mina12 skrev 2012-04-26 15:12:33 följande:
Emilia: Det är en fantastiskt känsla när de faktiskt äter något och man ser att hon njuter av det. Då fuktas alltid mina ögon, trots att de sker oftare och oftare. Lita inte på att er läkare skickar en remiss av sig själv, utan ligg på och "tjata". Det kostar nog endel för hemlandstinget att skicka en till en spec.klinik och därför försöker de hitta massa andra lösningar först. Vi fick ligga på ganska hårt, för även om vår läkare lyssnade på oss och bara ville väl, så var det ett antal undersökningar som hennes chef ville att vi skulle göra innan vi fick en remiss, för att utesluta andra problem än "bara" ätovilja.
Jag hoppas innerligt att ni snart får en plats på FB. Berätta gärna mer efter hand. Du kan inboxa mig om du vill.
Det kan ju dröja ett tag innan man får komma till FB, då finns det lite litteratur att läsa under tiden. Jag har för mig att en bra bok hette Varsågod. Men fråga när du ringer FB, för jag tror du kan köpa den genom dem.
Man ska inte förvänta sig att man har en fullt ätande unge när man åker från kliniken, för då blir man väldigt besviken. Vi hade som tur var inte de förväntningarna, så vi åkte därifrån nöjda med verktyg att hantera vår dotters ätovilja och även ett lugn och en annan inställning till hela matsituationen.
Jag förstår verkligen din känsla när du ser henne äta! Jag kan tänka mig hur det skulle kännas, men jag kan inte se vår son framför mig göra det...
Jag litar tyvärr väldigt sällan på att vår sons doktor eftersom han väldigt ofta glömmer eller inte har tid eller lägger saker på framtiden, så jag är inställd på att få tjata mig till en remiss. Vi har dock kontakt med hemsjukvården fortfarande och vår sons läkare är ansvarig läkare där så jag har bett hemsjukvården hjälpa mig att stöta på.
Jag har också funderat över om det kan finnas någon annan orsak till att vår son inte vill äta eftersom han är sen i den övriga utvecklingen också, men det är ingenting jag har tagit upp med läkaren och han har inte sagt något om det heller. Vår son är ju extrem prematur och har ju varit väldigt svårt sjuk, så jag tror att de vårdkontakter vi har kopplar allt till det.
Vi är medvetna om att det kommer ta tid och att vi kommer behöva jobba med matsituationen under lång tid så jag hoppas att jag inte kommer till FB med för stora förhoppningar. Om vi nu får komma dit. Just nu känns det inte ens som att vi jobbar oss framåt, så vad som helst vi kan få hjälp med skulle underlätta!
Jag har för mig att du skrev i tråden extrema prematurer att er dotter var lite sen i utvecklingen också förut, men att hon tagit igen allting nu? Tror du att det kan ha varit matsituationen som gjorde att hon blev hämmad? Jag har nämligen misstankar om att så är fallet med vår son, men jag vet inte om det kan vara så...
Supertack för all info och stöttning!