Varför känguruvårdade inte du?

TS! Jag undrar om ni är så tydliga som ni tror? Det är otroligt förvirrande med en liten premis och en massa intryck som studdsar runt i hjärnan. Om man verkligen förstår vikten av att ha sitt barn på bröstet, så tror jag att man har det så länge man kan. Jag upplevde aldrig ett tvång eller press. Utan ett lugn av att ha min son på bröstet. Det blev en självklarhet och en längtan. Dock sov jag aldrig med honom på bröstet - det låter lite läskigt . Sedan kan det ju också vara så att man i sin iver av att göra väl, lägger på för mycket tyngd på föräldens bröst så han eller hon slår bakut.

Jag skulle önska att jag fått möjligheten till att göra det mycket mer. Om det är så att ni på er avdelning verkligen lägger tillrätta för att detta kan göras så är ju det fantastiskt. På den avdelningen min son låg på var det inte så. Där fanns det inte ens en stol till varje förälder, vi fick turas om att sitta med barnet. Det var väldigt trångt mellan barnens sängar och därmed inte plats till alla. Eftersom barnet hade behov för övervakning kunde vi ju inte ta det med ut av avdelningen och var därför låsta till det lilla utrymme som fanns med de begränsade möjligheterna. Det var ett stort rum med sängar staplade efter varandra utan någon form för privatliv. Ofta fick man stå bredvid sängen för att någon skulle mata sitt barn och behövde sitta. Vi fick pressa på för att få vara mycket hos barnet. Vi var också tvugna att gå ut ur avdelningen under vaktbyte och läkarvisit. Eftersom man bör ha barnet hos sig en stund när man först har tagit upp det och lagt det hud mot hud så var det svårt när detta ofta avbröts. Föräldrahotellet vi bodde på låg också en ganska lång bit ifrån avdelningen och där vi fick äta mat var lika långt fast åt andra hållet. Mycket tid gick åt bara att kunna förflytta sig för att få mat och sömn. Jag var hos min son vid varje måltid också under natten och hade honom hos mig så ofta jag fick. Jag hade mer än gärna praktiserat mer av kängurumetoden om jag kunnat. Så fort vi blev flyttade ut av neo-avdelingen hade vi honom hos oss hela tiden och han låg nästan hela tiden på mitt eller min mans bröst. Så jag menar att för vår del handlar det om dålig tillrättaläggning från sjukhuset sin sida, Och detta är et sjukhus som menar att de tillämpar NIDCAP

Intressant fråga TS!
Vår dotter föddes i vecka 29+2, första dagarna var min sambo hemma och sjuk och jag var kvar på bb jätteförskyld. Efter några dagar beslutade vi i samråd med läkaren att det var bättre för henne att komma ut till mig, trots förskylning, gentemot att vara kvar i kuvösen. Då gick det nog upp för mig hur viktigt det var för henne att vara nära!
Men, där fanns en gammal, väldigt obekväm fotölj/barn, i vilken man klarade av att sitta ca 30 min innan rumpan domnat bort...  
Efter 1,5 veckor flyttades  hon och här fanns sköna fotöljer med fotpall!
Personalen var väldigt måna om att vi skulle sitta ute med henne, men kan nog inte säga att jag kände någon press från personalens sida, mer stark uppmuntran - vilket nog är det som funkar bäst. Vi hade henne ute ca 3 måltider/dygn. Lite kanske, men för oss var det viktigt att ha ett liv hemma också. Vi lagade ordentlig mat, städade och försökte träffa vänner nån gång då och då - allt för att inte bryta ihop helt. Nu är vår dotter 4, 5 månader och underbar! Hon trivs bäst i famnen, men sover även tryggt i sin vagga. När vi ser tillbaka på våra veckor på neo tror jag att just eftersom vi var noga med våra vanliga vardagsrutiner, tog vi oss igenom en fruktansvärt kaos-artad tid skapligt bra.
Och som vissa skrivit tidigare så är det nog väldigt svårt att sätta sig in i hur det är att hamna i en sådan sits - knappt så jag förstår hur vi klarade av det själva =)
Men TS - det jag tycker är viktigast från personalens sida - UPPMUNTRA bara - sätt inhen press - det är det sista vi som neo-föräldrar behöver! 

Hej
Vårat första barn föddes i v 33+5 och vi känguruvårdade henne hela tiden (utom vid blöjbyte och amning), det var helt naturligt för oss och kändes väldigt bra.. vi behövde bara vara kvar på neo i 5 dagar och jag fick känslan av att det var tack vare metoden vi använde som gjorde att vi kunde åka hem tidigare..?