De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Det var ett svar på ett annat inlägg som påstod att soc handlar enbart baserat på en enda inringd anmälan.

Jag anser att det finns andra saker att göra än att gå in direkt och rycka barn. I detta fall kunde man ha sett om det fanns möjlighet att flytta pappan från hemmet, sätta in en övervakare eller låta familjen bo på utredningshem. Jag tycker absolut att man ska skydda barn, men att rycka dem är traumatiskt för barnen och soc måste bli mer återhållsamma med den åtgärden.

Det är därför soc måste ha fler steg än att antingen inte ingripa alls eller gå in med omhändertaganden! Det är klart att soc ska utreda ordentligt, men om de verkligen har barnens bästa för ögonen tar man det försiktigt med LVU!

Jag har aldrig påstått att man ska offra barn för att föräldrarna kn känna sig kränkta av en utredning. Var snäll och lägg inte ord i min mun. Jag anser inte att kränkningen ligger i att föräldrarna blir utredda, utan hur soc hanterar dem och utredningen. Det är en väldig skillnad!

Nu vet jag inte vem som skrivit vad men jag vill bara säga ige att jag aldrig misstyckt till att soc gjorde en insats, det är tiden efteråt som är problemet! Det vridna utredningen, bemötanden, brist på samarbete osv osv osv. Vi gick med på allting frivilligt, vi samarbetade i ALLT, vi blev häktade och de tog akut LVU, vi blev friade och LVU stod kvar - vi har bönat och bett om alla insatser vi kommit på, som utredningshem, hemmahosare osv osv osv, men de vill inte ens ge oss en chans, kan vi inte bevisa vad som hänt så får vi aldrig hem henne,
Den sjukdom vi pratar om är inte ostogenesis perfecta (stavning?) utan brister i vitaminer osv eftersom hon kräktes upp i princip all mat och alla vitaminer tills hon fick specialvälling dagen innan hon togs, när ett så litet barn börjar få behålla mat och vitminer stiger värdena jättefort, att de då missat i över en månad att ta dessa prover är under all kritik! 

www.familjeliv.se/Forum-3-142/m37865034.html

Tråd om bensköra prematurbarn.

hon var 10 veckor tidig så hon hade inte bara addroppar, utan rikliga mängder vitaminer och järn, som hon dock inte fick i sig pga kräkningarna. Pga dessa fick hon heller inte i sig ordentlig näring ifrån maten, Någon bentäthet är inte mätt, och sen behöver det inte vara så att de bara sa plopp när hon låg i sängen och så hade hon sprickor, om hon däremot var mer skör så kan det ha hänt vid vanlig hantering. 
Häri ligger mitt största problem, ingen pratar med mig eller lyssnar på mig. Jag vet inte vad som hänt men jag vet att hon inte haft ont på så vis att det märkts, hon har inte haft några som helst märken, varken röda eller blåmärken. Hon har på inget vis blivit skakad eller haft några andra skador än just sprickor på revbenen och ett nyckelben, och ja, detär fruktansvärt, tro inte att jag inte anklagar mig själv varje dag. Men NÅGONTING måste finnas att göra fr att få reda på vad som hänt alternativt låta oss bevisa att vi inte misshandlar barn (vilket uppenbarligen endast gäller henne eftersom de andra är hemma) 

www.familjeliv.se/Forum-3-142/m37865034.html

Lägg märke till inlägg #1. Barnet röntgades efter ett lårbensbrott och då hittades också äldre frakturer som alltså varken föräldrarna eller BVC märkt.

Det är dels svårt att läsa smärtsignaler från riktigt små barn och dels är det inte alltid så att de känner smärta på samma sätt som ett större barn skulle göra.
(Till tröst för föräldrar som drabbas - barnet behöver faktiskt inte ha lidit, det är inte alls säkert att ni varit ouppmärksamma.)

Om barnet som omnämns här i tråden inte undersöktes av en läkare med erfarenhet av prematurer så kan mycket väl fel slutsatser ha dragits. Och med mycket små barn kan benskörhet tydligen "utvecklas bort" under häpnadsväckande kort tid.

www.mayoclinic.com/health/greenstick-fracture...

Mer om dessa "mjuka benbrott".

 

Soc tycker att de är kunnigare än specialister, professorer och överläkare vad gäller bedömningar av psykiska sjukdomar, jag hade sömnbrist ett tag, inget sånt som soc påstår, men de vann i rätten också med sin diagnos om vargparanoja, sjuklig svartsjuka och paranoid personlighetsstörning. Soc har inte rätt att ställa diagnoser. Ändå höll deras åsikt mot läkarnas.

Socialsekreterare ställer aldrig diagnoser!

Soc. ställer inte några diagnoser.
Det måste ha utgått från dokumentation från vården för att kunna hävda diagnoser. Hade det bara varit soc. ord hade det blivit överbevisat i rätt om de inte kunde visa papper på att diagnoserna fanns. 

Kan bara instämma med föregående att soc visst ställer egna diagnoser!

om du bara visste vad godtrogna en del är för socialens utredningar så skulle du inte säga så. Vi vet att det är så det SKA gå till, men tyvärr funkar inte alltid allt som det ska...

Vad föräldrarnas ombud säger har inte alltid någon genomslagskraft hos förvaltningsrätten. Barnets ombud lyssnas det mer på, och vad socialen säger förutsätts ofta vara riktig. Inte alltid, men tillräckligt.