Vi som väntar smått i September 2012

Den lilla M skrev 2012-07-02 12:31:24 följande:

BB-väskan kommer jag nog packa runt vecka 37 så några veckor kvar .

Här är en till som bor i byggkaos! :P vi håller på att renovera hallen och hela vägen uppför trappan och den lilla hallen på övervåningen. I källaren har vi nyss gjutit nytt betonggolv i det rummet som ska bli badrum, och i Augusti kommer en firma och lägger kakel och klinkers där. Ska bli så oerhört skönt att få ett nytt, stort badrum istället för vår gamla äckliga lilla duschhörna i tvättstugan som vi använder just nu! Och så fort badrummet är klart så ska det fräschas upp i resten av källaren. Pjuh! Det är verkligen saker att fixa med hela tiden i gamla hus!

Vi är helt fast när det gäller namn! Jag har i alla fall fått för mig att det är en pojke, så det är väl mest pojknamn som vi diskuterar. Min man har snöat fast på Fred, men det vill inte jag. För mig är det nog en Aron om det är en pojke. Är det en flicka så vet jag inte alls vad hon ska heta. Det känns som att jag redan döpt mina barn till alla flicknamn jag gillar! Men namnet Ilse är ett som jag börjat fastna lite för, men när jag säger det till någon så får jag bara konstiga blickar! Haha. Men ett måste ju passa ihop med Irma i alla fall.

Usch och fy för mardrömmar säger jag bara! 

För några veckor sedan drömde jag att jag var ute och gick ensam och det var ganska mörkt ute. Av någon anledning så var jag ganska rädd och jag försökte ringa till min man men det gick inte att komma fram. Så går jag förbi ett lägenhetshus där jag bott förut och går in innanför porten.
 Där kommer det en kille gående som jag känner igen, men inte kan placera direkt. Han har någon slags skenor på benen och använder kryckor. Och då tänker jag "ja just det ja, det var ju han som var med i en bilolycka!" Och jag beundrade honom för hans styrka att ta sig igenom en sådan olycka.

Jag börjar prata med honom och han är jätte snäll och charmig. Han vill att jag ska följa med han och hans kompis på en fest en bit härifrån. Och eftersom jag varit så rädd i mörkret så följer jag med, för det känns så tryggt i hans närvaro. Vi anländer till festen och han presenterar mig för en massa människor som är där.
 Sedan går jag på toaletten och försöker än en gång att få tag på min man, men det går fortfarande inte. Då går jag in i ett sovrum och lägger mig på sängen och gråter. Den här killen jag följt med kommer in och börjar trösta mig, och vi kommer varandra så nära och jag känner mig väldigt trygg och omtyckt. Ungefär som att vi skulle kunna bli bästa vänner, riktiga själsfränder. 

Och just då när drömmen är som mysigast och tryggast så vaknar jag väldigt plötsligt och när jag vaknar så kommer det som en käftsmäll: Den killen dog i bilolyckan. Han klarade sig inte. Han gick i klassen över mig i skolan. Jag hade hand om en del av blommorna till hans begravning. 

Och av någon anledning så fick jag för mig då, i yrvaket tillstånd, att jag också skulle dö. Att han skulle hjälpa mig över. Och den känslan sitter fortfarande kvar, nästan varje kväll i skymningen känner jag av det obehaget som jag fick efter den drömmen.  Brr..

Jag har för övrigt också varit väldigt knepig i magen de senaste dagarna. Mått illa och haft som magknip. Blä!

Tjoho! Idag har jag varit på tillväxtultraljud. Har ju ganska stor mage, och det har nog fått sin förklaring idag. Enligt mätningarna så ligger lilla bebis på + 26%. "normalvikt" i denna vecka, 32+0, ligger på 1900g. Min bebis beräknas nu väga lite drygt 2400g. Tittade på siffrorna på skärmen och mätningen på bebis buk visade 34 veckor, och huvudet 36 veckor. Hehe! Men å andra sidan så sa de ju att min dotters huvud såg så väldigt stort ut också på ultraljudet när jag väntade henne, och hon hade alldeles normalstort huvud så man kanske ska ta mätningarna med en nypa salt. Men h*n är inte för liten i alla fall!