• DaisyD

    Fick diagnosen Missed abortion idag på UV i v 12:(

    Hej alla..
    Är så orolig och extremt ledsen idag. Undrar bara om det finns någon annan som varit med om samma som mig.
    Jag fick igår kväll en brun flytning och blev såklart jätteorolig. Lite mensvärk från och till men inget mer.
    Sov som en stock hela natten och imorse var det fortfarande brunt på pappret när jag kissade:(.
    Fick såklart panik och ringde alla gynekologer jag kunde hitta. Fick tillslut en tid 13.30 idag.
    Jag och min pojkvän åkte in och jag fick göra ett ul och jag såg att barnmorskan fick en konstig min och tittade på mig och sa "lilla gumman, jag hör tyvärr inga hjärtljud". Fostret hade tydligen slutat växa i v 8+5. Jag var på mitt första ultraljud i v 8+6 och då var tydligen allt Ok!?
    Jag skulle varit i v 12 nu:(.
    Är helt knäckt och så rädd för vad som kommer hända. Ska tydligen åka in till Sahlgrenska gynakut imorrn bitti och sätta mig sa hon.  
    Jag har inte börjat blöda nånting men känner att smärtan blir mer och mer påtaglig.
    Jag och min pojkvän har sett framemot det här så jävla mycket och planerat hela vårat liv kring detta.
    Jag är så känslig och orolig av mig som person och nu kan jag inte sluta gråta. Kan det vara nåt fel på mig? Kan jag inte klara en graviditet eller vad fan är det här?
    Tårarna slutar inte rinna och jag är så ledsen. Nästan alla våra vänner visste om detta. Till råga på allt är min pojkvän "känd" också. Det kommer ju tisslas och tasslas som aldrig förr. Inte för att jag bryr mig så mycket om det men det är ju tråkigt när så många vet om det.
    Är dock mest rädd för smärtan som väntar.
    Jag har ingen aning om vad dom kommer göra imorgon. Kommer man få gå igenom en abort eller vad händer? Var i chock när barnmorskan informerade oss.
    Hoppas att någon av er varit med om detta eller har någon slags erfarenhet och kanske orkar hjälpa mig lite på traven.
    Känns så hemskt och surrealistiskt allting:(. hur ska man gå vidare?
    Är rädd för imorrn och framtiden. Tänk om jag inte kan få barn?
    Kram 
     

  • Svar på tråden Fick diagnosen Missed abortion idag på UV i v 12:(
  • Helena Dahl

    tycker du hamnat i konstiga händer faktiskt. Så skulle det aldrig gå till här.
    När jag fick missfall va dom jättegulliga mot mig o kramades i berättade massa o tog sig verkligen tid.
    Det verkar som du hamnat på ett riktigt skit ställe ärligt talat.
    Ska du behövs få ut ett foster i toan då menar dom? Det tar ju på psyket om något :/ Stackars dig!
    Kram

  • Sweet life
    Helena Dahl skrev 2011-08-03 15:52:06 följande:
    tycker du hamnat i konstiga händer faktiskt. Så skulle det aldrig gå till här.
    När jag fick missfall va dom jättegulliga mot mig o kramades i berättade massa o tog sig verkligen tid.
    Det verkar som du hamnat på ett riktigt skit ställe ärligt talat.
    Ska du behövs få ut ett foster i toan då menar dom? Det tar ju på psyket om något :/ Stackars dig!
    Kram
    Tyvärr är det så det funkar när en graviditet avbryts så pass tidigt.. Man vill att kroppen ska sköta det själv vilket den 9 gånger av 10 gör...
    Att skrapa undviker man så långt det går i dag...
  • Helena Dahl

    mjo men jag va ju i vecka 15 när det hände för mig och då fanns det inget foster för mig ens det hade ju hänt jättetidigt o jag fick ju skrapa.
    Det kan ju bli kvar massa rester ju som inte är speciellt bra :/

  • Sweet life
    Helena Dahl skrev 2011-08-03 16:19:08 följande:
    mjo men jag va ju i vecka 15 när det hände för mig och då fanns det inget foster för mig ens det hade ju hänt jättetidigt o jag fick ju skrapa.
    Det kan ju bli kvar massa rester ju som inte är speciellt bra :/
    Därför får man alltid en tid 1-2 veckor senare för att se att de inte finns några kvar...

