Läxor till en som går i ettan?

I den åldern tycker jag personligen att det är rätt viktigt att läxorna är anpassade efter det enskilda barnet. Jag är ingen läxfantast och ingen läxhatare. Jag tycker generellt att det är bra att barn och föräldrar tillsammans delar inlärningssituationen. Att läsa tillsammans hemma eller att prata mängd etc. tycker jag är ett utmärkt sätt att dela på erfarenheter och kunskap. Jag tycker inte mängden som sådan är det intressanta utan snarare hur man ger läxor och i vilken form.

Jag kan uppleva att problemet är tudelat som högstadielärare. Det handlar inte enbart om barnen utan även om föräldrar. Jag, hukar mig , upplever rätt ofta ett motstånd från föräldrahåll (inte alla, men det är vanligt) att de ska hjälpa till, engagera sig i barnens läxor.......det upplever jag som ett problem. Jag vet att vuxna jobbar och att man har aktiviteter på diverse fronter, men skolarbetet tycker jag är något man bör dela med sitt/sina barn........att läsa tillsammans, att se på nyheterna tillsammans etc.....att helt enkelt dela kunskaper och erfarenheter. Där har läxor en funktion.....inte enbart för att ett barn ska nöta kunskaper. Hade en mamma som brukar läsa samma böcker som dem vi arbetar med, dvs som barnen läse. De får ju fantastiskt fina samtalsstunder kring livsfrågor, värdegrundsfrågor och delar en gemensam referensram.........och ÄR tillsammans. Det är ju något som ger båda enorm behållning för livet. Det har ju den mamman insett.......att det är ett kanonsätt att komma nära och dela sin tonårings liv och tankar........vilket inte alltid är så lätt med just tonåringar annars .    

  

Jag är personligen emot läxor (har lärar behörighet från förskolan och upp till sjuan). Jag tycker att barnen ska få vara lediga efter skolan och inte ha en massa måsten hängande över sig. Jag vet ju själv hur sådana måsten påverkar mig negativt när det är nåt jag inte vill göra. Däremot tycker jag att det är viktigt att skolan och hemmet tillsammans försöker få barnen intresserade av att läsa och av att söka fakta. Alltså en läxa som lika gärna kan göras i skolan kan stanna kvar där, men läsläxor och innötningsuppgifter kan jag tycka är motiverade eftersom de ger en träning och kunskap för att bli en bra läsare.

Tyvärr delar inte min dotters lärare min åsikt, hon går i ettan nu och har läxa tre dagar i veckan och kan få en fjärde om hon av någon anledning inte hunnit med det hon ska göra i skolan. Min son hade samma lärare och hon gjorde exakt samma då. Dessutom så tycker hon att det funkar bäst om hon ger läxan till dagen efter och vi har ingen möjlighet att planera vår vardag...inte kul för henne att sätta sig med läsläxan efter träningen som hon har en dag i veckan. Jag hade önskat att de fick all läxa i början av veckan och att den skulle vara klar i slutet, då kan man ju hjälpa barnen att planera läxläsningen så den passa ihop med andra aktiviteter.

Hej!
Bor också på en mindre ort, om det nu spelar nån roll ;). Ettorna har två läxor per vecka. Det är alltid läsläxa till en bestämd dag. Då ska de läsa ett kort stycke, man får olika stycke efter hur långt man kommit i läsningen så alla ska känna att de klarar av läxan. Läxan ska läsas tre gånger från att man får hem boken ca 5 dagar innan läxan ska vara klar och till slutdatumet, sen signerar man som förälder på en lapp att man lyssnat, och om det var något som barnet tyckte var svårt eller gjorde jättebra. Sen har de även matteläxa till en annan bestämd dag, då gör de olika sifferlekar, lär sig hitta talkamrater upp till 10, lättare räkneövningar. Bra även för oss föräldrar att det alltid är läsläxa resp. matteläxa tillsamma dag tycker jag!

Det finns många fler sätt att engagera sig i barnens skola än att ge barnen en massa läxor. Själv anser jag att det ger så mycket mer att faktiskt vara i skolan och ta del av undervisningen. Alla vinner på det. Läraren kan ägna mer tid åt nya lektioner och nya idéer om jag som förälder ställer upp med klipp och kopiering. Eller hjälper till med övningar eller tar ut elever med myror i benen på lite fysisk aktivitet. Det önskar jag att det fanns mer möjlighet till i Sverige! Det sänder dessutom viktiga signaler till barnen att skolan är viktig och det är bra mycket lättare att veta hur barnet har det om man faktiskt är där.