Att barnen är hos sin pappa och min kille jobbar 65 mil bort imorgon på nyårsafton och att jag p.g.a. ekonomin varken har råd eller motivation till en enda sak så nyår firas i soffan framför datorn (där det inte lär hända en enda sak eftersom alla andra har saker för sig). Fan vad tragiskt det känns...
Att jag "måste" ner på stan i eftermiddag och byta julklappar, trots att jag är sjuk och har bett om att slippa få juklappar.
Nej det är inget bekymmer att jag är gravid men jag lyssnar på go musik och har den där härliga fredagskänslan, hade suttit fint med en cider eller öl.
Men håller mig till vatten och läsk
och jag har 3mil till bolaget.
Att min biologiska pappa jag inte sett på 8år dog igår och jag hade planerat att åka dit efter helgerna för att han skulle få träffa sitt enda barnbarn. Nu är det försent och jag måste hjälpa min biologiska mor öed att ordna begravning då hon är psykiskt sjuk och inte klarar av det.
Dagens sensmiral; skjut inte till morgondagen det du kan eller borde göra idag.. speciellt inte om det gäller att försonas, ta upp kontakten eller bara visa att man bryr sig, livet är för kort för att låta tillfällena försvinna!!
Att jag är allmänt deprimerad över att jag just nu egentligen skulle ha varit höggravid eller haft ett efterlängtat barn... Hade haft bf i förrgår :(
Och sambon fattar nog inte att jag sörjer, han verkar tro att jag bara är sur...