• Anonym (Ledsen)

    Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

    Jag är så ledsen och rent ut sagt besviken på min sambo.

    Jag födde vårt första barn för 12 dagar sedan. Vi fick stanna på BB några dagar då han föddes lite tidigt.
    När jag kom hem släppte min sambo bomben att han ville göra ett faderskapstest och jag blev så ledsen.

    Jag förklarade för honom att det känns väldigt kränkande och jag blev sårad för att han inte litar på mig.
    Han däremot säger att det inte har något med tillit att göra utan att han bara vill ta det för "säkerhets skull". En dum förklaring enligt mig.

    Men men, för att göra honom nöjd gick jag emot min egen vilja och kollade upp detta på Internet. På pappatest.se kan man beställa ett sådant test för en slant och jag tänkte att okej, vi gör det. Mest för att jag vill trycka upp papperna i ansiktet på honom och säga att hans krav gjort mig sjukt ledsen.

    Men så när jag berättar att nu beställer vi testet så säger han: "Nej men vi ska ju träffa familjerätten på torsdag, jag ber att få göra ett test gratis där". Och det vände sig i magen på mig.

    Jag vill INTE stå framför en socialkärring och höra hur han kräver ett faderskapstest. Det känns så jävla förnedrande. Jag är ju säker på att han är pappan. Jag har inte varit med någon annan!

    Ska jag då stå där och lyssna på, inför en främmande kvinna och socialtant om hur han oroar sig för att jag haft sex med någon annan?

    Har jag fel eller är det okej för mig att känna såhär? Jag vet inte hur jag ska göra.

  • Svar på tråden Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??
  • Anonym
    Anonym (hej TS) skrev 2012-05-23 11:16:25 följande:
    Jo, men det blir inte samma sak. 
    Säg tex att det skulle uppstå en vårdnadstvist senare och mamman kör på att han INTE är pappa.
    Då skulle det behöva göras ett test ändå så varför inte ta ett när bebisen är liten och inte förstår ist för att ta ett när barnet är 13 och förstår att de måste göras faderskapstest? Tänk vad många frågor det hade blivit...
    Varför inte bara ha det klart? Det gör ju ingen skada.
    Hm ja såklart men då måste ju denna situation vara relevant för just er, att denna "mamman" är just du och  att din man nånstans tror att du kommer bli denna kvinna vid eventuell vårdnadstvist och att du någon gång i framtiden kommer hävda han inte är pappa? Rätt negativ syn om han tror det om dig. Visst att den situationen uppstår för andra, men jag hade inte blivit så glad om min man trodde det om just mig.

    Klart för vadå? För ett eventuellt uppbrott som kanske aldrig kommer ske? Jag ser ett äktenskap som livslångt, och hoppas min man gör det. Visst allt kan hända, men då hoppas jag vi löser det på moget sätt. Det är rätt lågt att tro om någon att den skulle förvägra sina barn sin egen pappa.

    Jag ser absolut ingen anledning att göra testet av den anledningen. Det är att gå händelsena i förväg lite väl mycket, och sedan på ett väldigt negativt sätt. Nej.. Hade inte känts okej för mig kan jag säga.

    Bättre förklaring/anledning än så skulle jag behöva (men finns troligtvis inte många som skulle få mig att gå med på det).
  • Anonym
    Pompeia01 skrev 2012-05-23 11:22:11 följande:
    Så kan man ju kalla det. Men jag tror att skillnaderna som görs i regler kring kvinnlig och manlig sexualitet, handlar om denna anatomiska/biologiska skillnad från början. Som är ett faktum, och som aldrig kan uppfostras bort. En kvinna som har sex med fel man och blir gravid, kan ju förstöra en hel ätt... I ljuset av det så tycker jag inte att det är så konstigt, att människor vaktar mer på sina döttrar och hustrur än på sina söner och makar.

    Det är ju likadant med andra påbud i Koranen, Gamla Testamentet o.s.v., att de finns där av en rationell orsak även om det heter att en Gud har berättat dem för någon på ett berg. Ta som exempel förbudet mot griskött. Det berodde antagligen på vanlig förekomst av trikiner i fläsk, i ett ökenklimat utan kylskåp... Likaså skaldjur - de blir väldigt fort skämda i värme, och kan ge botulism som är livsfarligt. 
    Ja eller så kan man kalla det något annat som du gör. Jag kallar det däremot inte för det, utan det är så det är och därmed fakta.

