Äntligen händer det nåt så man kommer framåt i processen. Har idag fått klartecken för sprutstart ikväll, efter 3,5 veckors sprayande! Ska bli skönt att halvera dosen spray också samtidigt, för jag har mått riktigt dåligt av den. Hur många dagar fick ni andra spruta innan ägglossningssprutan?
JZ - Oj vilken pärs för er båda, låter det som. Håller tummen nu att det blir flera ägg blir befruktade. :)
BaPumba - Hehe känner igen det där. Har också börjat våga drömma lite igen, det var länge sen. Nu blir det ju faktiskt lite samma sak som när man började försöka, nya förutsättningar liksom.
Ni som har sprutat - hur många dagar tog det innan ni började känna nåt?
Jayt!! :)) Fantastiskt ju! Förstår att du inte vill ropa hej än men jag tror det är på riktigt!
Skönt att se några plus-resultat, för då blir man lite mer pepp på att kämpa på med behandlingen. Fjärde sprutdagen här och känns som man sprutar in en dos deppighet varje kväll. Och huvudvärken från sprayen har inte gått över heller. Blä! Önskar tiden kunde gå lite fortare.
Neeej JZ, jävla skit!! Jag säger som BaPumba, hur svårt ska det behöva vara egentligen! Här får de hela processen serverad för sig, men icke då. Man blir så arg!!
Jayt - Hur funkar det egentligen med äggdonation, får man donera till vem man vill eller är det anonymt som spermabanken? Min syster har sagt att hon kan tänka sig att donera ett ägg till oss om vi inte får till det själva, och vi är ju ganska lika så det kanske skulle kunna vara en bra grej, även om det kanske skulle kännas lite konstigt att barnet rent genmässigt vore en kombination av min man och min syster. Hennes ägg verkar iaf vara väldigt bra, det tog sig på första försöket med båda deras barn.
Idag frågade en kollega på lunchen om jag är gravid. Jag såg så trött och blek ut sa hon. För första gången på länge reagerade jag faktiskt inte enbart med att bli irriterad på att folk frågar så dumt, utan kände även lite "hihi ni skulle bara veta"-känsla. Det var lite oväntat, men det är nog lite att det är helt nya förutsättningar nu med IVF.
Mycket diskussion om ÄD och annat nu i tråden. Jag kommer inte ihåg om jag har berättat redan här, men i så fall får ni höra det igen. Har ju en bekant som försökt få barn i 12 år. 12!! Det är liksom fyra gånger så lång tid som vi har försökt och ändå känns ju vår försöksperiod evighetslång. De var också precis som vi oförklarligt barnlösa. De provade allt - ivf, experiment utomlands, äggdonation, spermadonation, you name it. De la massor av pengar på det, och genomgick så många kval. Sen gav de sig in i en adoptionsprocess som tog 5 år. Men nu äntligen så har de fått en liten adoptivdotter. Världens sötaste liten flicka och lyckan är total. Jag tror inte ens nyblivna biologiska föräldrar är så lyckliga (och tacksamma) som de är nu. Jag har inte berättat för henne att vi försöker få barn, men jag ser i hennes blick att hon förstår hur läget är. Och före sommaren sa hon att en sak har hon lärt sig av hela den här historien och det är att man aldrig nånsin ska ge upp. Till slut går det vägen, på ett eller annat sätt. Precis som bolltjej35 skrev där uppe. Jag tycker att det var väldigt inspirerande när hon sa det, jag stärktes i min ork att börja kämpa med ivf. Brukar tänka på henne varje gång det känns tungt.