Ypke skrev 2014-04-22 22:21:11 följande:
Hej, hur har ni det alla? Vecka 29 här - det går så fort!!!
Jag har börjat iaktta hur folk i allmänhet väldigt snabbt börjar prata om vem av föräldrarna nykläckta bebisar är lika. Eftersom vi vill låta vårt barn själv få bestämma om det vill att andra ska veta att det finns en äggdonator inblandad, funderar jag på vad jag ska säga när de frågorna o kommentarerna kommer, och hur jag kommer att känna. Någon som har erfarenheter och tankar att dela med sig av?
Hej Ypke!
Vår son är 8 månader nu och jag vet vad du pratar om
Jag tyckte det var jättejobbigt i början, är väldigt obekväm med att inte vara ärlig även om det "bara" handlar om att inte säga något alls. Så när folk sa att han var lik mig, hade min mun eller annat så började jag skruva på mig och sa inget eller typ "jaha" och kände mig dum och lite ledsen, det var ju inte sant!
Nu babblar jag fritt ur hjärtat här
Jag tänker inte så mycket på att min lilla solstråle har ett annat genetiskt ursprung annat än ibland med stor tacksamhet, det var ju så han kunde komma till oss. Jag skulle kunna ge min högra arm till donatorn om hon ville ha den
Men när det pratades om likheter blev det jobbigt , jag hade inget sätt att hantera det så din fråga är i högsta grad relevant. Inte för att han liknade någon annan utan för att jag inte ser att han liknar mig och folk ändå säger det. Även om han är världens sötaste och jag är hans mamma
Jag har turen att sonen är galet lik sin pappa och jag tror med lite erfarenhet att folk säger att bebisen är lik mamman/pappan för att göra henne/honom glad, vare sig de är lika eller ej. Jag tror också att folk letar likheter och nu när han är 8 månader har han säkert börjat härma mig en hel del med minspel osv.
Dock har ingen någonsin sagt något om att han INTE liknar mig, jag tror inte man gör det. T.o.m. så har kompisar som vet att han är en ÄD-bebis sagt att han är lik mig och när jag påminner om att vi inte är genetisk släkt så har de (om än tillfälligt) glömt det men hävdar bestämt att vi är lika ändå
Jag har blivit lite bättre på att "ljuga", d.v.s. jag tar glatt emot när folk säger att han liknar mig - "säger du det, vad kul! Jag tycker han är mest lik sin pappa jag" t.ex. Försöker ta till mig och njuta av att folk ser det jag inte ser, gläds åt att någon säger "Åååh, man ser vem som är din mamma!" till min son
Jag känner mig väldigt säker på att de inte tänker på någon annan än mig!
Jag är ju helt på din linje att han själv bestämmer över vem som ska känna till hans ursprung, men de som redan visste vet ju - jag berättade nog som en sorgebearbetning och i chock efter missfallet och sista misslyckade försöket med förra donatorn... Vi trodde att vi inte skulle få ett försök till så många kände till det när undret väl skedde, men de vet att det inte är allmän info. Det var skönt att ha några att prata med under processen men det blev lite många kan jag tycka i efterhand och när det blev ett barn (det är ju hans livshistoria det handlar om nu, inte min!). Därför har jag haft lite svårt att komma ihåg vilka som vet, jag berättade ju när jag var i sorg. Värt att tänka på, skriv upp vilka som vet, typ...
Jag tror man får brottas med vissa saker och hitta förhållningssätt som känns ok för alla parter. Jag inser nu när han kommit att allt inte är över av barnlöshetens våndor. Jag har sår som ännu blöder som jag måste läka själv och lära mig hantera. Jag blir t.ex. stressad av att inte komma ihåg vad folk vet när de frågar saker om min tidigare barnlöshet, jag blir arg och sårad när min pappa frågar "Vad vet ni om hans riktiga mamma?" och "Så han fick din mans efternamn, ja han är ju ingen riktig NN (mitt efternamn)" och så'na saker. Men min far har å andra sidan också sagt att det är hans livs bästa investering (han hjälpte till med finanserna inför ÄD:n)
Då får man glädja sig åt det och se att det andra är oövertänkta uttalanden även om de sårar...
Hoppas du fått ut något av mitt röriga svar. Att tänka klart och skriva sammanhängande med en åttamånaders bebis som river huset kommer du snart att veta allt om hehe...
Lycka till med allt som väntar och du Ypke
de här frågorna är små i jämförelse med den kärlek som kommer - du har världens underbaraste kaos som väntar!!! Kram!
och FK.
BF aug -13 En pojke född aug -13
Du ska ju få vara bara GLAD nu!!!
Vi finns här för dig 
Fullt upp här! Pojken blir 6 månader imorgon!
