Min 3 åriga dotter vill inte äta :-(

Hej hej!

Känns som hela prematurkategorin blir terrad av mig idag, sitter och nattugglar och går igenom trådar jag missat. Hittade precis hit.

Har en Vincent född januari 09 (i vecka 27), han blir alltså tre år om tre månader. Han väger i nuläget 11 kg och är runt 86 lång. Mat är just nu vårt stora huvudbry. Han äter inget kladdigt. (förutom smör eller hemmagjord gröt när han får för sig det) Äter han mat är det små portioner. Korv kan man äta i alla former, likaså välling. Torra saker som knäckebröd och chips kan man också äta tydligen:) Då vi i familjen inte gärna äter korv varje dag erbjuder vi alltid att få smaka på vårt, men backup med något vi vet han äter. Ibland blir det en extra flaska välling.
Vid inskolningen av dagis nämnde jag tidigt hans egenheter, som blev värre med alla sjukdomar som tyvärr följer med en förskolestart. Därför har dom alltid rapporterat till oss om han ätit/inte ätit. Han får alltid en extramacka till maten då det är något han faktiskt äter. Och dom har rejäl mellis. Men det får din dotter kanske av dig då det är 15h om dagen?

Jag tycker det låter som en klen ursäkt av personalen att din dotter inte skall få sin smörgås för att dom andra barnen vill ha. För vissa barn har det med matglädje att göra. Blir det en negativ cirkel av allt så blir barnen mer avtrubbade. Uppmuntrar man däremot det lilla som barnen faktiskt gillar så är jag övertygad om att dom tillslut väljer att smaka något mer.  Det skall erbjudas mat, men samtidigt ett komplement då våra barn helt enkelt kan svälta sig själva.

Jag har även en dietist till sonen som säger samma sak och inte alls är orolig, det är jag som står för oron då jag är en klassisk hönsmamma som gärna hade lagt på honom ett par kilo och centimeter.. Framförallt hade jag gärna sett att han äter mer... Men samtidigt, den energin han besitter talar ju för sig själv...

Har också problem med en dotter som inte äter som hon ska. Vi har varit på Folke Bernadotte kliniken i Uppsala. Där säger de att man ska låta dessa matovilliga barn äta det de vill. Vill barnet bara äta macka. Ge det macka. Barn kan överleva, växa och utvecklas på väldigt ensidig kost. Att bara äta macka är bättre än att inte äta alls. Om barnet då känner sig tryggt i att äta sin macka, så är chansen stor att den sen också vågar smaka på något annat.

Det är jobbigt när våra små inte äter. Håller tummarna för oss alla att det vänder! 

vår tjej vägde som minst 356 gr, fyller 12 år i veckan och tar igen helatiden. (är som en 10-11 åring storleksmässigt)
Hon var 2 år innan hon tog vättska själv (vatten) och 7 år när hon började att äta mosad/mixad mat. Vi har kämpat på alla sätt under åren (tex folkebernadotte hemmet hade inget mer att komma med, de skall vara bäst i landet och de har bara vanliga råd att ge)...
Jag vägrade att sätta knapp/sond så länge ingen kunde säga att dottern led, för OM man orkar och kan (vi hade inte haft tid tex om vi hade haft fler barn) så är det bästa för barnet att inte ha knapp, har även läkarna erkänt senare till oss men då tjatade de för att de trodde att vi inte skulle orka.. Sen har vi såklart fått skita i jobb å sånt för som sagt dagis funkar ju inte, de har inte den tiden å angagemanget, iallafall inte i längden.

Nu äter hon vanlig mat, dock svårt fortfarande med kött å sånt tuggande.. Godis har aldrig varit poppis, det är fortfarande så "kladdigt" men nu äter hon gärna bulla, ostbågar osv..

Mitt råd är att låta henne vara med vi maten, laga maten osv... ge henne, låt hon smaka när hon vill, uppmuntra till att smaka (man får spåtta ut) men tvinga aldrig. Belöna mycket, tex har hon ätit lite så får hon smörgås annan mat osv..

Har ni näringsdrycker? Vår dotter dricker fortfarande en sådan (oboy smak) till frukost eller kvälls fika tillsammans med smörgås. När hon började äta mat fick hon sådan i skolan vid maten, kan er få sådant till maten på dagis? då behöver man ju inte äta så mycket mat utan energyn kommer från drycken å maten är mer för att vänja sig eller som komplement.

