Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

Hm ja såklart men då måste ju denna situation vara relevant för just er, att denna "mamman" är just du och  att din man nånstans tror att du kommer bli denna kvinna vid eventuell vårdnadstvist och att du någon gång i framtiden kommer hävda han inte är pappa? Rätt negativ syn om han tror det om dig. Visst att den situationen uppstår för andra, men jag hade inte blivit så glad om min man trodde det om just mig.

Klart för vadå? För ett eventuellt uppbrott som kanske aldrig kommer ske? Jag ser ett äktenskap som livslångt, och hoppas min man gör det. Visst allt kan hända, men då hoppas jag vi löser det på moget sätt. Det är rätt lågt att tro om någon att den skulle förvägra sina barn sin egen pappa.

Jag ser absolut ingen anledning att göra testet av den anledningen. Det är att gå händelsena i förväg lite väl mycket, och sedan på ett väldigt negativt sätt. Nej.. Hade inte känts okej för mig kan jag säga.

Bättre förklaring/anledning än så skulle jag behöva (men finns troligtvis inte många som skulle få mig att gå med på det).

Ja eller så kan man kalla det något annat som du gör. Jag kallar det däremot inte för det, utan det är så det är och därmed fakta.

Helt OT för övrigt..

Okej, men då kan ju det vara skälet till hans överdrivna oro. Har man litat på någon till 100% och det visar sig att den var oärlig och var otrogen (som är kanske just det din man gått igenom då) så sätter det såklart spår även om man inte vill det. Har man en gång litat och blivit sviken, så tror jag man tar med sig vetskapen om att det kan hända igen och man inte kan lita 100% på någon. Samtidigt så kan man aldrig veta med 100% säkerhet att någon är ärlig oavsett tidigare erfarenhet, utan det är ett val man gör och en "risk" man tar när man blir tillsammans med någon. Han har blivit bränd innan så det kanske är svårare för honom för han bär med sig minnet av det förflutna, men du förtjänar samtidigt det och att han litar på dig och att han som du skriver släpper sin tonårsförsälskelse. Skiljer den händelsen med henne från relationen han har med dig.

Jag tror det här testet kanske kortsiktigt är skönt för honom, men på lång sikt tror jag att det kanske kan förvärra hans farhågor och spä på hans rädsla. Ger man vika för dessa rädslor en gång får de större utrymme. Nu spånar jag vidare lite väl långt kanske, men tänk om han efter testet anklagar dig för att vara oärlig, för att "om du verkligen var trogen varför skulle du då testet"? Han kanske behöver att du säger nej på ett bestämt sätt för att han ska inse att det där bara är rädslor. Och att han faktiskt KAN lita på dig, med eller utan test.

Det kan han visste! Om han känner 100% tillit till sin partner. Då vet man!

Ja alltså det går ju. Som man kan man ju gå och knulla alla möjliga kvinnor och sedan vara pappa till hur många barn som helst, men det gör ju inte att jag vill att de barnen (som kanske råkar vara lika honom) ska ta ett faderskapstest. Låter helt vansinnigt. Så nej, jag vill inte köra något test oavsett om jag är kvinna eller man.

Om jag ska tala från egen erfarenhet så har det varit just när jag fått mina rädslor och misstankar motbevisade som de varit lättare att komma över och gå vidare från.

Men, när det gäller den otrohet jag blivit utsatt för, så har det varit just att jag har litat 100% på tjejen och först när saker har hänt och setts i tillräckligt hög grad att jag inte kunnat ignorera dem så har jag börjat rota i det och då fått mer vatten på kvarnen och av tjejerna (för det har hänt mig flera gånger) fått kastat i ansiktet att jag bara var paranoid, att jag "kränkte" dem genom att misstänka något, att jag var svartsjuk, att jag var kontrollerande och så vidare. När det sen väl kom fram att det rörde sig om otrohet så satte det naturligtvis tillbaka min möjlighet att lita på nästa tjej, ändå har jag gjort det flera gånger. Sedan dess så har det som hjälpt mig mest varit just när jag blivit misstänksam och fått bevis för att tjejen inte var otrogen, för då vågade jag återigen lita mer på känslan som sa åt mig att inte lyssna på rädslan för att hon varit otrogen.

Men det är jag, jag är inte TS sambo så jag vet inte hur han fungerar. Det jag kan säga är dock att just anklagelser som svartsjuka, kontrollerande beteende, paranoia och kränkningar är något man om man blivit utsatt för otrohet lär sig är precis vad den som är otrogen slänger sig med för att försöka lägga ut rökridåer. Så att "sätta ner foten" kan få precis motsatt effekt, i hans ögon kan det passa in perfekt på hur en otrogen person beter sig vilket knappast gör det lättare att avfärda oroskänslorna som rör sig inom honom.

Om någon annan utanför förhållandet påstår att den har legat med personen (precis det som hände Justin Bieber nyligen!) så är situationen annorlunda. Det spelar ingen roll om det är mannen eller kvinnan som får anklagelserna. Kommer det en man och säger att han legat med kvinnan och att han är pappan, eller tvärtom om en kvinna säger att hon bär på din mans barn, så bör såklart ett faderskapstest komma upp på tapteten.

Har dom reglerna ändrats sedan 2010 då? Jag och min sambo är inte gifta och det var aldrig prat på att ett faderskapstest krävdes när vi fastställde faderskap eller skickade in papper om gemensam vårdnad till skatteverket när första barnet föddes. Vi har nämligen gemensam vårdnad, utan att ha gjort ett faderskapstest.

Du förväxlar att veta med att känna.

Om man redan från början hade bestämt det så är det inte ens säkert barnen hade blivi gjorda. I TS fall så visste hon inte från början om att han ville ha faderskapstest utan fick veta det nu efter barnet fötts. Hon hade därför ingen chans att neka testet och att skaffa barn med mannen, som hon hade haft om han hade kommit med förfrågan innan.