Ärliga nätdejtingstråden!

Ja det där är skitskumt, har sett flera killar som vill träffa tjejer som max är 3-4-ibland-ännu-fler-år yngre än de själva. Kan köpa det om de är 42-43 utan barn och vill bli pappa, men annars liksom? 

Nej fast båda de killarna har sagt att de inte tycker att jag ska ändra på mig, och att de inte gillar när tjejer gör så...men ÄNDÅ är det de de faller för. Så jag känner att det kanske är värt att prova, behöver kanske inte dra det till sin spets men göra de tillräckligt osäkra för att de inte ska ta mig för givet.

Nej inte när jag väl börjat dejta/träffa en tjej, men har märkt att visar man den för fort så är man helt plötsligt inte intresant längre, tråkigt men sant.....

Det låter tidsödande det där.

Jag har också noll förståelse för att tjejer aldrig tar kontakt och samtidigt gnäller dom över att de får så många intresseförfrågningar från killar och därav skriver de oftast in en massa saker som får en att tro de är frigida tråkmånsar som man helst inte ska kontakta.....suck!

Kanske - problemet är väl att hitta något som har lite flexibilitet.

Men danskurs vore bra - men givet tidigare erfarenheter tror jag faktiskt inte man träffar någon där (jag har buggat mig igenom en hel del kurser, och även en del modern dans) 

Man kan ha en särbo relation, när han ser att det inte är några krav på familj slappnar han kanske av lite mer.
Vissa människor passar inte i en bo ihop relation, speciellt om han bodde ensam länge och är van med det, han kan få kalla fötter av vem som helst. Men ni kan ha en lång relation som särbos.
Man skulle vilja ha allt av livet men det går inte alltid.
Sen tror jag inte på uttrycket att "jag har slösat mina bästa år på honom"
Varje relation är värdefull i sig och det finns alltid tid att starta något annat.
Efter ett antal år klingar kärleken av naturligt i alla fall och det blir lättare att söka någon annan. Det kan vara en annan sak, han kan vara "rätt" för dig för din nuvarande livssituation nu, mer rätt än du tror, magkänslan kan veta bättre ibland.

Alltid superjobbigt när kärlek inte går ens väg...och ta den tid du behöver! Jag var singel i 8 mån (!) efter mitt ex (stor kärlek och lite längre förhållande) och jag behövde det. Behövde samla mig själv, fokusera om, landa och inse varför jag förtjänar mer och inte ska nöja mig med så lite (även om jag än idag tycker att han är en fin och bra kille så var förhållandet inte bra för någon av oss). Det kommer att ordna sig, jag är helt säker! kanske inte med honom, men du kommer att hitta killen som gör dig lycklig och som inte kan förstå vilken tur han har som träffade just dig. Du ska inte behöva känna dig tacksam för att en kille intresserar sig för dina barn- när du träffar rätt så kommer det att vara en självklarhet eftersom de är en del av dig. Långt utlägg här men våga tro på dig själv, våga kräva respekt och nöj dig inte med smulor! Kram
 

Jo han hade jobb sa han och sonen var sjuk också. Han får en andra chans sen skippar jag honom, är man intresserad så gör man en ansträngning känner jag.

Det här med kärlek har aldrig varit min grej, har alltid haft otur i kärlek. Träffar jag någon som det känns skitbra med och känner "det här är grejer" så händer något. Han blir rädd, går tillbaka till exet, träffar någon ännu bättre, eller så är de otrogna. Kanske är det något i mig som gör att jag dras till sånna män jag vet inte. Har ju tre barn och haft några längre förhållanden men aldrig varit nära altaret eller ens hittat någon som tycker att jag är värd att föras dit. Giftemål är väl inte livsnödvändigt men ingen har känt att jag varit värd det. Friade en gång i mitt liv och fick det kastat i ansiktet några månader senare med "ja men vad skulle jag säga då?!" Eh nej kanske? Kul liksom, ringarna åkte till pantbanken och jag förlorade 6000kr ... Ringarna kostade 10.000kr

Svek, svek och besvikelse. Kanske ska hålla mig till min KK, har iaf lyckats behålla honom i 13år med avbrott när jag haft förhållanden.

Vem f-n får 200 mejl om dagen?!?! Den som säger det ljuger!!