Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

UL avklarat. Bebisens lilla hjärta slog så fint på en i övrigt helt usel bild på skärmen Den var så stor som den skulle och mamman kräktes igår kväll igen... Allt som det ska med andra ord!

Ha en fin Alla dag på er!!!

Japp, Wannabefler, det gör jag. Söder om stan Kul att du känner bebisen! Jag längtar till buffarna, då det blir mer tydligt och så även för mannen. Längtar också till illamåendet försvinner... Jag ligger antingen däckad av Postafen eller illamåendet, visserligen skönt med omväxling men... Vilken vecka är du i nu?

Tänker på er alla

Åh kära Mirakel vilken otroligt jobbig tid du haft! Så tråkigt att så mycket tid och ork gått åt utan att hoppet fick ta hem segern. Jag känner verkligen med dig!

Jag tycker dock inte att du ska ge dig själv någon skuld för det här med Progynonen. Jag har missat precis som du, somnat ifrån och panikslagen kastat mig på tabletterna mitt i natten och min graviditet har fortsatt utan komplikationer. Vet också att dosen är olika i Åbo och i Sverige jag tror man tar två om dagen här i landet och jag har t.o.m. hört de som tar flera tabletter en gång/ dag. Att fostren inte klarar sig innan v 12 och då framförallt innan v 7 fick jag höra vid mitt missfall berodde i de allra flesta fall på att fostren  stannade av i utvecklingen för att något saknades rent genetiskt och alltså inte har förutsättningarna att utvecklas hela vägen. Men jag vet hur tankarna går, man går igenom allt man "borde" gjort annorlunda...

Nu hoppas jag att du lyckas vila dig ordentligt och ta hand om dig själv och bli väl omhändertagen så att du senare är mentalt och fysiskt i form när ni sätter in ert lilla guldägg! Låt det ta tid, du hinner!

Stor stor kram till dig och din man!

Åh, Jenkis jag hoppas och håller tummarna! Det är ju på gott och ont att vänta, så känner du dig pigg tror jag du gör helt rätt

Åh, jag tänker på er som väntar på donator och försök och håller tummarna för fler bebisar i tråden
Jag har ju varit där. Oroat mig. Misströstat. Trott att det aldrig skulle bli nå't. Varit trött på väntan, nervositet och misslyckade försök. Hoppats... Väääääntat... Lääängtat...

Själv går jag nu och väntar på RUL som är om snart två veckor och hoppas att allt ska vara bra med bebisen.
Är nu i vecka 18 och den rumlar runt som sjutton därinne! Kroppen förändras konstant, ibland över natten min man ropade till igår och sa "vilka stora bröstvårtor du har!" "Äh", sa jag, "jag är väl lite varm." I morse gick jag förbi spegeln. Hjälp! Vårtgårdarna var verkligen nästan dubbelt så stora som vanligt! Det är spännande, överväldigande och härligt. Bit för bit släpper oron och jag inser dels att det tagit såååå lång tid innan jag vågat vara riktigt glad över detta och dels att jag under alla barnlösa år helt blockerat detta med graviditet. Det var ju inget jag trodde skulle hända mig så jag vet ju nästan ingenting om det och förmodligen blundat med öronen när gravida vänner pratat... Jag som varit så inne i bebisar bebisar barn barn barn och fertilitet och nu inser jag att jag är helt okunnig i graviditetens alla turer! Skönt! Något får vara nytt och outforskat, något får förundra, förvåna och överraska mig

Kram på er alla kämpar och njut av den annalkande våren!
Stor kram också till LIe71 och er andra mammor och till er andra gravida förstås

Joseta: Angående känd/anonym donator har vi resonerat såhär. Vi har valt känd donator, eftersom vi inte vet om vårt barn kommer att vilja veta tycker vi inte att vi har rätt att fatta det beslutet åt en människa som en dag kommer att vara vuxen och förmodligen fundera över detta. Det är ju barnets liv och ursprung det gäller, inte vårt.

Att undanhålla att jag inte är den genetiska mamman är överhuvudtaget inget alternativ, dels vill vi inte ljuga för vårt barn och om det skulle uppdagas via t.ex. en ärftlig sjukdom skulle sveket mot barnet bli så enormt. Jag har i min familj erfarenhet av vikten av att känna sin genetiska bakgrund och har sett att den blir mindre viktig om man vet än om man förvägras att få veta. Nu är det visserligen utifrån ett begränsat underlag, det finns förstås andra faktorer som spelar in, men det är ändå så pass tydligt att det påverkat oss starkt.