    Helt OT för övrigt..
  • Anonym
    Anonym (Ledsen) skrev 2012-05-23 11:22:21 följande:
    Jag lägger inte ens märke till andra män när jag är upptagen. Och har egentligen svårt att se det som att någon flörtar med mig bara för att han/hon är trevlig. Men skulle någon uppenbart ragga på mig så skulle jag näst intill bli förbannad på den personen.

    Han har ett ex som var otrogen emot honom. När han var 19 (han är 27 nu). Och därför är han rädd att jag också ska vara det. Och jag tycker inte att vårt förhållande ska drabbas av en tonårsförälskelse.
    Okej, men då kan ju det vara skälet till hans överdrivna oro. Har man litat på någon till 100% och det visar sig att den var oärlig och var otrogen (som är kanske just det din man gått igenom då) så sätter det såklart spår även om man inte vill det. Har man en gång litat och blivit sviken, så tror jag man tar med sig vetskapen om att det kan hända igen och man inte kan lita 100% på någon. Samtidigt så kan man aldrig veta med 100% säkerhet att någon är ärlig oavsett tidigare erfarenhet, utan det är ett val man gör och en "risk" man tar när man blir tillsammans med någon. Han har blivit bränd innan så det kanske är svårare för honom för han bär med sig minnet av det förflutna, men du förtjänar samtidigt det och att han litar på dig och att han som du skriver släpper sin tonårsförsälskelse. Skiljer den händelsen med henne från relationen han har med dig.

    Jag tror det här testet kanske kortsiktigt är skönt för honom, men på lång sikt tror jag att det kanske kan förvärra hans farhågor och spä på hans rädsla. Ger man vika för dessa rädslor en gång får de större utrymme. Nu spånar jag vidare lite väl långt kanske, men tänk om han efter testet anklagar dig för att vara oärlig, för att "om du verkligen var trogen varför skulle du då testet"? Han kanske behöver att du säger nej på ett bestämt sätt för att han ska inse att det där bara är rädslor. Och att han faktiskt KAN lita på dig, med eller utan test.
  • Anonym
    Akkakk skrev 2012-05-23 11:24:01 följande:
    Jag tror du missar poängen med ungefär en mil. Utan faderskapstest så kan han ju faktiskt inte vara 100% säker. Visst, du kan gå på om att han ska liiiiiiita på dig men likväl så kan han ändå inte ha hundraprocentig säkerhet oavsett hur mycket han litar på dig.
    Det kan han visste! Om han känner 100% tillit till sin partner. Då vet man!
  • Anonym
    Akkakk skrev 2012-05-23 11:24:01 följande:
    Tänk dig att du som kvinna kunde råka bli gravid om din pojkvän/man/sambo/whatever knullade en annan kvinna utan skydd (ja, jag vet att det är omöjligt, det är ett så kallat hypotetiskt scenario), skulle du då inte vilja köra ett test bara för att vara helt säker även om du litade på honom?
    Ja alltså det går ju. Som man kan man ju gå och knulla alla möjliga kvinnor och sedan vara pappa till hur många barn som helst, men det gör ju inte att jag vill att de barnen (som kanske råkar vara lika honom) ska ta ett faderskapstest. Låter helt vansinnigt. Så nej, jag vill inte köra något test oavsett om jag är kvinna eller man.
  • Akkakk
    Anonym skrev 2012-05-23 11:37:39 följande:
    Jag tror det här testet kanske kortsiktigt är skönt för honom, men på lång sikt tror jag att det kanske kan förvärra hans farhågor och spä på hans rädsla. Ger man vika för dessa rädslor en gång får de större utrymme. Nu spånar jag vidare lite väl långt kanske, men tänk om han efter testet anklagar dig för att vara oärlig, för att "om du verkligen var trogen varför skulle du då testet"? Han kanske behöver att du säger nej på ett bestämt sätt för att han ska inse att det där bara är rädslor. Och att han faktiskt KAN lita på dig, med eller utan test.
    Om jag ska tala från egen erfarenhet så har det varit just när jag fått mina rädslor och misstankar motbevisade som de varit lättare att komma över och gå vidare från.

