Läxor till en som går i ettan?

I den åldern tycker jag personligen att det är rätt viktigt att läxorna är anpassade efter det enskilda barnet. Jag är ingen läxfantast och ingen läxhatare. Jag tycker generellt att det är bra att barn och föräldrar tillsammans delar inlärningssituationen. Att läsa tillsammans hemma eller att prata mängd etc. tycker jag är ett utmärkt sätt att dela på erfarenheter och kunskap. Jag tycker inte mängden som sådan är det intressanta utan snarare hur man ger läxor och i vilken form.

Jag kan uppleva att problemet är tudelat som högstadielärare. Det handlar inte enbart om barnen utan även om föräldrar. Jag, hukar mig , upplever rätt ofta ett motstånd från föräldrahåll (inte alla, men det är vanligt) att de ska hjälpa till, engagera sig i barnens läxor.......det upplever jag som ett problem. Jag vet att vuxna jobbar och att man har aktiviteter på diverse fronter, men skolarbetet tycker jag är något man bör dela med sitt/sina barn........att läsa tillsammans, att se på nyheterna tillsammans etc.....att helt enkelt dela kunskaper och erfarenheter. Där har läxor en funktion.....inte enbart för att ett barn ska nöta kunskaper. Hade en mamma som brukar läsa samma böcker som dem vi arbetar med, dvs som barnen läse. De får ju fantastiskt fina samtalsstunder kring livsfrågor, värdegrundsfrågor och delar en gemensam referensram.........och ÄR tillsammans. Det är ju något som ger båda enorm behållning för livet. Det har ju den mamman insett.......att det är ett kanonsätt att komma nära och dela sin tonårings liv och tankar........vilket inte alltid är så lätt med just tonåringar annars .