Vi som försökt ett tag utan plus
Jag tror nog också att många av oss har nära till känslor och reaktioner eftersom vi redan är rättså nere. Det är så lätt att läsa in saker i text också. Jag håller med om varje bokstav Wittra skrev i inlägg #18944 om att hon önskar att hon kunde få åtminstone ett barn, jag känner exakt samma sak (förut föreställde jag mig att jag skulle ha tre men den drömmen är long gone nu och jag inser att jag får vara glad om jag får ett) och så tror jag alla känner som ofrivilligt inte har nåt barn. Ett barn är bättre än inget, det tror jag alla skriver under på. Så måste man få känna/skriva utan att provocera lika väl som att man måste få vara ledsen att inte nr 2 kommer utan att provocera. Ingen idé att tävla om vem det är mest synd om, alla vi här inne bär på sorg och frustration, hur mycket varierar nog i faser under försökens gång. Det är ju det vi har gemensamt i den här tråden, precis som du skriver Maramina. Själv börjar jag spraya på lördag inför mitt första IVF efter 3 års försök utan minsta antydan till graviditet. Jag ser fram emot det samtidigt som jag har ångest, och det känns skönt att kunna ventilera tankarna här. Är ju inte direkt så man kan dra det vid lunchbordet på jobbet.