Rätten att få vara en alldeles vanlig mamma

Tyvärr dissas många barn av samma anledning och det är om möjligt ännu värre.

Jag säger inte att personer med funktionshinder inte ska kunna få adoptera, men att adoptera är inte att bli en helt vanlig mamma. Åtminstone inte till en början eftersom att barnet man får har en bakgrund med separationer och dylikt som ett nyfött barn inte har.

En helt vanlig mamma (eller pappa för den delen) för mig är en som ser till sitt barns behov i alla lägen, oavsett varifrån barnet kommer och vad det bär med sig i form av t.ex. separationer eller andra skörheter (som ju även kan vara något man föds med).
Det handlar om att ta sitt föräldraskap på allvar och vara påläst om barns behov i allmänhet och att kunna vara lyhörd just för det egna barnets speciella behov.
Jag skulle nog vilja säga att föräldrar som adopterar många gånger är betydligt bättre pålästa om t.ex. anknytning än vad bioföräldrar är fastän alla barn har behov av en bra anknytning till sina föräldrar.

Jag välkomnar verkligen en ändrad syn på, och förbättrad kunskap om, personer med funktionsnedsättningar, såväl vuxna som barn! Jag tror att många av oss sitter med ganska unkna föreställningar om personer med olika former av funktionsnedsättningar. Mycket beroende på att vi lever i tron att vårt samhälle (i Sverige) är jämlikt och välanpassat och att vi har en människosyn där alla har samma värde. Verkligheten ser annorlunda ut.

Hickupp, intressant och tänkvärd länk!

Isåfall säger du att varken funktionshindrade, homosexuella, ensamstående eller andra som avviker från den sk normen inte ska få skaffa barn? Eller vad menar du med vanlig mamma, eller "vanlig familj"?
Att det är bättre att ett barn växer upp i en sk vanlig "kärnfamilj" med en mamma som super och en pappa som aldrig är hemma tex?
Det finns problem i alla familjer, mer eller mindre, och bara för att barnet inte är biologiskt eller har en mamma och en pappa osv så betyder inte det att det komemr att få en kärlekslös uppväxt. För det är väl ändå det det handlar om - att barnet ska känna sig tryggt och älskat?
Och de som adopterar eller de som är homosexuella, de som alltså inte kan få barn på egen hand - tror du verkligen de skulle gå igenom den långa processen att skaffa barn om de inte ville ha ett till hundra procent??!
Tror nog att adopterade barn är väldigt efterlängtade - till skillnad tyvärr från en del biologiska...

På tal om vanlig och normal familj i dagens samhälle så kom jag över den här artikeln:
Det nya "normala är här".
Och det är ju helt rätt... det som var norm för hundra år sedan r inte längre norm idag... En sk kärnfamilj är inte längre normen...

Är man inte en "vanlig mamma" om man fått ett barn med DS? Om barnet skadades vid förlossningen eller saknar en hand? Om barnet har en hörselnedsättning? Eller om man föder med kejsarsnitt? Om man inte ammar? Alla har en bakgrund och en spädbarnsadoption ger barnet en bakgrund liksom graviditet och förlossning. Att bli mamma är att kasta sig in i något fullständigt okänt, varje gång, oavsett hur barnet kommer till dig.

Inte för att förneka att föräldrar som adopterar äldre barn är superstarka och gör ett fantastiskt jobb och förtjänar allt stöd från samhället.

Det jag menar när jag skrev vanlig mamma är att det är annorlunda att adoptera jämfört med att få biologiska barn. Det adopterade barnet har andra behov än ett biologiskt barn som föds in i familjen. 
 
 För ett biologiskt barn som föds av en mamma med personlig assistent är det säkert inga som helst svårigheter att förstå vem som är mamma. Men för ett barn som kanske aldrig haft en familj, som inte vet vad en mamma är, kan jag tänka mig att det kan vara förvirrande. I alla fall till en början.

Sedan hjälper det tyvärr inte mycket om myndigheterna i Sverige ändrar inställning. Det finns idag få barn tillgängliga för internationell adoption jämfört med hur många det är som vill adoptera. Detta gör att myndigheterna/organisationen i ett land som ska placera barn kan välja och vraka. Detta gör att föräldrar med skavanker faller bort. Man väljer de friskaste föräldrarna åt barnen, eftersom att man så klart ser till vad man anser är bäst för barnen.  

Hur menar du nu? Var har jag skrivit något om vilka som ska få skaffa barn?

Det enda jag ville påpeka är att det är skillnad på att adoptera jämfört med att få biologiska barn. Både biologiska och adopterade barn kan ju födas med skador av olika slag, bli ammade eller inte, födas med kejsarsnitt eller inte, men det som skiljer dem åt är att det biologiska barnet har spenderat sina första månader/år på barnhem eller i fosterfamilj. Barnet har minst en separation med sig. Det sätter spår hos barnet som påverkar barnet i högre eller lägre grad.

Mara, jag förstår vad du menar.