    Men, när det gäller den otrohet jag blivit utsatt för, så har det varit just att jag har litat 100% på tjejen och först när saker har hänt och setts i tillräckligt hög grad att jag inte kunnat ignorera dem så har jag börjat rota i det och då fått mer vatten på kvarnen och av tjejerna (för det har hänt mig flera gånger) fått kastat i ansiktet att jag bara var paranoid, att jag "kränkte" dem genom att misstänka något, att jag var svartsjuk, att jag var kontrollerande och så vidare. När det sen väl kom fram att det rörde sig om otrohet så satte det naturligtvis tillbaka min möjlighet att lita på nästa tjej, ändå har jag gjort det flera gånger. Sedan dess så har det som hjälpt mig mest varit just när jag blivit misstänksam och fått bevis för att tjejen inte var otrogen, för då vågade jag återigen lita mer på känslan som sa åt mig att inte lyssna på rädslan för att hon varit otrogen.

    Men det är jag, jag är inte TS sambo så jag vet inte hur han fungerar. Det jag kan säga är dock att just anklagelser som svartsjuka, kontrollerande beteende, paranoia och kränkningar är något man om man blivit utsatt för otrohet lär sig är precis vad den som är otrogen slänger sig med för att försöka lägga ut rökridåer. Så att "sätta ner foten" kan få precis motsatt effekt, i hans ögon kan det passa in perfekt på hur en otrogen person beter sig vilket knappast gör det lättare att avfärda oroskänslorna som rör sig inom honom.
  • Anonym
    Akkakk skrev 2012-05-23 11:24:01 följande:
    Eller vad sägs om att en annan kvinna säger att han är pappan till hennes barn, skulle du bara lita till hundra procent på hans nekande och backa hans vägran till faderskapstest? eller skulle du ändå inte känna att om han nu är så hundraprocentigt säker så borde det inte vara någon stor grej att bevisa det med ett test?
    Om någon annan utanför förhållandet påstår att den har legat med personen (precis det som hände Justin Bieber nyligen!) så är situationen annorlunda. Det spelar ingen roll om det är mannen eller kvinnan som får anklagelserna. Kommer det en man och säger att han legat med kvinnan och att han är pappan, eller tvärtom om en kvinna säger att hon bär på din mans barn, så bör såklart ett faderskapstest komma upp på tapteten.
  • ruthsmaavikrosten
    Mrs Mountainstream skrev 2012-05-22 18:25:06 följande:
    Om man inte är gift krävs det ett faderskapstest för att få gemensam vårdnad. Kan det vara det din sambo tänker på? Så länge testet inte är gjort har du ensam vårdnad dvs han har inga rättigheter.
    Har dom reglerna ändrats sedan 2010 då? Jag och min sambo är inte gifta och det var aldrig prat på att ett faderskapstest krävdes när vi fastställde faderskap eller skickade in papper om gemensam vårdnad till skatteverket när första barnet föddes. Vi har nämligen gemensam vårdnad, utan att ha gjort ett faderskapstest.
  • Akkakk
    Anonym skrev 2012-05-23 11:38:50 följande:
    Det kan han visste! Om han känner 100% tillit till sin partner. Då vet man!
    Du förväxlar att veta med att känna.
  • Anonym
    Akkakk skrev 2012-05-23 11:24:01 följande:
    Om man redan från början bestämmer sig för att faderskapstest ska göras så ser jag inte vad som är så kränkade. Sen verkar TS sambo ha en del andra issues och är allt annat än smidig om han väntar med krav/förslag på faderskapstest till efter födseln...
    Om man redan från början hade bestämt det så är det inte ens säkert barnen hade blivi gjorda. I TS fall så visste hon inte från början om att han ville ha faderskapstest utan fick veta det nu efter barnet fötts. Hon hade därför ingen chans att neka testet och att skaffa barn med mannen, som hon hade haft om han hade kommit med förfrågan innan.
Svar på tråden Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??