Vikk skrev 2011-06-23 22:14:34 följande:
Lena: vad menar du "tar han hälften av de veckorna ni inte har dottern"? Vet inte om du framgick tydligt av det jag skrev, men det är alltså inte min dotter utan hans. Vår son har bara funnits i en vecka så det är svårt att säga hur det kommer att vara i framtiden. Men med hans dotter tog han allt ansvar för hand ex är manodepressiv och tyckte det var svårt med en nyfödd. Jag har inte sett minsta vilja till att ta ansvar för vår son ännu. Han ser ju att jag sitter i soffan med honom hela tiden och han hör när jag pratar om hur mycket han ätit eller vilka roliga miner han gör men det verkar liksom bara lite halvintressant det jag säger. Det enda han pratar om med passion är vilka roliga saker hans dotter säger eller hur vi ska göra med henne kring det ena och det andra. Min rädsla är ju att jag kommer få sitta med vår son under dessa första månaderna eftersom han förklarat att han tycker spädbarn är tråkiga. Visst, det händer inte så mycket men det som händer tycker jag är gröt fantastiskt.jag känner mig bara så ensam och jag försökte säga det förut men jag kan inte få fram det på ett snyggt sätt utan att han kommer att hävda att han har bara dottern vv och hon kan ju bli svartsjuk. När han har hand om vår son i 5-10 minuter gör han det tillsammans med sin dotter och då får hon bestämma vart dom ska sitta och hur hon ska få hålla m.m. Det är ju ingen docka till dottern! Fy vad jag klagar..men jag blir bara så ledsen och besviken. Jag hade väl en dröm om att vi skulle ligga i sängen och beundra vårt mirakel tillsammans och dela på det mesta.
Alltså, med risk för att låta för hård mot någon som är alldeles nyförlöst men:
För det första är er son inte ens två veckor gammal, ge det lite tid.
För det andra, så även med en man som inte har barn sedan tidigare, så kan de behöva lite pushande. I början fick jag säga åt min man att byta blöjor, att ta sonen, att byta kläder på honom osv.
För det tredje är det ju inte riktigt samma sak att få första barnet som andra eller tredje. Tyvärr är ni i "ofas" nu och det är väl lite det som tydliggörs här också.
Och för det fjärde: har han sin dotter så är det väl tämligen självklart att han inte kan ligga i en säng eller sitta i en soffa och beundra ert mirakel? Hur många föräldrar som har barn sedan tidigare gör det, tror du? Har tid med det? Jag har inte flera barn, men vi planerar fler barn, och jag kan ju tänka mig att det lätt blir så att den ena föräldern får sköta stora barnet - och en treåring behöver ju rätt mycket uppmärksamhet och tillsyn - medan den andra får sköta det lilla.
Och ett nyfött barn är inte speciellt roligt, och det är inte särskilt intressant att veta hur mycket de har ätit. Jag kan förstå honom där. Men jag förstår dig i att du är helt uppslukad av ert underverk.
Slutligen: du är alldeles nyförlöst, tänk på det. Massor av hormoner som rusar omkring i kroppen. Ge det tid!
