Vi som väntar smått i September 2012

Ellerhur! Funderar redan nu på vad jag ska packa väskan med, vilken väska jag ska ta, hur jag ska kunna förbereda mig bättre än förra gången och vad jag inte ska göra osv  
Jag hoppas på snitt igen. Blev snittad förra gången också och det var fantastiskt. (ingen dans på rosor smärtmässigt men annars är jag supernöjd) Själva förlossningsupplevelsen var helt otrolig! 

Hur känner ni med känslor för barnet i magen? 
När jag väntade dottern älskade jag henne verkligen från första stund i magen. Pratade med henne innan hon ens hade öron typ.. Sjöng, klappade och verkligen kände genuint att hon är MIN.
Med denna känner jag inte alls så. Pratar inte med den, sjunger inte och känner inget direkt band.
Jag klappar magen, älskar att se magen växa och tycker det är mysigt när den lilla rör sig därinne men jag känner inte sånadär anknytningskänslor... Är rädd att det kommer dröja... Och är lite ledsen för det. ( 
Det har varit en sån resa med alla missfall och även med denna har jag haft en sån extrem rädsla att förlora bebis. Är rädd att jag inte låter mig själv känna känslor, för att jag är så rädd för att förlora mitt barn.  Och även om jag längtar ihjäl mig till rUL på torsdag är jag ändå livrädd. För om något händer därefter kommer jag att förlora en son eller en dotter. Det är inget missfall utan ett barn som är mitt, som kommer få ett namn och en begravning och allt...

Jag var också deprimerad efter förlossningen. Vet inte om det var en förlossningsdepression direkt men mådde väldigt dåligt. Kände mig ensam, övergiven (pappan, min man kan vi väl säga mognade sent in i föräldrarollen) då jag fick dra runt hela lasset själv. Förlorade alla vänner nästan eftersom jag var först ut med att skaffa barn, och jag fick kämpa i motvind med allt typ. Mitt i hela grejen flyttade vi (jag packade och packade upp ALLT och fick sen sköta en hel del av renoveringen själv) och planerade ett bröllop i en stad 50 mil därifrån. 
Dottern sov uselt och jag kände att jag aldrig räckte till. Blev ständigt nedtryckt och ifrågasatt i min föräldraroll också... Men jag älskade dottern otroligt! Var totalt livrädd att hon skulle dö och när hon väl sov satt jag och glodde på henne för att se att hon inte slutade andas.

Hoppas på ett bättre första år med den här bebisen. Jag känner mig förberedd i min föräldraroll eftersom jag redan är en mamma, likaså är det ju för min man som efter ett år äntligen fattade att han var pappa (krävdes uppläxning, ultimatum och några månaders pappaledighet för att han skulle fatta) och att det tillkom visst ansvar med den rollen.
Nu är vi en fungerande, lycklig familj. Men det var lite svårt på vägen. 
Hoppas att det bara känns självklart med alla känslor för bebisen när den väl är här hos oss. Längtar efter den, att få ta hand om den, krama den och mysa en massa. 

Tack för alla svar. Känns lugnande 
Tror jag ska ta fram allt jag köpt imorgon, gå igenom, drömma mig bort lite, stryka, göra plats i dotterns garderob och lägga in i prydliga högar (en gång till). behöver nog boa lite för att känna att det är på riktigt. Imorgon går jag in i v.19 och är ju då halvvägs pga snitt Känner min lilla flera  gånger varje dag/natt. Är inte orolig att h*n inte lever, men att h*n ska dö, att det ska vara något fel, och att jag då ska  tvingas avbryta och FÖDA. Vill inte under några omständigheter föda vaginalt så det skrämmer mig massor, dels att förlora bebis och dels att behöva gå igenom en förlossning. Vet att bebis inte är stor nu, men det är ju inte smärtan jag är rädd för utan allt runtom. 

Antar att alla känslostormar är fullt normala, att jag håller på att ställa om mig till att ta emot en till. Ibland när vi pratar och planerar för framtiden så kommer jag på mig själv med att mysa lite extra i mitt inre när jag får säga "ungarna" eller "barnen" liksom i flertal

Kickioh:
Jag har inte fått snitt beviljat än men räknar kallt med att få det oavsett hur mycket jag kanske måste strida om saken. För mig finns det inget annat alternativ (vad dom än försöker få mig till, kommer inte gå med på att försöka vaginalt).

Ska få en remiss till att fixa med allt det där efter rUL eftersom vi då vet lite mer exakt vilken bf jag har då.

Hade den roligaste konversationen med min man igår. Jag var ju inne akut för onda SD förra veckan och blev beordrad att inte städa eller lyfta tungt. Brukar annars städa varje dag och dammsuger 2-3 gånger i veckan, vilket jag upplyst min man om. (vi har en väldigt långhårig katt och en fyraåring så det blir rätt smutsigt)

Så satt vi i soffan på kvällen;

Han; Men OJ, vad har HÄNT med golvet egentligen? 
Jag; Vad menar du?
Han; Ja det är ju så... smutsigt!
Jag; Jo det blir ju det om du inte dammsuger.
Han; Jaha, det är DET det handlar om?! 

Han var på allvar helt överraskad!

På tal om tuttar: Shit alltså, jag såg mig själv naken i spegeln för några dagar sen och jag blev fan rädd för mina pattar! Helt groteska! Längtar tills dom är små och sladdriga igen och jag får rulla ihop dom i bh:n ^^

RUL gick superbra! vi väntar en liten dotter till! Såå lycklig!

Har köpt sjal till min kommande dotter också Samma som jag hade till stordottern. Planerar också bära runt på den lilla nya i svampskogen för även jag älskar att plocka svamp Ska bli såå mysigt!

Ingen aning om jag ska vara ärlig. Jag har sjal för jag är mer av en sjaltyp tror jag Köpte den begagnad på Tradera för 150kr och den är som ny  

Åh vad mysigt det låter! Ett ögonblick du alltid kommer minnas i hjärtat!