Känner mig så ensam med våran nyfödde..

Jo...fast det vill jag ju egentligen inte.. Ska man behöva ha det så?

Lena: vad menar du "tar han hälften av de veckorna ni inte har dottern"? Vet inte om du framgick tydligt av det jag skrev, men det är alltså inte min dotter utan hans. Vår son har bara funnits i en vecka så det är svårt att säga hur det kommer att vara i framtiden. Men med hans dotter tog han allt ansvar för hand ex är manodepressiv och tyckte det var svårt med en nyfödd. Jag har inte sett minsta vilja till att ta ansvar för vår son ännu. Han ser ju att jag sitter i soffan med honom hela tiden och han hör när jag pratar om hur mycket han ätit eller vilka roliga miner han gör men det verkar liksom bara lite halvintressant det jag säger. Det enda han pratar om med passion är vilka roliga saker hans dotter säger eller hur vi ska göra med henne kring det ena och det andra. Min rädsla är ju att jag kommer få sitta med vår son under dessa första månaderna eftersom han förklarat att han tycker spädbarn är tråkiga. Visst, det händer inte så mycket men det som händer tycker jag är gröt fantastiskt.jag känner mig bara så ensam och jag försökte säga det förut men jag kan inte få fram det på ett snyggt sätt utan att han kommer att hävda att han har bara dottern vv och hon kan ju bli svartsjuk. När han har hand om vår son i 5-10 minuter gör han det tillsammans med sin dotter och då får hon bestämma vart dom ska sitta och hur hon ska få hålla m.m. Det är ju ingen docka till dottern! Fy vad jag klagar..men jag blir bara så ledsen och besviken. Jag hade väl en dröm om att vi skulle ligga i sängen och beundra vårt mirakel tillsammans och dela på det mesta.