Fick diagnosen Missed abortion idag på UV i v 12:(

Fast att han är känd betyder det ju inte att alla måste få reda på det lr har ni berättat för allmänheten redan :( ? Jag har varit med om missfall och MA två gånger och det är jätte jobbigt men det är bara att kämpa vidare även fast det känns så jäkla tungt och ovärt ..

Har skrivt om det på min blogg ohmamma.blogg.se om mina missfall om du vill läsa

Kraaaaaamar till dig

Nej vi har inte berättat det för allmänheten men många i hans kretsar vet om det. Men det är väl det som man minst bryr sig om nu.
Ska gå in och läsa din blogg. på nåt känns känns det lite som en tröst att läsa om andras erfarenhet kring detta och att det finns andra som vart med om det. Visste fan inte ens att det här kunde hända!
 

Har ockå genomlidit en missed abortion, var det värsta jag varit med om kan jag säga... Vi hade försökt bli gravida i flera år och detta var efter vårt första IVF. Jag hade berättat för alla, så det var väldigt jobbigt lång tid efter när folk efter flera veckor klappade mig på magen och frågade när det skulle bli...

MEN, min läkare förklarade det som så, att nu visste vi att min kropp klarade av att kunna bli gravid, ett embryo kunde fästa och jag kunde bli gravid. Det är inte alla som klarar det.
Det var en liten tröst i alla fall...

Och nu
väntar jag mitt tredje barn, är i v. 30, så läkaren hade rätt.

Önskar dig all lycka till hoppas att du har vänner du kan prata med, för man behöver prata.

Kram till dig.

Usch jag vet vad du går igenom. Jag fick missfall i v 15 jag första gången fast då blödde det massor.
Dom ska säkert kolla imorgon så dom har helt rätt om fostret sen om det är så som dom säger så blir du sövd om dom gör en skrapning.
Det gör inte ont mer än i hjärtat då såklart :S
vi hade också sett fram imot en bebis men det är bara att försöka igen. Det är inget fel på dig.
Nu har du iallafall varit gravid så du vet att du kan bli med barn :)
1 år tog det för oss efter missfallet så blev jag gravid igen men det kan ju gå jättefort också efteråt.
 Vi tänkte för mycket på det och då tog det sig inte.
lycka till imorgon nu!

Tack för era kloka ord. Det känns lättare att veta att man inte är ensam om det här.
Jag onskar att jag hade fått ett missfall direkt där i v 8 för då hade smärtan och lite av sorgen varit borta nu.
Hur kan kroppen inte förstå att bebisen är död? Så många tankar som snurrar i skallen nu.
Nu börjar man klandra sig själv lite också, för i v 8 så försvann alla mina symptom. Brösten blev slappa och illamåendet försvann och molvärk var puts väck. Men man hör ju hela tiden att alla känner olika och hej svejs.

Jo nu har jag ju faktiskt varit gravid så det känns ju iaf bra.
Har gjort en abort tidigare och fått ett missfall(visste dock inte ens att jag var gravid då så det var väldigt tidigt) så jag trodde ju nånstans att tredje gången gillt liksom.
Är man född med otur eller.
Jag hoppas iaf att det går fort imorrn och att man snart är "fri" från fostret. Inget kul att sitta här och veta att det ligger en död bebis i magen:(.

Kram tack för era svar
 

För exakt ett år sen var jag med om samma sak...

Det var som att kroppen fattade det efter att VUL visat att fostret dött. För på natten efteråt fick jag "värkar" och på morgonen efter kom det ut i toaletten..

Tyvärr klarade inte vårt förhållande av det då vi inte kunde prata om det och idag är vi skilda...

Graviditeten var väldigt oplanerad och läkaren som undersökte mig sa att "ja, nu vet ju iaf att ni kan bli gravida" Som om det hjälpte mig i sorgen?

Skickar en massor styrkekramar till både dig och din pojkvän! Prata med varandra, stäng inte in känslorna även om det är lätt!

Var med om samma sak, i vecka 12+3,  bortsett ifrån att det inte fanns något foster alls i min mage. 

Men drygt 1½ månad senare så plussade jag igen, och nu har jag en tös som håller på att lära sig krypa. Efter regn kommer sol. 

Hej!
Upplevde precis samma sak förra hösten. Var i chock. Kom in och hade inte en tanke alls på att fostret skulle kunna vara dött, var orolig för i vilken vecka jag skulle vara i bara eftersom vart gravid efter att ha slutat med P-piller. Inte världens smidigaste barnmorska heller. Var i 8+5 men trodde själv att jag var i vecka 13-15. Så jävla ledsen, men tillslut hämtar man sig och det ledsamma klingar av även om man inte tror det och nu hoppas jag på att bli gravid snart igen. Skit i att sambon är känd, själv hade jag jobbat på Kvinnomottagningen och kände nästan varenda kotte.... inte skoj när man bara gråter och mår dåligt. Hoppas att allt går bra för dig.
Känner verkligen med dig och skickar en stoor varm kram.

Jag och min sambo är väldigt öppma mot varandra och han är lika ledsen som jag. Så förhoppningsvis klarar vi detta, vi har bara varit tillsammans i lite mer än i 1 år men han är verkligen mitt livs kärlek.
Han står ute och bygger på ladan nu för att få tankarna på annat:(. 

Tycker verkligen så synd om er alla som har fått vara med om det här.  
Det känns som om helvetet landat rätt över mig.

Vad härligt att höra att det gått bra för er efteråt. Hoppas det gör det för mig med.

Det känns som att detta är vanligare än man tror? Jag hade knappt hört talas om det!

Men en annan fråga, imorgon ska jag ju till gynakuten. Har läst mig till att pillrena är för jävla smärtsamma? Har ju gjort en abort med piller men det var nog för 8 år sen så kommer inte ihåg smärtan. Fick morfin i tid och otid har jag för mig.
Ska man be om en skrapning eller kan det minska chanserna för att bli gravid igen? (har nånstans fått för mig att det är så).

 

Jag har nyligen fått mitt andra missfall, och det är samma som för dig. Inget som lever när man gör tidigt VUL, har varit v 9-10 båda gångerna. Första gången (februari) fick jag piller för att stöta ut det, men det funkade inte så jag fick sövas och skrapas. Nu valde jag sövning och skrapning direkt för 8 dagar sedan...
Vi har ett varsitt barn sedan tidigare och vill gärna ha ett gemensamt, men det verkar ju inte gå så bra...
Men det är bara att ta nya tag antar jag,
Skrapningar i sig minskar inte chanserna för graviditet, de brukar rekommendera en mens emellan för att kroppen ska hinna ställa in sig, men det gör man nog som man vill med. Kan ju vara svårt att veta när ägglossningen är bara. 
Vad härligt att du träffat ditt livs kärlek, samma här! Vi har också bara varit tillsammans i ett år. ;) 
Du kommer bli gravid igen, men tyvärr är det som du säger, att det är vanligare än man tror med missfall och missed abortion. Läste nånstans att det är 25%. 
Hoppas det går så bra som det kan nu. Lycka till! 
Kram på er!