Min 3 åriga dotter vill inte äta :-(

Emilia: Alva var likadan när hon var liten, men hon hade inga fysiska problem som att hon satt i halsen och dyligt. Men har aldrig stoppat något frivilligt i munnen. Fick "tvinga" henne att amma tills hon var 9 månder korrigerat då gav jag upp. Hon tog aldrig flaska förrän vi slutade med amningen. Sen var det välling och gröt hon levde på tills hon var ca 2 år. Då började hon äta korv, blodpudding och en del mackor. Nu tycker jag att det känns mycket bättre än vad det gjort när hon var liten eftesom hon faktiskt dricker mjölk och har smakat juice . Hon älskar pannkaka, korv och spagetti. Så vi har en rolig blandning vid middagarna. Lillebror börjar tyvärr ta efter henne och vill inte äta vår mat utan vill ha det hon äter. Men hon växer och verkar må bra. En till stor sak är att hon velat smaka tex glasspinne, vilket hon aldrig gjort förrut. Det var knepigt på dagis för några månader sen när alla barn fick en glasspinne och hon inte ville ha. Dom fattade inte på dagis att hon faktiskt inte är intresserad.
Säger samma som de andra säger Emilia: sök hjälp och stå på dig till du får den hjälp ni behöver. Det är bättre att ta tag i det när dom är så små än att vänta som vi gjort när hon förstår mer vad vi håller på med.

Dietisten ville ev. prova näringstillskott till oss, men det hon tror kommer hända är att Alva inte kommer ta det eftersom det smakar annorlunda. Så vi kör på med grädde och olja i vällingen för att ge henne lite extra energi.

En stor sak nu är att vi ska på läkarbesök igen för att utreda kramperna. Ska göra ultraljud på hjärtat och hjärnan i mitten av maj. ska även träffa dietist igen eftersom hon gått ner 2 kg pga sjukdomar. Får hoppas det blir bättre.

Vi ger henne i stort sett det hon vill ha. En del dagar känns det riktigt bra, som i kväll då vi alla åt korv och spagetti tillsammans, som en riktig familj . Andra dagar känns det hopplöst, gör mat och dukar men hon rör ej maten utan går från bordet. På dagis äter hon fortfarande ungefär 1 gång i veckan när det är något hon gillar. Dom säger till de dagar hon ätit, så vi slipper känna skuld varje dag.

vi har samma problem med vår son och gick hos folke B i uppsala och det har hjälpt jätte mycket äter ju fortfarande inte som andra barn men äter iallfall, dom sa att han hade en ät störning inte utvecklade det orala stadiet riktigt och tycker att ha mat i munnen är läskigt och har noll intresse av mat, men det har börjat vända nu det finns saker han äter fiskbullar enbart fiskbullar och köttbullar riskakor och knäcke med kalles randiga det är det enda han äter. och han är 3.5 vi får ta små steg och introducera olika mat sakta men säkert. Du kan även ringa till Folke B så kan dom ge dig lite råd och tips medans ni väntar på en remis, finns även en klinik i göteborg smaskarnas tror jag dom heter.

lycka till

Jag jobbade på en förskoleavdelning en gång. Där fick en liten pojke någon slags näringslösning varje dag. Det såg ut som en "Festisförpackning".

Han drack den ca en kvart innan maten, helt odramatiskt och de andra barnen var helt vana och accepterade det.  Jag visste inte om det när jag började, så han tog med mig till kylskåpet och visade mig. *s* Så drack han lydigt och snabbt upp sin näringslösning och så var det bra med det. *tjoff tjoff*

Det måste ju finnas något alternativ för er dotter, måste ju vara oerhört jobbigt för henne. Personalen är ju van med "normaltrilskande" barn, men detta är ju något helt annat. Hon _skulle säkert_ vilja äta, men det finns en spärr där. Lilla snuttan..

Förslag på olika lösningar:

* Kolla upp om ni kan få näringslösning (eller vad de nu heter) på recept.

* En halv flaska välling innan maten, en halv efter. (Så hon äter en macka där emellan, bra att tugga och träna äta.)

* Specialkost. Behandla henne som om hon hade en allergi. Tänk "hon KAN bara äta viss mat".

Min 15-åring har haft problematik med maten sedan han var liten. Han kan låta bli att äta en hel dag  eller tex bara äta en liten portion ris. Inget till.

Jag skrev en lapp till matbespisningen, med hjälp av skolsyster, där jag listade upp mat han KAN äta. Han fick gå till köket och hämta mat varje dag. Det gick superbra. Jag tänker mig att barn på förskola säkert är vana vid att alla inte äter samma- vissa är allergiska, det finns vegetarianer och vissa vill bara ha halalkött. Det alla har gemensamt är att de vill ha MAT de kan äta.

