Någon mer än jag som mår dåligt av Facebook :(

Jag brukade vara väldig aktiv på FB, uppdaterade, checkade in, visade bilder, diskuterade och hade typ 300 vänner som var allt från folk jag träffat på en fest nån gång, klasskamrater från mellanstadiet till mina bästa vänner. Jag var nog en sån som du mår dåligt över TS.

Jag var rätt beroende, satt alltid med telefonen och uppdaterade samt tog bilder. Min sambo blev så himla irriterad, jag hade jämt på telefonen och den plingade till när folk checkade in. När telefonen plingade kl två på natten och meddelade att ett gammalt ex till mig checkat in på en nattklubb blev sambon så lagom glad... Gemensamt beslutade vi att ta en paus från FB, man kan ju ta bort sig själv men sen är det bara att logga in som vanligt så är allt klar. Under de fyra månader som jag var borta så fick jag rätt mycket distans till det hela. FB är bara ett sätt att umgås, för vissa passar det jättebra och för andra inte. Precis som att vissa gillar att prata i telefon och andra inte, vissa gillar att umgås på puben och andra inte. Hur man är på FB behöver inte reflektera hur man är i verkliga livet. Jag är tex. inte jättesocial irl men det var jag jag sannerligen på FB. Min syster är mer social irl men hennes FB är en tyst öken. Det beror mer på hur datorintresserad man är tror jag, jag har alltid varit lite av en datanörd som är bekväm med att umgås på nätet.

När jag kom tillbaka till FB så tog jag bort en massa folk som jag ändå aldrig haft någon kontakt med sen jag startade kontot 2007. Jag ställde in alla inställningar så de blev som mest privata. Nu använder jag det för att hålla kontakt med släkt och vänner långt borta och så är det ett smidigt sätt att skicka inbjudningar.

Nu får man inte lägga ut bilder eller vara glad på facebook utan att folk tror att man söker bekräftelse eller innerst inne är olycklig. Herre gud!

Stod ju om just detta i DN igår eller om det var tidigare, att sociala medier får oss att må dåligt.

Jag har en kompis som på facebook ser ut att leva drömlivet, även fast jag vet hur hon har det så kan jag nästan bli lite lurad av den bilden hon sänder ut där. Hon söker bekfräftelse där, "likes" osv. och är så i övrigt. Antalet vänner är viktigt, och hon skryter ofta så det ska se ut som hon har det så bra och träffar så många. Jag mår själv bara dåligt av att läsa det för jag tycker det blir genomskinligt, näst intill pinsamt när någon försöker hävda sig på det sättet och försöker få det att låta som hon är så "lyckad".

Folk som är självsäkra och har vänner behöver ju inte hävda sig på det sättet. Det får mig att tänka på något som stod i DN ""En annan teori kring förhållandet Facebook och lycka är att det är fler mindre lyckliga personer som söker sig till nätverket". 

Att vilja bli gillad för den man är är ju naturligt, men när det blir så stort bekräftelsebehov och uppmärksamhetsbehov a la Big Brother känns det för mig mest tragiskt. Blir förvånad över hur mycket osäkert folk som verkar hänga där och på allvar mäter sitt värde i antalet kompisar, "likes" osv.