å som andra sagt, låt hon äta de hon vill ofta, tänk på vad som är bäst sammansatt, tex ostbågar är betydligt bättre än chips, vilka yoggi som är bättre än andra osv..

Ja just det! Tänkte inte på att nämna det. Här hemma får man spotta ut direkt om något inte faller i smaken. Jag ät glad för varje sak som smakas!

Minns när sonen tittade på storaysterns tårta med stora ögon, tog en bit och fick världens kräkreflex. Han kräkte aldrig men ut flög tårta över hela bordet. Äldre släkt blev förnärmade och menade på att så gör man inte! Fick snabbt förklara att här hemma får man inte skäll för att man försöker smaka något. Vill ju att han ska våga smaka, inte bli ledsen och låta bli för att man kanske får skäll över att maten framkallar kräkreflexer.

Vår dietist föreslog också att låta honom vara med vid matlagningen. Det här med att få känna sig delaktig och "bestämma". Det blir en rolig positiv situation runt mat istället för tvång.

Upptäckte för övrigt att sonen äter knaperstekt bacon. Bacon har han aldrig ätit innan, men är den rktigt stekt och hård så den nästan ramlar sönder kan man äta den.

Det är något med torra frasiga saker minsann...

Jag tycker inte din tjej alls är särskilt liten. Hon är större än vad vår dotter var i samma ålder, och vår dotter var inte alls tillväxthämmad. Vägde 2600 g när hon föddes 3 veckor tidigt.

Jag har inte haft tid att läsa igenom alla inlägg så jag svarar bara TS. Och jag kan bara svara utifrån mig själv och det jag har erfarenhet av. Vår dotter har också ätit "dåligt", men jag har insett att vår definition av dåligt mycket sällan stämmer. Vår dotter har följt sin kurva (förutom en kort period innan 1 års ålder) och mår bra och utvecklas bra. Då är det inte "dåligt" även om det säkert är mindre än vad vi själva skulle vilja att de åt! När hon var bebis fick vi dock en väldigt dålig start, vi började med att truga och tvinga på BVC:s order när hon var bebis, eftersom de påstod att amningen inte räckte (vilket jag nu vet är felaktigt). Och där tror jag våra problem började. Hon fick magproblem och reagerade mycket starkt och negativt mot mat. Hon blev magsjuk mycket så kring 1 års ålder svalt hon i princip sig själv.

Vi fick ingen hjälp på BVC, de bara förvärrade problemen. Hon har öht inte fått genomgå utredning förrän i 2 års ålder och då ansåg vi själva att problemen inte ens existerade längre (utredningen visade förövrigt inte heller på att något var fel). Hon var 13-14 månader när vi insåg att det var vi som gjorde fel, och förändrade hela vårt förhållningssätt till det vi har idag plus att vi tog bort laktosprodukter under nästan 1 års tid eftersom hennes mage var helt förstörd.

Jag anser att man måste ändra sin inställning om man någonsin ska kunna vända på en sådan här situation. Dvs man ska helt sluta truga, lirka och tvinga. Det är enda möjligheten.

Men över till förskolan, som ju egentligen är ert problem just nu. Att hon inte äter där, men äter hemma, är mycket vanligt. Jag tycker inte ni ska göra en för stor "grej" av det, och koppla det samman med hennes historik. För det är väldigt vanligt att barn beter sig så. Och ofta beror det på otrygghet på förskolan. Ja det kanske inte låter särskilt uppmuntrande... men hur trivs hon där i övrigt? Har hon någon i personalen som hon verkligen har anknytning till?

Jag skulle vilja säga att de bör agera tvärtom vad de nu har gjort. Förr åt man alltid smörgås till maten, det har även barnen på våra förskolor gjort (vi har haft två förskolor till äldsta dottern). De har inte fått vänta tills efter maten och ibland har dottern ätit sig mätt på några smörgåsar och ibland har hon ätit lite mat också, men det är inget fel med det! Jag tycker ärligt talat att det bäddar för problem att lägga upp måltiden så som de har gjort. Det är mycket bättre att göra det naturligt med smörgåsarna. Och min erfarenhet är att om de som nu har problem (som din dotter) får något uppmuntrande i samband med att lunchen påbörjas, så skapar det en positiv förväntning på lunchen och exakt där och då kommer den positiva vändningen att börja! Så småningom det bli helt naturligt för henne att också smaka på maten! Men att göra som de nu har gjort, det kommer bara öka på hennes vägran ännu mer!!! Barn är inte dumma, de fattar när det är maktkamp på gång....

glömde, dessa barn tycker oftast om kall mat (vilket är egentligen normalt för kall ökar hungern medans varmt inte gör det), många går å plockar nått direkt från frysen typ ärtor osv..

