IVF/PGD väntar på eller är igång

Hejsan!
Var ett tagsen jag skrev här och tänkte uppdatera lite.
Jag och maken har pratat mycker om detta med pgd och kommit fram till att vi inte så så sugna på att göra detta, vi ser fler nackdelar än fördelar med detta. Vi trodde (kanske lite naivt) att det bara var att berätta dett för våra läkare, men ICKE vi måste prata med genetik FÖRST. Jag kan tydligen inte min sjukdom (det det kunde inte läkaren heller). Försökte säga att jag har pratat med mitt förbund och de avråder, men de kunde tydligen inte heller min sjukdom. Så just nu är det mycket blandade känslor. Vi har dock möte med genetik den 2 mars, så det är ju inte så långt kvar, som tur är.

Grodan: Vilka nackdelar är det som ni diskuterat?

Framför allt är det att chanserna för ett lyckat försök minskar ganska kraftigt och så är det några till!

Men chanserna för ett friskt barn ökar väsentligt! 

Båda genetikerna vi har träffat på har sagt att vi antagligen har större chans att få ett friskt barn om vi försöker själva. De tänker på det hela statistiskt. Som det har gått för mig är egentligen statistiskt mycket osannolikt. Två foster med DS trots att 80 % av alla foster med DS blir  tidiga missfall. Så enligt dem så är det statistiskt otroligt att jag skulle få ett tredje foster med DS. 

Men jag vägrar, klarar inte av en abort till! Då tar jag hellre chansen med PGD där kanske chansen för oss att lyckas är lite mindre. Faktum är att jag nog hellre gör en äggdonation än att försöka på egen hand.

Det här valet är mycket individuellt och jag tycker ni ska göra som ni känner är bäst för er! Kan ni inte göra en vanlig ivf om ni har svårt för att bli gravida?

Jag håller på att spraya för fullt! Kommer att ha sprayat i över 3 veckor innan jag börjar med menopur. Hur går det för er andra?

Millan 

För vår del är detsamma som för kattflickan vi vill inte försöka på egen hand.
Vi har förlorat en fullgånget barn i samband med förlossnings samt gjort en sen abort, jag vill göra allt för att minimera risken för ännu en förlust för helt ärligt vet jag inte vad som skulle hända med mig om vi skulle gå igenom ännu en förlust. Det finns aldrig några garantier men jag vill göra allt jag kan för att få ett barn som kommer att överleva.
Tant groda jag hoppas att ni kommer fram till ett beslut som passar er.

Här hemma är det nedräkning, på måndag börjar jag med sprayen. Är nervös!
Hur går det för dig Kattflickan? 

Vi har ju försökt på vanlig väg i X antal år innan och då brydde vi oss inte så mycket om barnet skulle få min sjukdom eller inte. Visst hade det varit kul om det blivit frisk, men de allra allra flesta lever helt normala liv med min sjukdom. Därför känner vi lite att varför ska vi bry oss nu, men chanserna minskar. För oss har det aldrig varit det viktigaste att få ett friskt barn utan ett barn. Jag tror att det är lite skilland på vad det är för typ av sjukdom barnet riskerar att få. Jag lever med sjukdomen barnet riskerar att få och på något sätt känns det som man väljer bort sig själv, att man inte är "levnadsduglig" och det tycker jag att jag är.

Tycker absolut inte att detta är något fel med detta, men för mig känns det inte helt rätt.
Kommer att hänga kvar i tråden ändå (om jag får)  

Om din sjukdom inte nödvändigtvis är så allvarlig så förstår jag bättre. Jag lever ju inte själv med DS, eller jo, på ett sätt gör jag ju det, mina äggstockar har DS, men jag har aldrig märkt av det. Hade mina barn blivit som mig så hade jag inte gjort abort. 

Forskningen går ju framåt och för vissa sjukdomar kommer ju bättre läkemedel fram med tiden. 

Men kan ni inte göra en vanlig ivf då? Privat om ni inte får via landstinget?

Klart du ska vara kvar i tråden!

Ringring: Det går bra, jag sprayar för fullt, om ca en vecka börjar jag med sprutorna. Min spraymens håller dock fortfarande i sig lite. 

Millan 

Det blir nog en vanlig IVF för oss (finns ju inga andra sätt för oss att bli gravida på) men sen vet jag inte riktigt hur pigga de är på att göra det på mig heller. Vi får helt enkelt se vad de säger den 2 mars...Men det är jobbigt med all väntan.

Jag förstår att ni väljer att göra pdg, DS är ju en något allvarligare sjukdom som påverkar det normala livet lite mer  

Hej tjejer. Jag och min sambo har genomgått 3 misslyckade Pgd-försök på KS. 1. Synarela och Puregon, avbrutet pga överstimulering. 2. Synarela och Puregon, För tidigt ÄP pga överstimulering, 4 omogna ägg och ett befuktat som slutade dela på sig - ingen ET. 3. Synarela och menopur, överstimulerad igen men gick vidare till ÄP. Vi fick ut 12ägg, varav 5 befruktade, 3 friska! Fick tillbaks 2 fina blastocyster och trodde verkligen oddsen var på vår sida denna gång. Men icke, mensen kom innan TD för 2 veckor sen. Visst är det underbart att det finns hjälp för oss men genetiska sjukdomar men behandlingarna är verkligen ingen dans på rosor. Vi har visserligen 1 försök kvar men funderar allvarligt på att prova på egen hand (50% chans till ett friskt barn). Men tanken av att behöva göra abort om det visar sig vara sjukt gör mig sjukt ledsen och deprimerad. Vilket jag även är nu efter det senaste bakslaget.

Välkommen till tråden, När2blir3. Tack för att du förbereder en på att det kommer bli tufft. Någonstans finns ju hoppet om att det ska lyckas på första försöket utan komplikationer, så bra att komma ner på jorden. Vad ni än väljer, vare sig det är att försöka sista gången eller att köra the natural way, så kommer det ju kännas rätt tror jag, oavsett vad ni väljer. För om ni får en bebis så vill ni nog inte byta ut just den, även om den har sjukdomen eller är bärare.

Tant groda, samma gäller ju er. Gör det som känns bäst för ju er. Om pgd försvårar möjligheterna att få ett barn över huvudtaget så ska ni ju följa era hjärtan. Jag hoppas ni känner er tillfreds med det beslut ni kommer ta.

Kramar till er alla och hoppas vi får en bebis, oavsett om vi väljer pgd, ivf eller the natural way.