Vi som väntar smått i September 2012

Haha, jag måste bara berätta vilken knäpp grej som hände ikväll. 

Jag har drömt flera gånger under den här graviditeten att jag föder helt ensam, och för tidigt. Och i helgen när jag träffade min bästa kompis så pratade vi om det. Och vi var ganska överrens om att det skulle kännas väldigt jobbigt att föda prematur, att behöva vara på prematuravdelning och att behöva vara orolig och så.

I natt så drömde jag än en gång att jag förlossningen startade och gick jättesnabbt, här hemma i sängen. Och jag hade sådan panik för det var ju alldeles för tidigt (vecka 27) och så nådde jag inte till telefonen och kunde ringa efter hjälp. Men ut kom en frisk liten pojke, och jag var så lättad för han vägde ju i alla fall över ett kilo..! Och sedan kunde jag ringa efter ambulans.

Idag skickade jag ett meddelande till min kompis och berättade om min dröm och hon sa något i stil med "Det kanske blir en pojke då! Och han får stanna kvar i magen några veckor till" och jag höll med. 

Nu ikväll när var jag inloggad på facebook så helt plötsligt  står det i min logg " Checkat in på Barn-4".  Som tydligen är en prematuravdelning. Får genast ett sms av min kompis "VAR ÄR DU OCH VAD GÖR DU?" haha, jag fattar ingenting! Vart kom det ifrån? Hon trodde ju att jag hade fött barn och hon var jätteorolig!

Jag skyndade mig i alla fall att ta bort det från min logg. Mysko!

Flisan: Jag tycker inte heller att du ska oroa dig för mycket. Det är ju ert gemensamma barn, och han vill väl lika mycket som du att barnet ska ha det bra. Jag har tidigare suttit i ungefär samma sits som du när jag fick min första dotter. Då var jag 18, och hade inte mer än grundbeloppet i föräldrapenning. Det är klart att det kan kännas jobbigt att behöva vara beroende ekonomiskt av sin partner, men som sagt ibland måste man som par dela på alla utgifter när det inte räcker ihop. 

 Jag har också känt behovet  av att "fråga om lov" så fort jag velat köpa något, men det gör jag inte längre. (Om det inte handlar om något stort inköp förstås) De senaste tre åren är det jag som har jobbat och min man har pluggat, så den sista tiden är det mer han som har levt på mig än tvärtom. Men det ser jag inte som något problem alls. Det är våra pengar, vi har byggt upp hela vårt liv och ekonomi från grunden eftersom jag bara var 15 och han 19 när vi flyttade ihop. Och alla utgifter är våra utgifter. Oavsett om det gäller räkningar, lån, kläder eller blöjor. Och så tycker jag att du ska försöka se det också!  

Jag måste bara få gnälla lite och ge en uppdatering om den här tokkärringen till pappas ex-flickvän,som jag berättade om. 

Idag får jag reda på att min pappa var in på mitt jobb igår (jag jobbar på en blomsterhandel) och skickat en blomma med tillhörande kort till den här kvinnan. Jag är ju sjukskriven så detta fickjag reda på i efterhand. 
Nu är det så här att min svärfar också jobbar på samma ställe, och har hand om leveranser och bud. Den här kvinnan vet ju vem min svärfar är och han vem hon är, men de känner inte varandra. Så han far alltså ut med det här budet från min pappa och lämnar det till henne. Hon blir arg över att få blomman (jag tror det var en kaktus) från pappa och lägger ut bilder på facebook. Okej, vanligt gräl-skit. 

Nu kommer det fram att hon har försökt att få tag på min svärfar, personligen, för att säga att hon inte vill ha blommor levererade från min pappa. Så istället för att ringa till butiken i fråga så har hon försökt att få tag på hans privata telefonnummer. Nu är det så att han har inget registrerat mobilnummer utan de nummer som står på hans namn på hitta.se går till min mans 82 år gamla farmor. Så gammelfarmor får alltså en massa spydiga meddelanden och förstår inte ett dugg! Och hon blir lätt orolig. 

