Vi som väntar smått i September 2012

Hej på er allesammans! 

Jag har tyvärr varit  dålig på att följa tråden, men har haft så mycket med mig själv.. Blivit sjukskriven pga graviditetsrelaterad depression & mår bara piss. Vissa dagar är bättre, men sen går det snabbt neråt igen.

Mår ni bra allesammans? Jag är så orolig för hur livet med barnet ska bli. Att jag inte ska tycka om barnet och inte orka eller vilja ta hand om det. Jag förstår inte att jag skriver detta! Jag som längtat efter barn i flera, flera år och som trott att graviditeten skulle vara den lyckligaste tiden i mitt liv.. Jag längtar inte ens efter barnet och det gör så fruktansvärt ont i mig. Snart, eller i början av september, är det dags och jag känner mig inte alls förberedd.

Hur gör man? Någon som har åt tips? :(     

Liten uppdatering: vi kom hem från fl tillslut. Fick en riktigt otrevlig läkare. Grejen man har på magen när man mäter sammandragningarna satte dom inte fast ordentligt, den halkade bort hela tiden och den som mäter hjärtaktiviteten fick vi ligga och hålla i hela tiden. Jag är ju överviktig och läkaren sa att "ja, nu får du sota för ditt okontrollerade matintag, sammandragningarna är svåra att mäta så jag kan inte avgöra om det är det eller inte" jag försökte förklara att utrustningen inte ens satt fast på mig utan halvt låg i sängen men han bara pratade i munnen på mig. Nästa morgon kommer han inte och ger mig världens föreläsning om att jag inte borde blivit gravid och totalt dumförklarade mig. Han sa även att jag äter för mycket, då sa både jag och min sambo att jag knapt kan äta nånting och har bara gått upp 6 kg (vilket både jag och min bm är nöjda med), då påstår han att jag ljuger! Eeeh, jaha ja. Då sa vi tack och hej! Han jobbade inte där egentligen och är nog bara semvik så nu får jag hålla igen till semestertiderna är över för han får fanimej aldrig komma i närheten av varken mig eller min bebis. Fy fan säger jag bara, vilket rövhål!! Jag kanske tycks överdriva men hans röst, den bara skrek avsky och allt han sa lät så hatiskt att det var obehagligt ;( min sambo sa samma sak!

Måste bara påpeka att jag väntar nummer två och jag kan känna likadant om rädslan för barnet och hur det ska bli. Jag väntar nummer två och är faktiskt förvånad över att jag känner panik ibland över bebis och dess ankomst. Men som ni skriver så gör det ingen vill en dålig människa det är ju ingen liten förändring som kommer ske! Det är bra att prata om det! :)

Själv är jag lite fundersam på om mitt urinprov kommer bli godkänt idag. Det såg/ser väldigt grumligt ut :/

Selmv: jag som sett tusentals ryggbedövningar läggas kan säga att det är extremt ovanligt att nåt går fel. Kanske narkosläkaren blev nervös när han/hon såg att det var en kändis??
Som sagt, ovanligt ovanligt!!
De "värsta" fallen jag sett pga ryggbedövning har varit att man har fått kraftig huvudvärk och att det tagit längre tid än vanligt för bedövningen att släppa. Inga permanenta skador!
Kram

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m65892583.html Här har jag en tråd som jag tänkte att vi kunde dela med oss om hur vår förlossning startat , om ni vill!

Ok The family, jo det är ovanligt men typiskt att man ska läsa det nu när man själv snart ska föda :( man blir ju lite nojig!!!!
En fråga: jag tycker att jag har svårt att få luft emellanåt och det blir en konstig känsla i halsen ( som att det är jobbigare att prata) . Undrar vad det kan vara?
Järnbrist?
Tryck uppåt?
Annars säger de ju att magen sjunker/har sjunkit nu ju.
Blir även lite andfådd och får hjärtklappning emellanåt, utan att jag gjort ngt.