Ärliga nätdejtingstråden!

Alltså, jag tar inte ett dugg illa upp, men det finns liksom inget vettigt sätt att bemöta frågan. Och tyvärr dyker den ju sällan upp i en stor textmassa där man kan fokusera på det övriga och "råka missa" svara på just den frågan, utan oftast är det den enda eller möjligen en av två saker man överhuvudtaget kan svara på... 

På fotot tycker jag att du ser lite tillbakadragen, sudd på blyg ut. Så uppfattar jag _inte_ dig när du skriver i tråden. Leendet ser framtvingat ut. Kan du inte be en kompis ta lite foton på dig en kväll när ni umgås (alltså, spontanfoton medan ni gör vad-ni-nu-gör, inte ställa dig framför kameran och ta en serie nästan likadana bilder)?

Jag instämmer med (man), det verkar som du söker bekräftelse/feedback och jag upplever dig också som väldigt "på". Jag får _inte_ ihop det med att du tidigare sa att du var lite tillbakadragen/blyg med sånna du inte känner. Du känner (nog) ingen av oss, men är inte särskillt blyg här, tycker jag. Inget fel att vara oblyg, eller att vara blyg, men det du säger stämmer inte överens med ditt sätt. Ta nu inte detta som kritik snälla... jag kanske inte formulerar mig allra bäst vid ettiden.. I den konversation från nätdejtingen du kopierade känns hon sval och du hård och på, tycker jag. Du berättar väldigt lite och frågar mycket. Hade jag varit "hon" hade jag backat efter några få meddelanden och sagt att vi nog inte passar för varandra. Men jag gillar å andra sidan inte att bli bombarderad med frågor =) Tycker absolut inte att du ska ge upp, men kanske mjukna upp lite i ditt skriftspråk (om du känner dig bekväm med det).

Upcode, jag tycker att du ska sluta skriva (säga?) och framför allt tänka att du är misslyckad, oduglig och så vidare, det blir bara självuppfyllande om du tänker så. Försök tänka så positivt som möjligt, så lyser det igenom i hela dig till slut. Antal tidigare relationer är väl verkligen ointressant, man är ju varken mer eller mindre lyckad som människa om man haft 27 förhållanen än om man haft 1, eller hur? Själv är det två år sen jag hade ett riktigt förhållande, jag är både högutbildad, social, resglad, har ordnad ekonomi och fast jobb, ickemissbrukare och killar påstår att jag ser bra ut. Ibland är man i ett förhållande, ibland inte. Om man hela tiden skaffar ett nytt när det förra tar slut, då är man ju snarare rädd för att vara ensam och struntar i vad man har för förhållande/partner, bara man har ett så är man nöjd. Så skulle jag aldrig kunna göra. Och jag lovar, jag är inte det minsta lilla sugen på att vara singel! Men jag vägrar kasta mig över nån bara för att slippa det. Men jag kan ju inte gå omkring och visa andra att jag är missnöjd med att vara singel för det, då blir jag ju inte det minsta attraktiv.

Jag har hittat värsta supermatchen! Det verkar han också tycka. Vi har pratat i nästan en månad. Finns bara ett "litet" problem, den enda sättet våra bostadsorter ligger nära varandra är i alfabetet.... på kartan är det 45 mil =/ Och båda två är bundna till respektive bostadsort av ett eller annat skäl. Men han är väldigt trevlig att prata med, det känns utvecklande och jag får känna mig lite uppskattad. Vi är alltså överens om att vi håller detta till nått trevligt på nätet och förhoppningsvis kan det bli en bestående vänskap.

För några dagar sen var det en annan kille som skickade ":)" som första meddelande. Inget mer. Och jag som är så himla less på innehållslösa meddelanden suckade lite. Men han såg trevlig ut, så jag svarade med ";)", vilket var tur eftersom det då kom ett riktigt meddelande tillbaka. Trodde jag aldrig! Vi har pratat sen dess, men... suck, han vet inte om han ska fortsätta sitt utlandsjobb eller inte.

Så, sammanfattningen är väl att det inte går bra alls, men är rätt trevligt!     

Det undrar jag också varför man gör. Jag söker bara i närheten, men får ofta meddelanden från killar långt bort. Han jag pratat rätt mycket med och fastnat lite för, svarade jag till att han ju bodde alltför långt bort, så tonen i vår konversation harhela tiden varit vänskaplig.

Liiite mer tid får du nog ge oss, jag ska "dejta" mina kompisar 6 av 7 nämnda dagar.

Jag tror inte de blir så glada om jag drar med mig en okänd människa till segelbåten. Vill heller inte riskera att inte få komma tillbaka till det andre paret jag ska besöka för att jag plötsligt har en dejt i deras vardagsrum

Men som sagt, ge oss ett lite längre tidspann så är det en utmaning som antas! 

Ah, läsa alla nya inlägg innan man svarar är bra *note to self*. Ge mig nästa vecka också längre är ingen idé för veckan efter är det konferensvecka med jobbet och nej, jag tänker INTE dejta mina kollegor

Kom igen nu, släpp på kraven och träffa nån för att se hur det går. Man lär sig alltid nånting, och antingen är det kul på plats eller så kan man ha kul åt det efteråt.