De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Jag har inte läst hela tråden, men det verkar som att vissa är intresserade av att läsa hur LVU-rättsfall kan se ut. Det är bara att googla, många rättsfall finns på internet!

 

Några exempel för den som är lat:

lagen.nu/dom/ra/2008:55

lagen.nu/dom/ra/2009:64

lagen.nu/dom/ra/1996:61

 

Jag har inte läst hela rättsfallen själv, men det är bara lite exempel hur det kan se ut, för den som är intresserad är det bara att klicka runt vidare på den hemsidan. Där finns lagen i sin helhet också för den som är intresserad av vad som står i LVU.

Nej, men det barnet till det friska föräldrarna har nog knappast varit med om lika mycket som det andra barnet. Man måste tänka på att det är två HELT OLIKA situationer det handlar om. Så några uppbrott och separationer tillhör livet, men inte så som barn har det med otrygga föräldrar...

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

Det står ju redan i trådstarten att soc sagt att hon inte får träffa mannen, hur är det med läsförståelsen?
Vadå mamman lida, det handlar om barnets bästa, inte mammans bästa.

Nu fanns det ju fler omständigheter än bara talet, vilket också står i trådstarten.

Knappast att de sagt att dina barn kommer bli familjehemsplacerade på grund av det, det har du nog fattat fel, precis som du har problem att tolka fall A och B trots att omständigheterna är klart och tydligt utskrivna redan i trådstarten.

Sen kommer ni visst få bidrag, men har ni tjänat över normen de tre senaste månaderna är det ert ansvar att lägga undan pengar från överskottet och använda överskottet nu.

Med bevis menar jag att det ska finnas klara indikationer på att något är fel, tex blåmärken och andra skador, synlig vanvård eller liknande. Att socialsekreterarna "tror" någonting ska inte ge dem makten att splittra en familj såsom i exemplen jag tagit upp, eller för den delen vårt fall.

Det finns också rätt många steg mellan att inte göra någonting och att omhänderta, vilket socialen inte alltid kommer ihåg trots att det är lagstadgat att omhändertagande ska vara absolut sista utvägen. Att socialen dessutom kommer undan med både direkta och indirekta lögner i utredningarna är fruktansvärt. VI har kunnat bevisa att socialen har ljugit både för nämnden och förvaltningsrätten (ljudupptagningar av samtal), trots det jobbar dessa personer kvar med LVU och kan göra samma sak mot andra. Är det då konstigt om jag anser att socialen måste ha mer på fötterna och att nämnden och domstolen ska fatta beslut på mer underlag än en vinklad utredning?

Man behöver inte ta barn till ett fosterhem man kan hjälpa det hemma istället med boendestöd så gör de i den
kommun jag bor i. Varför ska mamman straffas för pappan är en misshandlare och de har gått. Det finns lagar att man ska hjälpa de inte stjälpa de. Vet att de gjort fel och erkänt det i en kommun hur fel de gjorde mot mamman. 

Den psykiska utvecklingen märks visst, fast inte så påtagligt som tex blåmärken. Är man kunnig om barn och deras utveckling märker man om det är något fel även på psykisk nivå.

Därför att man flyttar inte ett barn från en vårdnadshavare som inte klarar barnet till en annan vårdnadshavare som inte heller klarar barnet.