Tack för råden Nape! . Kanske man ska tänka så, att hon har en slags allergi bara för att göra det lättare i tanken...
Det jobbigaste just nu är nog att övriga människor i vår omgivning i frågarsätter och till med påstår att vi gör henne bortskämd, att hon nog inte kommer äta bara för att vi "daltar" med henne. Det känns trist. Min mans bästa vän kom med sånna tankar när han var här sist och jag ville bara lämna bordet och gå upp och gråta. Vi skulle äta köttfärssås med spagetti tillsammans med deras familj med två matglada barn. Min mans vän G tog Alvas tallrik och gav henne båda köttfärssås och spagetti fast vi sagt att  hon inte äter köttfärssås.. vi tänkte hon kunde äta bara spagetti. Men han sa till henne, om du är hungrig så är det väl bara att du äter?! Hon blev alldeles förskräckt och gick från bordet och åt inget alls den helgen när dom var här. Man kan inte uttrycka sig så mot en 3,5 åring. själv har dom en 2 åring och en bebis. 2 åringen äter allt, är stor rund och har aldrig haft några matproblem. Enligt dem är det för att dom bara serverat deras vanliga mat. Usch, sånt blir jag så sårad av, tror dom verkligen (våra bästa vänner) att vi inte provat allt för att vår dotter ska äta?!

AlvaochTor: Fy, vad otrevligt gjort av era "vänner"! Jag anar nog också att människor som inte känner oss så väl eller bara ser oss på stan kan ha åsikter, om att vår dotter tex får chips som mellis. Det kanske är lätt hänt att man tänker och tycker något då, om man inte vet hela historien. MEN hade någon i min nära omgivning gjort som din mans bästa vän, så hade jag gott i taket. Antingen vill han inte förstå eller så är han korkad. Lider med dig och förstår att du känner dig sårad! Jag tycker att det var dåligt av honom att överhuvudtaget köra över er åsikt mitt framför ert barn oavsett vad det gällde. Det är väl självklart att ni gör/gjort allt som står i er makt för ert barns bästa, så kommer han där över en helg och tror att han kan lösa problemet. Suck!

Tack Mina12! Ja det gör mest ont i hjärtat att han kunde sitta där bredvid henne och försöka bestämma över hur vi gör vid matsituationerna. Tur dom bor 80 mil från oss.. så vi inte träffas så ofta. Min man har pratat med honom efter händelsen eftersom jag mådde så dåligt. Han pratar gärna på engelska (alltså kompisen) när han ska prata om barnen, min man förklarade att vi pratar inför henne om det som berör henne och då på svenska. Ifall vi har något att säga till varandra som hon inte bör höra så pratar vi om det när hon lagt sig på kvällen. Min man blev nog lite frustrerad också sist eftersom han ändå jobbar som barnpsykolog och nog tycker att han vet hur han ska ta hand om sina egna barn, men hans vän verkar inte ta in något han sa, utan sa istället till oss: att är ni säkra på att hon inte utnyttjar er nu när hon ser att ni ger henne det hon vill ha. vi förklarar för alla vi möter, precis som du säger om chipsen till mellis, att vi ger henne det hon äter. ALlt är bra så länge hon får i sig något. Det är det rådet vi fått av dietisten också. Hon gav oss rådet att ge henne något sött innan måltid så att vi skulle stimulera aptiten och det funkar faktiskt.

Emilia: Jo, hon var sen med det mesta, förutom att klättra Jag har hört att sen utveckling kan vara kopplat till matproblem. Dock tror jag inte de hade med varann att göra i vår dotters fall, för hon utvecklades väldigt mycket även under sin sämsta matbperiod, då vi var hos kirurgen och pratade knappoperation mm. Så att hon var sen i utvecklingen beror nog mest bara på att hon är extremprematur.

Hon sover fortfarande ganska lång stund på dagen och det tror jag är hennes reservenergikälla. 

Hej. Har inte inte hunnit läsa igenom alla inlägg i tråden, men vi har exakt samma problem som TS med vår 3,5 åriga tjej. Föddes för tidigt, vecka 29 o vägde 1520 o 39 cm lång. Idag väger hon 11,4 kilo o är 102 lång! Äter jätte dåligt och verkar inte känna ngn hunger känsla. Vi har prövat allt o inget verkar falla henne i smaken med mat. Hon ammades tills hon var 1 år och därefter har hon fått MiniMax barnsondnäring som hon äter som välling i flaska morgon o kväll, det har vart vår räddning, när hon inte äter "vanlig" mat, då vet vi i alla fall att hon får i sig någorlunda med det som behövs.  På dagis så får hon till maten/mellanmål Nutrini Kid (utskrivet av dietist), som ger extra tillskott, smakar gott´, nästan som milkshake. Det andra barnen på dagis har fått smaka och sen var det inget med det, barnen där har vant sig med att lillskruttan dricker det. Och är det dåliga matdagar så har hon fått Minimaxen istället. Och det har aldrig vart några problem för dagispersonalen att hjälpa oss att få i  henne det hon behöver. Trötta och energilösa barn är ju inte roliga för personalen heller. Tycker inte att det var riktigt snällt av TS förskolepersonal att "gömma" undan mackorna, i den här åldern på barn så går det ju faktiskt att förklara varför det kan vara annorluna. Tycker absolut att hon ska få sin välling om det är det hon äter o vill ha. Personalen på förskolan borde inte ha ngt problem med det.