Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Jag håller med.

"onaturlig familjekonstellation"?

Jag vågar påstår att kärnfamiljen mamma-pappa-barn är en rätt onaturlig familjekonstellation, jag. 

Varför ska ma bry sig om vad du tycker i frågan?
Barn behöver trygga vuxna omkring sig för att växa och må bra. Det finns ingenting som säger att en singelförälder med ett bra nätverk omkring som vill skaffa barn på egen hand inte kommer att ge barnen det. Ingenting. Och en självvald singenförälder idag är inte mer "onaturlig" än en kärnfamiljscell är jämfört med storfamiljen/den utökade familjen som förmodligen är den mest naturliga familjen om man ska gå in på sådant. 

Fast hur är man begåvad om man inte fattar att det handlar om att det är viktigt att ett barn knyter an till sina förälder oavsett hur många det är. Det är inte pappan i sig som är helig, det är att barnet ska få samma chans att lära känna alla sina föräldrar (i betydelsen fostrare, inte avlare), om det har flera. Oavsett om det är en, två, tre eller fler föräldrar inblandade, oavsett vilket kön de har.

Nu är du helt ute och cyklar.

Bara för att jag ville skaffa barn med min man och vara två om föräldraskapet, så misstycker inte jag om någon annan barnkär stabil person vill skaffa barn själv, utan partner.
Och de ensamstående som väljer att skaffa barn genom insemination skiter ju i hur andra gör sina barn.  

Fast det förhållandet stämmer ju inte. Bara för att ett visst antal kvinnor väljer att inseminera, betyder ju inte det att motsvarande mängd män blir barnlösa. hade ju inte kvinnorna inseminerat är det ju inte säkert att de alla hade skaffat barn med en man.

vad menar du med "påverkas negativt"?
Det finns säkert undersökningar som visar att barn som saknar en förälder i högre grad, inte "i hög grad", tillhör ngn slags riskgrupp. Men mig veterligen finns det ingen undersökning som specifikt undersökt riskfaktorer kring barn till ensamstående inseminerade kvinnor. På vilket sätt kan man sluta sig till att de barnen är helt jämförbara med barn till t ex ensamstående mammor där det finns en separation i bagaget?

Nej.
Det är inte samma sak att inte ha haft någon pappa från början som att bli bortvald av ev pappa. 

Nej.
Alla har inte en pappa. Att vara pappa är en aktiv handling, inte genetik. Man kan ha en frånvarande pappa och man kan ha frånvaron av en pappa. Det är inte samma sak. Och ingetdera behöver vara negativt, men i det första fallet är risken större att det ska få negativa följder. Förstår du inte skillanden?
   

Då säger man ju som det är. "Du har ingen pappa. Du är min alldeles egna unge!". Undrar barnet om själva den biologiska tillblivelsen så talar man om att man fick en sädescell, ett litet bebisfrö, av en man som gärna ville ge sina frön till familjer som inte kunde eller ville ha en egen man med egna frön.
Återigen, att vara pappa är en aktiv handling. Frånvaron av en pappa och en frånvarande pappa är inte samma sak.