    Sen är det säkert olika från län till län, men här skrapar man inte om det absolut inte är nödvändigt..
  • Maggis
    DaisyD skrev 2011-08-03 14:13:19 följande:
    Åkte in vid halv sju imorse för kunde ändå inte sova inatt någon av oss så kände att det är lika bra att ta tjuren vid hornen.
    Vi var ensamma på akuten förutom nån jättegammal tant som yrade runt.
    Fick direkt göra ett urinprov och blodprov och allt det där. Mina värden var jättebra blablablabla.
    Fick sitta i det där ångestrummet med min kära pojkvän och vi grät som fan båda två. Sjuksköterskan var lite oerfaren och verkade typ bara vara ledsen men hon kunde inte svara på min frågor jag hade. Vid nio kom läkaren och hon var väl bra men verkade inte direkt ha någon emapti. Hon gjorde ultrljud och jag såg hur hela staven var blodtäckt när hon tog ut den:(. Hon konstaterade då att fostret var 8+5 och jag trodde som sagt att jag var 11+5.
    Började hysteriskt gråta igen och hon ba ja stackars dig åh hej.
    Fick träffa en kurator sen som sa något som var lite tröstande i det hela. " Man får  egenligen alltid räkna med minst ett missfall". 
    I det här fallet är det faktiskt skönt att inte känna sig unik. 
    Jag fick iaf definitivt inte göra någon skrapning för det hade dom minsann inte tid med utan jag fick med mig tabletter hem. Tog två såna där cytotec  vid klockan 11 och det har fortfarande inte hänt ett skit. Har knappt blött en droppe på hela dagen. Det börjar göra väldigt ont och jag har tagit många smärtstillande. Vill bara få det överstökat. Fick en sån ångestattack på sjukhuset så jag nästan sparkade sönder hela britsen och grät som en tok. Har aldrig känt sån här sorg i hela mitt liv. Tycker så synd om min pojkvän. Önskar jag kunde ta hans smärta också. Vill att tiden ska gå fort nu. Vill glömma detta och kunna gå vidare.
    Jag vill så gärna ha ett barn. Känns ju så hopplöst nu:(

     
    Usch, då. Jag lider med er.
    Jag blev skrapad första gången (pga störtblödningar) men fick cytotec andra gången. Jag upplevde nog cytotecet som värre och smärtsammare. Skrapningen satte liksom punkt och gjorde det enklare att gå vidare.

    Men du, även om det känns hopplöst så är det ju inte det. Jag fick mitt första MA i juni -02. Födde en liten kille i juni-03. Nytt MA i juli-05 och en frisk kille i april-07. Och även om du inte är jag så finns det absolut hopp. Men tillåt dig sörja. Och läka.
    //Maggis
  • Maggis
    Life as we know it skrev 2011-08-03 16:36:52 följande:
    Därför får man alltid en tid 1-2 veckor senare för att se att de inte finns några kvar...

    Sen är det säkert olika från län till län, men här skrapar man inte om det absolut inte är nödvändigt..
    Nej, man är nog relativt försiktig med det eftersom det är ett ingrepp, trots allt.
    //Maggis
  • DaisyD

    Tack för era svar. Skönt att höra att det gått bra för er också.

    Nu har störtblödningarna satt igång. Känns ledsamt.
    Läkaren sa det kan ta upp till typ två dygn innan nånting "händer"? Kan det stämma?
    Hur länge har smärtan suttit i och när har fostret kommit ut? 
    Jag fattar ju att man kommer blöda länge men att smärtan och fostret ska komma ut relativt fort trodde jag? 

  • Sweet life
    DaisyD skrev 2011-08-03 17:11:24 följande:
    Tack för era svar. Skönt att höra att det gått bra för er också.

    Nu har störtblödningarna satt igång. Känns ledsamt.
    Läkaren sa det kan ta upp till typ två dygn innan nånting "händer"? Kan det stämma?
    Hur länge har smärtan suttit i och när har fostret kommit ut? 
    Jag fattar ju att man kommer blöda länge men att smärtan och fostret ska komma ut relativt fort trodde jag? 
    Jag störtblödde i 12 timmar, sen bara som vanlig mens.. Vilket jag gjorde i ca 1,5 vecka.. Jag fick dock en infektion i livmodern och hade väääldigt ont ganska länge..

    Men jag hoppas det går över snabbt för dig så att ni kan försöka igen..
  • DaisyD

    :(:(
    vad gjorde ni under tiden?
    vet inte hur jag ska stimulera mig själv. har legat och sovit från och till men finner ingen ro. är inte särskilt trött.
    min pojkvän ligger och sover pga att han inte sovit ett skit sen i måndags natt för att han varit så orolig för mig.
     

  • Sweet life
    DaisyD skrev 2011-08-03 17:19:24 följande:
    :(:(
    vad gjorde ni under tiden?
    vet inte hur jag ska stimulera mig själv. har legat och sovit från och till men finner ingen ro. är inte särskilt trött.
    min pojkvän ligger och sover pga att han inte sovit ett skit sen i måndags natt för att han varit så orolig för mig.
    Jadu, det var natt och min man sov och jag hade så ont att jag låg i fosterställning på golvet i badrummet samtidigt som jag kräktes.. När jag kände att jag kunde röra mig satt jag i soffan med datorn i knät och kollade på film...
    Den extrema smärtan varade i ca 6 timmar och då proppade jag i mig citodon vilket tog av topparna på "värkarna"
Svar på tråden Fick diagnosen Missed abortion idag på UV i v 12:(