Jag tar kontakt med den här kvinnan och talar om att det är inte okej att skicka sådana sms till gamla damer som hon inte ens känner. Hon blir upprörd över att de inte gått iväg till min svärfar och skyller på att de skulle till honom. Och jag försöker förklara att om hon har klagomål så får hon vända sig till butiken eller till butiksägaren på arbetstid. Men hon fattar inte! Hon tycker att hon har gjort helt rätt, och att det är hennes fulla rättighet att försöka få tag på butikspersonalens privata telefonnummer för att skälla på dem för att de gjort sitt jobb! 

Alltså, vad gör man? 

Hm, jag sover nästan alltid på höger sida (nästan på magen, stackars bebis) jag tycker det är jobbigt att ligga åt vänster. Känns som att jag inte kan andas ordentligt då. Och ofta när jag vaknar på morgonen så ligger jag på rygg. Men jag lyckas alltid att ligga på något konstigt sätt så jag lutar lite bakåt. Det har jag inga problem med, och har alltid kunnat ligga så som gravid, men om jag stöder upp huvudet lite då så känns det inte bra! Jag längtar också tills jag kan sova på mage igen, men det lär ju dröja. De första veckorna efter min dotter föddes så var ju brösten som ett par sprängfyllda ballonger så det var ju bara att glömma att ligga på mage då! :p

Än så länge så njuter jag av att vänta barn på sommaren! De andra två gångerna har jag ju varit beräknad till mars/april och tiden går sååå långsamt under vintern. Tiden går mycket fortare den här gången tycker jag, och man kan gå runt i linne och trosor om man vill, och slipper alla bökiga vinterkläder (som ändå aldrig passar)

Fick förresten ett rätt märkligt telefonsamtal igår, så jag kände mig manad att lägga upp ett nytt inlägg livochindra.bloggplatsen.se jag förstår faktiskt inte vad meningen med det samtalet var. Helt onödigt i mitt tycke!

Ja nog är det ett konstigt bemötande tycker jag med. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta! Och det var ju avdelningschefen som jag fattar det som ringde, och man tycker de ska ha koll på vad det var som hände osv. Eftersom det har varit rätt mycket med lex-Maria anmälan, och att sjukhusen fått kritik riktade mot sig från socialstyrelsen. Men det här "ärendet" är någonting de helst inte vill ta i med tång från deras sjukhus. Så jag fattar inte att hon ens gjorde sig besvär med att ringa. Men allt för att ragga patienter från andra kommuner inom samma landsting kanske? :/

Tack! :)
Haha ja, jag har fått använda min mans jackor när jag varit gravid förut. Han är lång och grov så de har funkat, men man ser ju ut som ett tält med toppluva! Men jag kan tänka mig att man längtar efter att rulla sig i snö när det blir riktigt varmt och man är riktigt tjock och svullen senare i sommar!

:) ja jag längtar verkligen!. Och samtidigt försöker jag njuta så mycket jag kan av nuet, för det känns som att man vet aldrig vart det slutar. Är svårt att inte tänka så. :)

Ta det lugnt och lyssna på kroppen. Att bli fysiskt utmattad gör ju inte något, så länge man undviker att stressa och att ta i för mycket. Jag kan få ryck vissa dagar då jag ska göra allt möjligt. Städa hela huset, laga mat, shoppa, duscha, bada Irma, gå på promenad. You namn it! Och de dagarna brukar jag vara helt slut på kvällen. Men så länge jag inte stressat medan jag gjort dessa saker så känner jag mig skönt utmattad, trots att det kan värka lite här och var i kroppen. :) Försök att planera in och dela upp sysslorna på fler dagar om det blir för mycket, även om det känns som att allt måste göras NU! Jag tror man blir lite lurad av hormonerna, och ibland känns det som att minsta lilla syssla blir livsviktig. Medan man vissa dagar kan slöa en hel dag utan något dåligt samvete. :)