De flesta gillar lite udda mat å farmför allt konstiga sammansättningar... därför är det viktigt att låta prova allt!
tex så är det super att äta på buffeer å bo på allinclusive hotell om man åker på semestern (även om ungen inte äter knappt nått men det finns många val å nått nytt man aldrig har hemma, samt att man kan blanda på ett sätt man aldrig skulle få för sig att göra hemma, oavsett hur kreativa föräldrarna är)

ang kräkreflexer hos dessa som inte ens lärt sig att äta all mat, så är det bästa att maten inte är för hård eller för mjuk, rostat bröd brukar fungera bättre än mjukt tex för mjukt blir så kladdigt i munnen.. Halvfabrikat fungerar ofta bättre än helt hemmlagat då man ofta inte får hemlagade lika mjuk utan att den blir dålig å kladdig...

låter lite som min pojk född i vecka 35, det har alltid varit svårt att få honom att äta och prova nya saker, nyligen, vid dryga 6 års ålder kostateras att han har en form av autism och att problemen med maten är kopplade till autismen, han kan helt enkelt inte prova nytt som andra "´normala" barn. Det finns 2 rätter han äter just nu och vi har fått läkarintyg på att han får "specialmat" i skolan, alltså det han äter för tillfället får de fixa.

Han har aldrig ätit på dagis/skola precis som du beskriver o älskar att vara med o laga maten men äta den kan han helt enkelt inte.

Tack för alla svar! Känns så skönt att hitta stöd och få råd från andra i samma situation. Vi har löst det på så sätt att hon blir erbjuden mat på dagis och får macka vid lunchen (efter samtal från dietisten) sen erbjuder dom henne välling varje dag efter lunchen. Nu har dom varit heldagar på dagis några dagar i veckan när jag jobbat. Lämnat dom 7 och hämtat kl 18 och en del dagar har dom nästan inte ätit något alls. Men hemma går det bättre, efter era tips. Har gjort små figurer av blodpudding och lagt spagetti i pita bröd mm. Hon har till och med smakat av pyttipanna förra veckan, när vi åt det till middag. Hon åt rejält mycket och både jag och maken blev chockade.

vi trugar inte med maten, det har vi aldrig gjort. Vi har samma inställning som många av er skriver, att det inte är lönt att truga och tvinga, hon äter absolut inget då. Hon får önskekost hemma och vi erbjuder alltid vår mat. Hon äter inte godis men gärna ostkrokar och choklad och chips. Vi ger henne glass ofta efter middagen som belöning för att hon smakat av maten som hon önskat. För ofta så vill hon ha tex korv och spagetti men äter inget av det.

På dagis är dom fortfarande oroliga och dom känner att dom inte vet vad dom ska göra. VÅr dietist sa att hon kunde skriva ut ett intyg för specialkost om dom ville ha det på dagis. Men hon sa även att vi gjorde rätt i att fortsätta ge henne välling om det var det som funkade. Spelar ingen roll om hon bara äter välling, det är mer än att inte äta alls.

Har för en vecka sedan åkt in på sjukhus pga feberkramper. Då frågade dom kring maten, eftersom sånna saker kan utlösas också (kramper) av att man har förlite energi i kroppen och då låg kramptröskel.

Hon har ökat i vikt under sommaren så vi är inte oroliga över just det, men hon ser blek och glåmig ut och man blir orolig just för att det syns på hela kroppen att hon får i sig förlite näring.

Hmmm, jag känner igen mig till 100 procent! Vi har en förtidigt född son som är snart 3 år. Han äter mycket dåligt och vi kämpar med att ge honom fettimpregnerade makaroner med korv samt blodpudding. Finns det ett statistiskt samband mellan prematur och bristande intresse för mat? Eller är det bara så att alla som har erfarenhet av den kombinationen har samlats i den här tråden?