök:
Välkommen även från oss
Bor ni i den södra eller norra delen av landet?
Vart gör ni IVF:erna?