På patienthotellet får pappan vara med, de har dubbelsängar och allt :) Hur det är med barnet sen innan vet jag dessvärre inte...
Får jag inte plats på BB Stockholm eller vanliga Danderyd, så vill jag helst föda på SÖS, de är verkligen fantastiska!
Precis, förut tog de inga förlossningar där man visste på förhand att det kunde bli komplikationer, inga snitt, inga igångsättningar och inga riskgraviditeter. Men nu tror jag att alla får föda där, dock måste man boka som du sa. Jag försökte göra det i juni/juli förra graviditeten, men fick veta att de bokningsbara platserna för december var fulla...
Jag har bara hört positivt om Danderyd, både vanliga och BB Stockholm. Det är ju otroligt populärt att föda där :) Jag är själv född på Danderyds, så det vore lite häftigt att få föda där den här gången :)
Men allt blir väl väldigt annorlunda för mig den här gången eftersom det blir snitt, jag vet inte alls hur det funkar då :S
Lokesmami, jag tror att Danderydsmodellen innebär att bebisen ska vara ute senast 12 timmar efter att man kommer in. Kanske kan vara skönt att veta att det inte kommer ta längre tid :)
Ja jag tyckte också det var konstigt att man kunde boka när man inte har nån som helst aning om när den kommer :S
Min vilda gissning är att de flesta kommer till hotellet, och de som kanske behöver lite mer vård hamnar på avdelning. På BB Sthlm är det ingen större skillnad mellan avdelning eller hotell vad jag har förstått det som, men det är ren gissning.
Here it goes, hoppas jag inte skrämmer nån nu. Jag fick en total sfinkterruptur grad 3 och 4, vilket innebär att jag "sprack hela vägen" och lite till. Ringmuskeln var rakt av, som de så fint uttryckte det (jag började gapskratta när de sa så) :) Jag fick opereras en stund efter förlossningen, och var ifrån familjen i 4 timmar. Men operationen lyckades bra, och jag har väldigt få men. Men de är tillräckliga för att inte få föda vaginalt igen, trots att jag egentligen skulle vilja det. Man måste vara knäpp... ;)
Linna, skriv av dig, jag blir garanterat inte rädd :) Hoppas du kan känna dig lugn och trygg inför den kommande förlossningen.
Förlåt! Nej, jag hade en väldigt segdragen förlossning, de vet inte riktigt vad som hände för allt gick superbra tills jag var öppen 10 cm. Det blev sugklocka för jag blev värksvag, och när min dotter kom ut så hade hon handen vid huvudet. Förmodligen var det det som ställde till det på alla sätt och vis. Och ändå vill jag göra om det, är man knäpp då? Fast det är ju förstås bara om det går bra den här gången, vilket det förmodligen inte skulle göra.
Shit, då var det inte så illa gissat då ;) Nej, jag tycker också det kan vara svårt att ta till sig det som står, men de är tydligen ganska kända för Danderydsmodellen :) Din förlossning gick väl rätt snabbt, eller minns jag fel?
Lokesmami, ja usch, min historia är inte vidare rolig... Jag gick med värkar i ca två veckor, var öppen 3 cm och hade 1 cm kvar på tappen. När det aktiva skedet verkligen drog igång så tog det 24 timmar till att dottern föddes. Och då hade jag inte sovit på totalt 48 timmar... Så ett snitt är nog inte så dumt.
Jag velar också hur vi ska göra med vagn, jag är så nöjd med den vi har till dottern, Teutonia Mistral S som vi köpte liggdel till. Och vi har varit så nöjda med den hela vägen, den funkar verkligen överallt :)
Lyckobebisen, säger som så många andra att de där listorna över de absoluta måste-ha-sakerna kan man bara skita i ;) En sak jag fick ta mig iväg och köpa när mjölken rann till på allvar, var en bröstpump. Oj oj oj, vad ont det gjorde... Annars har alla andra redan listat det viktigaste :)
Blomman, välkommen :) Är du också gravid? Hoppas du ska trivas här :)
Faceprimer, gud vad lustigt, jag hade också cravings på lussebullar i min förra graviditet! Så jag ställde mig och bakade det i juni :D
Usch vad tråkigt att det är så många som är så oroliga för att det är nåt fel... Tänk inte så! Jag vet att det är jättesvårt att ta till sig att man har en bebis i magen, men det har ni faktiskt. Och med största sannolikhet lever och frodas de :) Läs inte så mycket på nätet, det blir bara värre... :(
Jag blir så ledsen å era vägnar när ni skriver hur oroliga ni är inför Vul/Rul... Var inte det, var förväntansfulla istället :) Ni ska få se era bebisar!
Förra graviditeten gjorde jag tidigt vul för att se om det var en eller två därinne. Sen var det KUB, RUL, ett ultraljud när jag åkte in med kraftiga sammandragningar i v 20, ett TUL runt v 30, och sen ett för att se hur mycket vatten jag hade när jag fick värkar. Den här gången blir det nog inte lika många :)
Stor kram till er alla, och oroa er inte :) Föreställ er när ni ligger och gör ul och får veta att allt ser perfekt ut. För det är så det kommer bli :)
Luscious, och egentligen alla andra också, jag är ledsen om någon upplever det som att jag försöker förminska oron, mitt syfte var att försöka peppa... :(
Klart man är orolig! Jag menar bara att man inte ska försöka vara det, risken att det går så fel är så otroligt liten. Jag beklagar verkligen det du och din sambo var med om.
Men jag tänker lite såhär, att oroar man sig som attan och får veta att allt är okej så har man ju oroat sig helt i onödan, och mått dåligt av det. Oroar man sig och sen får veta att det faktiskt är något riktigt fel så har man ju aldrig njutit av graviditeten... Förstår du hur jag menar?
Jag menade absolut inget illa, jag försökte som sagt bara peppa... Men det misslyckades jag uppenbarligen med... Och det bet jag alla om ursäkt för.
Luscious, vad skönt att höra, jag blev så orolig att jag gjort någon ledsen. Gravidhormoner kan ställa till det, och oro likaså.
Tror du att folk förminskar er oro för att det ni gått igenom är för svårt att ta till sig? Man vet liksom inte hur man ska hantera det eller hur man ska bete sig mot någon som gått igenom nåt sånt hemskt, det kanske är därför?
Jag måste säga att jag beundrar din styrka, att du tagit dig igenom detta. Eller igenom och igenom... förmodligen pågår det väl fortfarande? Du får nojja hur mycket du vill här :) Jag är också en människa som sörjer, ältar, gråter för att hantera jobbiga saker. Det är bättre än att försöka trycka undan det.
Men jag hoppas att vi alla får underbara upplevelser på våra rul :) Inför mitt förra var jag nog ganska naiv, och när de började gå igenom allt som kunde vara fel men som såg bra ut för vår del, så insåg jag att shit vilken tur att allt klaffade och gick som det skulle! Först då blev jag lite rädd.
Den här gången känner jag mig inte alls lika orolig som jag gjorde förra gången. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat att jag är gravid... :) Jag längtar så efter fosterrörelser, då kanske man fattar om inte förr :)