Jag har inte haft minsta tvivel om att jag kommer att vara och känna mig som mamma till vårt barn och känner en enorm tacksamhet till den människa som gett mig möjligheten att få bära mitt barn och för mig och min man att få bli föräldrar. Hon, donatorn, kan liksom aldrig vara ett hot mot mitt föräldraskap och kärleken mellan mig och mitt barn.

Hoppas det här gav lite svar på dina undringar, det är min personliga bild av valet. Nu som gravid är jag glad att jag i förväg gått igenom alla tankar och funderingar innan och helt kunnat släppa dem och vet att jag helt och fullt kan stå för mina val. Just nu undrar jag bara vad det är för en liten person därinne som sparkar på mig hela tiden

Kram/ Myran

Ja, visst är det svårt det där med att berätta om ÄD!

Jag har svårt att ljuga när folk säger att "men du kunde ju inte få barn?!" eller "Är inte äggen rätt dåliga när man är 44?!" Jag undanhåller sanningen för de jag inte känner väl eller inte litar på, kallar det ivf vilket ju inte är lögn. Mina vänner säger jag oftast som det är till om de frågar (vill ju inte att det ska bli märkligt senare om det kommer på tal, och de är ju ändå mina vänner!) men ser till att ha en pratstund så de förstår vad det handlar om, att de har respekt för att det inte är officiellt och förstår vad det är vi går igenom.
Faktiskt så sa en kompis till mig (hon har 4 egna barn) "Jag var rätt kritisk och skeptisk först, men sen tänkte jag att fan jag har blivit gravid bara jag sett på min karl så vem är jag att döma? Nu tycker jag att det är fantastiskt!" Det har alla sagt som fått veta efter man pratat en stund, jag tycker det känns viktigt att informera när man berättar, inför framtiden och för barnets skull. De allra flesta är ju ändå positiva om de får tid att tänka till och lite mer information om hur det hela går till.
Jag tror ju och hoppas att när mitt barn är lite större kommer det inte att vara någon stor grej och inte helt ovanligt, folk behöver tid att vänja sig vid saker och idioter lär tyvärr alltid finnas... Det jag är lite orolig för är väl att folk som vet ska tänka att barnet inte liknar mig, men det får jag nog bara ge sjutton i

Jenkis, jag skulle råda dig att även endast äta ekologiska druvor och russin. Druvor är ett av de värsta livsmedel vad det gäller innehåll av miljögifter, de finns inne i druvan och går inte att skölja bort  

Jordgubbar bör man visst odla hemma i trädgården om man kan alt. köpa ekologiska, även de svenska gubbarna innehåller mycket gift. De svenska odlarna har tyvärr dispens att ösa på mer gifter än som egentligen är lagligt...

Hemskt men sant och bra att tänka på om man vill leva sunt. Jag tänker att om insekterna dör av gifterna så är de nog inget bra för något levande... 

 

Kram från Myran

 

 

 

 

Mirakel  Nu ville jag ju inte vara nån hälsopolis  Här hemma sätter ibland ekonomin gränser - vi har ju haft en del andra stora utgifter he he. Lathet och sug hjälper också till... nog slinker det ner en och annan cola, pizza, godis och annat "livsfarligt" ibland. Man kan inte gå och ha panik över att få i sig gifter, det mår man inte heller bra av, men kan man skippa det värsta känns det bättre, tycker jag.

Här finns en bra lista på vad man kan prioritera bort/välja ekologiskt:  www.aftonbladet.se/halsa/article12743839.ab

 KRAV är så strängt kontrollerat så det tycker jag man kan lita på och du, det finns ju goda ekoviner  

 

Åh lycka till nu Tigermamman, jag håller tummarna! Grattis till pengar från FK  vi väntar själva på besked om att få tillbaka pengar för omgång nr två, vore en stor lättnad om det går igenom.

Var på RUL idag och den vilda bebin såg ut att må alldeles toppen  Vilken lättnad!!! Jag har storbölat i flera timmar sen jag kom hem, det var visst en stor spänning som släppte där...  Nu är jag helt slut och går och tittar lyckligt på lilla småsuddiga fotot av den sötaste  bebin jag sett 

 

Kram på er och välkomna alla nya, roligt att tråden lever vidare! Här ska bli fler bebisar!!!