De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Att många verkar tro att det är så är ju skrämmande! Naturligtvis är det tvärtom, det är soc som ska bevisa att föräldraförmågan brister.

Tänker man efter lite så inser vem som helst att det är väldigt svårt att bevisa att man är en bra förälder, precis som det är svårt att bevisa att man aldrig har begått ett brott. 

Gick på psyk de 7 månader det tog från det omedelbara omhändertagandet tills vi kom till Förvaltningsrätten och sen kammarrätten. I båda instanserna vittnade psykiatrin. Gjorde också fördjupad utredning som kom fram till det du precis skrev. Sen gick jag där ytterligare 1 år tills vi kom till förvaltningsrätten igen då jag begärde omprövning.

Så som du gjorde måste vara det bästa sättet för att kunna visa att trots att det kanske finns en lång historik av psykisk ohälsa att detta kanske inte längre är det aktuella läget.

Antar att du under denna tid fick någon form av redskap för att hantera din problematik så att det inte längre var hinder i ditt föräldraskap? 
En diagnos behöver nödvändigtvis inte på något sätt utgöra ett hinder för ett gott föräldraskap, så länge man erkänner och arbetar med det som gör det problematiskt. 

Tror att många föräldrar skulle få tillbaka sina barn om de kan förstå vilka problem de har i föräldraskapet och tar emot den hjälp som kan de kan få med sina problem.

-och jag kan berätta om att soc i min kommun inte ens placerar barnen hos sin väl fungerande pappa trots mammans oförmåga att ta hand om dem. Orosanmälan har gjorts från både skolan, barnens mormor och pappan. Hemmet är utrett i olika omgångar. Men socialen går inte in och hjälper pappan att få barnen hem till honom. De menar att mamman måste gå med på det frivilligt. Mamman har sagt att hon inte är intresserad av att samarbeta med socialtjänsten och soc menar att man inte kan tvinga henne. Så i den här kommunen tar soc inga barn. Inte ens när det är befogat.

Otroligt vad du tjatar om "den där socdirektören". För det första finns det inte en titel som heter Direktör inom kommunala förvaltningar. För det andra är det inte den personen som LVUat era barn.
Du kan upprepa det hur många gånger som helst, den enda som tror på det där tramset är du. Det är minst 5-5 personer som ska tillstyrka ett LVU. Sluta tramsa nu och börja fokusera på hur du ska kunna bete dig för att få återförenas med barnen.

Visst är det viktigt med näringsrik mat, men knappast orsaken till att ett barn blir omhändertaget. Det kan vara en del i många olika delar i en utredning som visar på föräldrarnas oförmåga.

har förstått att en del av socialtjänsten är här?
då har jag en fråga: om det finns en förälder som har så stökigt hemma hos sig, så barnet snubblar på saker när det skall fram, är det skäl nog för omhändertagande?
sedan om denna förälder ALDRIG engagerar sig i sitt barn? att föräldern endast sitter framför datan från morgon till natten, och låter barnet leka själv, dag ut och dag in? är det skäl för omhändertagande? 

Sen till Anonym (oroligmamma):

Vore jag du skulle jag påpeka att det är mycket märkligt att de nekade er till att få socialbidrag och sedan i samma vända anklagar er för att era barn far illa av er dåliga ekonomi! Alltså det är ju rent ut sagt psykisk misshandel från den socialarbetaren! Om de verkligen tror att era barn far illa av er dåliga ekonomi är det första de bör göra att hjälpa er med pengar för bövelen! Och gör de inte det så tycker ju de att ni klarar er och då kan de inte säga att barnen far illa av er ekonomiska situation. De har ju skapat sig själva en moment-22.

Deras sätt att resonera påminner mig om DDR och kontrollstater där man placerar alla människor i fack, tycker allt avvikande betyder missanpassning och har noll redpekt för människans integritet. Det sistnämnda då särskilt med tanke på att de flesta människor de har kontakt med är i behov av stöd och hjälp och befinner sig förmodligen i någon form av livskris. Då kommer de med sina jävla förstoringsglas och ojjar sig om pulversoppa.

Blir bara trött när jag läser, ids inte ens läsa alla kommentarer. Jobbar sen många år på socialtjänsten och är fullt medveten om att det finns många socialsekreterare som är inkompetenta och på helt fel plats. Vissa skulle passa bättre med att jobba med döda ting. Så långt är jag med. 

Det folk inte fattar är att det inte är SOC som står för beslutet att omhänderta barn med tvång. Frivilliga placeringar beslutar man inte heller om. För att socialtjänsten ska kunna omhänderta barn krävs att det finns tillräckligt mycket vanskötsel eller beteendeproblematik hos barnet/ungdomen. Därefter krävs att man försökt alla frivilliga åtgärder för individen och föräldrarna. Kan man visa på att man försökt allt detta och att det inte går att genomföra lämpliga förbättringar enligt vad lagen säger och att det inte går att samarbeta med familjen/ungdomen beslutar socialtjänsten att man ska ansöka om tvångsvård.

Därefter skriver man en utredning där man visar att det finns risk för hälsa och utveckling för barnet/ungdomen och man redogör även för hur man försökt att på frivillig väg hjälpa. Utredningen går till socialnämnden som beslutar om soc FÅR ansöka om tvångsvård. I nämnden sitter folkvalda politiker som fattar beslut grundat på utredningen. Fattar nämnden beslut att soc får ansöka om tvångsvård tilldelas föräldrar/ungdom advokater och soc utredning och ansökan om tvångsvård går till FÖRVALTNINGSRÄTTEN där det finns nämndemän och domare och personerna i fråga har advokater och DÄR sitter soc i egenskap av åklagare och framför med sin utredning vad de ser som är dåligt för barnet/ungdomen. Föräldrarna har chansen att säga sitt och  har hjälp av advokater. Sen är det upp till domstolen att fatta beslut. Utan domstolsbeslut kan man inte tvångsvårda nån. 

Bara så ni vet. Men egentligen fattar jag inte varför jag ens orkar bry mej. Jag förstår så väl att den som får sitt barn omhändertaget självklart vill sitt barn väl. Alla gör väl så gott de kan med de förutsättningar som står till buds. Ibland räcker det inte. Men man har alltid chansen att samarbeta till förslagna åtgärder. Är man inte nöjd med det som föreslås kan man vända sig till socialstyrelsen. Den rätten har man ALLTID. Men svartmåla inte alla på soc. .Det är inte soc som fattar beslutet om tvångsvård. Det är förvaltningsrätten. Innan dess beslutar socialnämnd och allt detta är ett FÖRSLAG TILL BESLUT från soc!!!! 

Och som sagt. Alla passar inte på sina tjänster. Om man anser att man blir felaktigt behandlad MÅSTE man vända sig till socialstyrelsen och be dem granska. Man behöver faktiskt bara ringa eller skriva en handskriven lapp om man inte har möjlighet att skriva på datorn. Man behöver inte formulera sig på speciella sätt. Men man MÅSTE be om granskning!!! Det är ju livsviktigt!

Och i egenskap av soctant säger jag: om nån tycker att jag gör fel hoppas jag att de anmäler min handläggning till socialstyrelsen så nån utomstående granskar det jag gör. Det är en rättighet för klienten och bra för min handläggning att veta att jag håller mej på rätt spår!

Den som är tyst samtycker. Om man tycker man blir felaktigt behandlad och inte vänder sig till socialstyrelsen kan man inte gnälla. Då är man bara martyr. Att gnälla på FL hjälper ju knappast.